# ID: svediakorp-gov427530
# author: Bonino (NI). - (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Som övertygad europaanhängare, som övertygad amerikavän och framför allt som envis och övertygad tillskyndare av behovet av att inrätta Internationella brottsmålsdomstolen sedan mer än tio år, har jag aldrig trott att detta instrument skulle kunna tas i bruk utan problem, just eftersom det är så viktigt.
Jag har alltid varit övertygad om att detta instrument skulle stöta på motstånd av alla de slag, just eftersom det markerar en epokgörande förändring: det öppnare och också mer genomskinliga motståndet, som dock är oacceptabelt, från våra amerikanska vänner men även motstånd från andra håll.
Låt oss inte glömma vilken fientlighet och obstruktionism andra stormakter som brottas med inrikesproblem eller rent av kriminalitet visar - jag talar särskilt om våra kinesiska vänner och andra - som också sätter käppar i hjulen för Internationella brottsmålsdomstolen, utan att för övrigt klara av att ta en öppen debatt med värdighet.
Det är alltså viktigt att debattera och diskutera allierade emellan med ömsesidig respekt, utan att vi försöker framhålla att vår civilisation på rättsområdet skulle vara överlägsen, men fast beslutna att hävda vår ståndpunkt.
Och med all respekt för den amerikanska regeringen skulle jag vilja påminna den om att den internationella brottsmålsdomstolen är ett instrument som kommer att leva vidare över tiden medan de politiska ledarna definitionsmässigt kommer att bytas ut.
Kanske är det också vår uppgift att engagera oss så mycket vi kan för att göra detta till ett effektivt instrument, eftersom vi är övertygade om att våra amerikanska vänners kommande regeringar till slut kan komma att byta åsikt och själva utnyttja det viktiga instrument vi erbjuder dem.
Som rådet med rätta har påpekat håller någonting liknande på att hända när det gäller dödsstraffet, där dialogen har fått den federala domstolen att ta viktiga steg framåt.
När detta är sagt är jag inte så intresserad av att diskutera om vi står inför en spricka som inte kan överbryggas i det vi kallar Västvärlden.
Snarare skulle jag vilja förstå hur vi skall gå vidare.
Vad detta anbelangar tycker jag att det verkar som om två viktiga svar håller på att ta form.
Först och främst skall man framhålla det ökande antalet ratificerande stater.
Den 11 april hade 66 länder ratificerat och denna siffra har ökat till 76 på drygt två månader.
För det andra måste man konstatera att allt hänger på oss.
Problemet i dag är att förstå om vi européer vill och kan ta på oss ansvaret, och därmed också kostnaderna för finansiering och personal för att gå vidare, till exempel när det gäller fredsuppdrag.
Jag är nämligen rädd för att våra amerikanska vänners mål inte så mycket är att döda Internationella brottsmålsdomstolen som att slippa ifrån fredsbevarande uppgifter och därmed på något sätt angripa Förenta nationernas system.
Jag vet att våra ambassadörer i New York förhandlar outtröttligen, med stor obeveklighet och utan stelbenthet.
Jag anser att den största hjälp vi kan och måste ge dem är att bibehålla vår övertygelse och vara beredda att ta på oss kostnader och ansvar.
Jag tror att ju mer europavänliga vi är, desto mer kommer vi att lyckas erbjuda fungerande instrument, verkligen inte för att demonisera utan för att främja dialogen och rädda alliansen med Förenta staterna som jag tycker är strategisk och oumbärlig för oss.
