# ID: svediakorp-gov427531
# author: Tannock (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 411
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tvivlar inte på att de flesta talarna i dag kommer att kritisera Förenta staterna, fast givetvis inte Indien, Kina, Ryssland och Sri Lanka.
Och de kommer kanske att kritisera Israel.
Dessa länder har rest invändningar mot Romstadgan, eller vägrat att ratificera den.
Förenta staternas handlingar i säkerhetsrådet kommer inte i sig själva att hota uppdraget i Bosnien, men vittnar om det allvarliga i Amerikas farhågor, av vilka den viktigaste är att landets civila och militära ledare kan komma att åtalas för allvarliga brott som begåtts utomlands av dess militära personal.
Den utvidgade definitionen av krigsförbrytelser i stadgan och den mycket tänjbarare definitionen av befälsansvar - tänjbarare än i Nürnberg - innebär att det är mycket möjligt att Donald Rumsfeld eller hans efterträdare under ett besök i Paris skulle kunna anhållas för brott som begåtts av hans underordnade, brott som han inte deltagit i, inte givit order om eller ens känt till på förhand, och för vilka han under inga omständigheter skulle ställas inför rätta i en amerikansk domstol.
Somliga tycker kanske att detta strider mot normal rättvisa, men det råder ingen tvekan om att liberala regeringar och företrädare för det internationella civila samhället och allmän jurisdiktion, som Amnesty, har stött upprättandet av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) fullständigt och samtidigt sett till att den offentliga debatten om dess brister och dess förmåga att vålla amerikanarna politisk skada har blivit minimal.
Det finns andra problem.
Det är i alla händelser diskutabelt att terrorister kommer att undantas från några av stadgans bestämmelser, och det finns en risk att rättvisa kommer att gå före amnestier som ger länge eftersökt fred och försoning i länder som Angola, Sydafrika, Sri Lanka eller Colombia, för att nämna några få.
Internationell rättvisa är en ädel princip, men Amerikas farhågor är mycket påtagliga och allvarliga, och landet är, som suverän nation, i sin fulla rätt, att anta lagen för skydd av personer i Förenta staternas tjänst (ASPA) och att tillämpa artikel 98.2 i Romstadgan, men självfallet inte att tillgripa våld mot europeiska nationer, som Nederländerna.
Vi bör söka efter sätt att bemöta dessa farhågor, om så behövs genom att ändra ICC: s stadgar för att förtydliga bestämmelserna om befälsansvar och ge FN: s säkerhetsråd medbeslutanderätt i åtalsprocessen.
