# ID: svediakorp-gov427633
# author: Borghezio (NI). - (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 546
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag begärde ordet för att stödja några ändringsförslag, men också för att råda bot på vissa allvarliga förbiseenden när det gäller folkens och de etniska gruppernas rättigheter.
Enligt subsidiaritetsprincipen måste de ändringsförslag som säger att beslutet att väcka straffrättslig talan skall fattas av varje medlemsstat bifallas.
Det finns ju en referenspunkt som parlamentet aldrig får förlora ur sikte, särskilt inte i en så känslig fråga, och det är att de åtgärder som syftar till att bekämpa rasismen inte får gå över den gräns som utgörs av yttrandefriheten, föreningsfriheten och åsiktsfriheten, vilka stadgas i artikel 9 i EU-konventionen.
Att denna oro som jag nämner här är välgrundad visas av det aktuella fallet med den process som en rörelse som kallar sig antirasistisk har anhängiggjort vid en fransk domstol för att rent av försöka få boken? La rabbia e l ' orgoglio? av den italienska författaren Oriana Fallaci förbjuden i Frankrike.
Oavsett vad man kan säga om innehållet i boken - som har haft en enorm framgång i Italien, ett land som inte är rasistiskt - kvarstår ändå den grundläggande frågan, det vill säga risken att det så kallade antirasistiska regelverket kan användas i syfte att bedriva politisk-ideologisk censur och reducera den åsiktsfrihet som garanteras av Europeiska unionens grundprinciper.
Enligt föredraganden skall medlemsstaterna bestraffa brott som deras medborgare har begått även utanför det nationella territoriet.
Då tycker jag att det är uppenbart att det på så sätt kan uppstå en inblandning från en stats sida i en annan stats rättsväsende, vilket otillbörligen begränsar dess suveränitet.
Dessutom finns det hela folk, grupper och språkliga och religiösa minoriteter i Europa vars grundläggande rättigheter inte på något sätt värnas, också i de medlemsstater som påstår sig värna om frihetliga värden.
Är det inte rasism att hindra eller försvåra för någon att använda sitt modersmål inför en domstol eller att ta bort vägskyltar på traktens språk som man har gjort i Bergamo på senaste tiden, eller att inte erbjuda undervisning i modersmålet och den lokala historien i skolorna, vilket inte bara leder till en mycket allvarlig etnisk diskriminering utan också till ett veritabelt kulturellt folkmord?
I vissa fall går den statliga rasismen så långt att den nekar människor deras grundläggande rättigheter till ett försvar, som i det aktuella fallet med självständighetskämparna i Bretagne och rätten till fri tillgång till handlingar i mål utan kostnad - vilken ändå stadgas i fransk lagstiftning.
Detta har jag påtalat i en fråga till rådet.
Man bör också mycket tydligt slå fast vad som skall anses vara brott i form av förnekelse av nazismen och fascismen och det måste specificeras att rasistiska eller främlingsfientliga avsikter är en förutsättning liksom en hotande, stötande och förolämpande karaktär.
På så sätt kan vi bättre se till att historiska texter och dokument och framför allt sådana som har med vetenskaplig och historisk forskning och analys att göra kan cirkulera i full frihet.
Gränslinjen mellan dessa fakta och förnekelsen kan i vissa fall vara mycket svår att urskilja, men den finns och vår liberala kultur kräver att vi säkrar full frihet för den historiska forskningen och full åsiktsfrihet.
