# ID: svediakorp-gov427632
# author: Boumediene-Thiery (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 471
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Kampen mot främlingsfientlighet och rasism är ingen ny fråga för våra institutioner.
Vid ett flertal tillfällen har debatterna i kammaren behandlat kampen mot rasism.
Vi förfogar i dag över ett europeiskt övervakningscentrum och vi förfogar över artikel 13 i fördraget, där unionens befogenheter inom området för bekämpning av diskriminering fastställs.
På nationell nivå förfogar EU-länderna över en lagstiftning för att bekämpa rasism.
Men i själva verket har rasdiskrimineringen aldrig varit så stark.
Som bevis hänvisar jag till rapporten från Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, som vittnar om att rasismen och främlingsfientligheten har en ny blomstringstid.
Hit hör den så kallade islamofobin, som tar sig uttryck i extremhögerns oroande frammarsch.
Rådets förslag om bekämpning av rasism och främlingsfientlighet som vi här behandlar syftar till att förstärka och komplettera den befintliga lagstiftningen.
Det är dock högst beklagligt att än en gång behöva konstatera att? EU-iseringen? av brott och straffpåföljder sker enligt modellen med minsta gemensamma nämnare.
Om de brott som anges inte omfattas av gemensamma definitioner, hur skall man då kunna garantera att bekämpningen av dessa brott blir densamma i samtliga medlemsstater?
Man kan fråga sig om syftet med detta förslag verkligen är att bekämpa rasism, eller om det är att skaffa sig ett gott samvete.
Genom att inte vilja ta tjuren vid hornen erbjuder man rasisterna rätten till strafflöshet, de som går extremhögerns ärenden och utnyttjar populism och demagogiska hopkok i syfte att vinna röster.
Vi skall inte glömma att kampen mot rasism inte bara syftar till att skydda utlänningar, den syftar också till att försvara våra demokratiers värderingar, som utgör grunden för Europabygget, nämligen de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Och varför skall man utesluta medlemsstaterna från tillämpningen av detta beslut när man med säkerhet vet att den institutionella rasismen existerar och att den måste bekämpas med största beslutsamhet?
Denna institutionella rasism, som visar sig genom en omfattande utslagning inom det sociala, ekonomiska, yrkesmässiga, kulturella och politiska området, grundar sig på etniska och religiösa orsaker eller på principen om nationell preferens, som nu ersätts av principen om europeisk preferens.
För att bättre bekämpa rasism i vardagslivet räcker det inte att anta texter.
Vi är övertygade om att det bara är lika rättigheter, inbegripet politiska rättigheter, för alla medborgare oavsett nationalitet som gör det möjligt att bekämpa alla former av rasism genom att skapa ett politiskt styrkeförhållande som uppstår ur utövandet av medborgarskap.
Tyvärr går rambeslutet inte så långt.
Det är ändå vår skyldighet att stödja alla initiativ som ger mänsklig värdighet en central plats i Europabygget, något som kampen mot rasism bidrar till.
