# ID: svediakorp-gov427537
# author: Mann, Erika (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Förenta staterna distanserar sig från Internationella brottmålsdomstolen och tillkännagav i söndags i säkerhetsrådet att man endast kunde fortsätta medverka i FN-uppdrag om dess styrkor kan utlovas immunitet.
Det stärker intrycket av att de på vissa områden ser mer kritiskt än Europeiska unionen på att den internationella politiken institutionaliseras.
Efter kriget var det USA som genom att skapa internationella institutioner bidrog till att skapa en världsordning.
Dessutom var mottot på den tiden internationell rättvisa.
I dag är det Förenta staterna som genom att dra sig ur internationella fördrag ifrågasätter legitimiteten hos internationellt gällande skyldigheter och rättigheter.
Ärade kolleger, herr kommissionär och herr rådsordförande!
Jag skulle vilja ställa er och oss själva frågan varför så är fallet.
Det finns ju en anledning, och jag har ett dokument framför mig från augusti 2000 med rubriken? Implications for U.S. Cooperation with the ICC - the American Service Members ' Protection Act of 2000?.
Jag ställer mig frågan varför vi egentligen för den här diskussionen här idag.
Redan för några år sedan institutionaliserade vi ett förvarningssystem, men det verkar inte fungera.
Det ser ut som om vi förde regelbundna diskussioner, men analysmetoderna verkar vara olika, vi verkar inte höra på, vi verkar inte utvärdera problemen vi har sinsemellan i tid och vi verkar heller inte riktigt lyssna på varandra.
Vad består då problemet i?
Jag vill uppmana er, särskilt rådsordföranden men även kommissionen, att se till att förvarningssystemet kommer att fungera i tid.
Jag tror att Maes förslag är utmärkt: vid de kommande mötena med amerikanerna borde vi verkligen hänvisa till att vi behöver bättre system så att de verkligen fungerar.
Vad jag är rädd för är inte en transatlantisk klyfta som vi talar om, utan en transatlantisk sammanstötning.
Jag vågar hysa tvivel om de eviga värderingar vi alltid talar om.
Jag ber er enträget, herr rådsordförande och herr kommissionär Byrne, att ta denna fråga på största allvar.
