# ID: svediakorp-gov427521
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,550
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman!
Jag tillåter mig inledningsvis att lyckönska det internationella samfundet och oss allihop till att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen trädde i kraft i måndags.
Denna händelse måste anses vara en av de mest epokgörande i den internationella rättsutvecklingen sedan andra världskriget.
69 länder har ratificerat domstolens stadga och vi kan konstatera att stadgan redan i dag har stort stöd hos det internationella samfundet.
Europaparlamentet har vid flera tillfällen uppmuntrat till detta.
Jag har också själv för ett par år sedan försökt inspirera till detta i ett betänkande om de mänskliga rättigheterna, som antogs med mycket stor majoritet.
Det har sagts och skrivits mycket av parlamentarikerna.
Nu är målet nått och det tycker jag att vi skall fira här i Europaparlamentet.
De många internationella och interna konflikter som världen har bevittnat under det tjugonde århundradet understryker behovet av en snabb etablering av denna domstol.
Brottmålsdomstolen kan medverka till att göra världen säkrare, rättvisare och fredligare.
Brottmålsdomstolen kommer enbart genom sin existens att kunna avskräcka människor från att begå de grova brott, som vi tyvärr också i vår tid och intill helt nyligen har bevittnat - krigsförbrytelser, folkmord och andra brott mot mänskligheten.
Det är viktigt att sådana förbrytelser inte förblir ostraffade utan att alla kan ställas till svars för sina handlingar.
Denna brottmålsdomstol utgör därför ett viktigt led i stärkandet av det internationella rättssamfundet.
Vi måste vädja till alla stater att ansluta sig till Romstadgan.
En världsomfattande anslutning är nödvändig för att domstolen verkligen skall kunna fungera effektivt.
I syfte att uppnå ett sådant världsomfattande stöd antog vi förra året en gemensam ståndpunkt, som nyligen uppdaterades.
Mot bakgrund av denna gemensamma ståndpunkt har Europeiska unionen genom politisk dialog och demarscher försökt uppnå största möjliga anslutning till domstolen från världens alla länder.
Brottmålsdomstolen är ett återkommande tema i vår kontakt med Förenta staterna, och det är just våra överläggningar med Förenta staterna som utgör föremål för vår diskussion i dag.
Europeiska unionen och Förenta staterna har samma grundläggande värderingar: frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer.
Därför har vi alltid betraktat det som naturligt och nödvändigt att Förenta staterna skulle stödja brottmålsdomstolens stadga.
Vi tvivlar inte på att Förenta staternas medverkan skulle vara mycket positiv för domstolen.
Vid diplomatkonferensen i Rom 1998 stod det helt klart att Förenta staterna hade betänkligheter när det gällde vissa av bestämmelserna i stadgan.
Vi gjorde vårt bästa för att finna utvägar och lösningar för att tillmötesgå dem - men misslyckades tyvärr.
Vi får med besvikelse konstatera att Förenta staterna den 6 maj i år meddelade Förenta nationernas generalsekreterare att Förenta staterna inte har för avsikt att ansluta sig till stadgan, som faktiskt redan undertecknats av den tidigare amerikanska administrationen.
Vi anser att Förenta staterna har fattat ett felaktigt beslut och Europeiska unionen beklagar detta djupt.
Helt nyligen, närmare bestämt den 17 juni, antog rådet (allmänna frågor) slutsatser som uttrycker vår oro över det föreliggande amerikanska lagförslaget, som benämns? American Servicemembers ' Protection Act?, det så kallade ASPA.
Den senaste versionen aviserar begränsning av Förenta staternas deltagande i Förenta nationernas fredsbevarande operationer, förbjuder vidarebefordran av information till brottmålsdomstolen och förbjuder militärt amerikanskt stöd till merparten av dem som är anslutna till domstolen.
Som vi nämnde i våra slutsatser från rådets (allmänna ärenden) möte i Luxemburg, anser vi att ASPA allvarligt kommer att kunna undergräva brottmålsdomstolens arbete.
Vi uttryckte också våra betänkligheter när det gäller den bestämmelse som bemyndigar den amerikanske presidenten att utnyttja alla medel för att frige personer som hålls häktade på begäran av domstolen, exempelvis personer som hålls häktade i Europeiska unionens medlemsstater.
Denna bestämmelse har förorsakat oro speciellt i Nederländerna, som skall vara säte för domstolen.
Man har i klartext kallat ASPA för? The Hague Invasion Act?.
Om ASPA antas skulle det innebära en mycket olycklig utveckling för det internationella samfundet.
Vi har gett uttryck för vår oro inför den amerikanska administrationen, på alla nivåer.
Våra representationschefer i Washington har under en längre period varit sysselsatta med problemet.
Det är en allvarlig fråga, en allvarlig fnurra på tråden, och ett allvarligt problem för förhållandet mellan Europa och Förenta staterna.
Men jag vill säga att även om det är ett stort problem och en besvärlig situation, så uppnår vi enligt min uppfattning ingenting genom att karakterisera det amerikanska lagförslaget som ett hot mot de transatlantiska förbindelserna.
Det vore orimligt att förstora problemet på detta sätt, och jag vill gärna förklara detta närmare.
För det första är brottmålsdomstolen en global angelägenhet och inte ett bilateralt problem mellan Förenta staterna och Europeiska unionen.
Det viktiga för oss måste vara att undvika en konfrontation, som inte leder någonstans.
Det finns tyvärr också andra viktiga partner till Europeiska unionen, som t.ex.
Kina och Indien, som är motståndare till domstolen.
En associerad stat som Turkiet har ännu inte undertecknat stadgan eller för övrigt anslutit sig till vår gemensamma ståndpunkt eller till någon av Europeiska unionens förklaringar till stöd för domstolen.
När det gäller Japan och Ryssland finns det en politisk vilja att ansluta sig till stadgan, men den har ännu inte resulterat i beslut.
Detta har trots allt inte lett till försämrade eller kyligare bilaterala förbindelser med något av dessa länder.
Vi har varit mycket noga med att undvika konfrontation i denna fråga, men har samtidigt försökt att ge domstolen en framskjuten plats på dagordningen vid våra regelbundna dialogmöten.
Genom ihärdig lobbyverksamhet till stöd för stadgan har vi redan lyckats överbevisa en hel del länder och vi hoppas att vi på detta sätt skall kunna övertyga ännu fler.
Jag kan också nämna att brottmålsdomstolen inte är den enda fråga som Förenta staterna och Europeiska unionen är oeniga om.
Vänner har rätt att vara oeniga men vi kommer envist - och det tror jag är klokt - att hålla fast vid att det som förenar Europeiska unionen och Förenta staterna trots allt är starkare än det som skiljer oss åt.
Vi kan ta några exempel: Stål (där vi förhoppningsvis snart når en lösning), bananer (som löste sig, men detta ärende kan man ha många synpunkter på), Kyotoprotokollet (där vi fortsätter vår dialog på hög nivå).
Ibland hittar vi en lösning och ibland kvarstår oenigheten.
När det gäller området för de mänskliga rättigheterna har vi olika inställning till dödsstraff.
Men genom vår långsiktiga insats för att bekämpa dödsstraff har vi lyckats påverka den amerikanska opinionen.
Som exempel kan jag nämna den dom som nyligen avkunnades av Förenta staternas domstol i högsta instans i Atkinsärendet, och som utesluter dödsstraff för psykiskt utvecklingsstörda personer.
Europeiska unionen har i detta ärende bidragit med ett så kallat? amicus curiae brief?, som Förenta staternas domstol i högsta instans tog hänsyn till vid sin bedömning.
Den politiken kommer vi att fortsätta med.
Den amerikanska administrationen har försäkrat oss om att en amerikansk intervention på en EU-stats territorium skulle vara - och jag citerar -? otänkbar? (inconceivable).
Det uttalandet har gjorts både av utrikesminister Powell och statssekreterare Grossman.
Många amerikanska soldater offrade sina liv för frihet och demokrati i Europa.
Jag kan inte föreställa mig att deras barnbarn skulle kunna komma på idén att invadera en av våra medlemsstater.
Men det är ett faktum att ASPA-förslaget existerar, och att avsnitt 3008 angående? maktutövande? (use of force) kommer att innebära ett farligt prejudikat för folkrätten.
Jag kan försäkra er om att vi kommer att följa detta ärende noga.
Det kommer snart att visa sig att brottmålsdomstolen har ett värde som en oberoende och effektiv internationell rättsinstans.
Vi kommer från Europeiska unionens sida inte att spara på ansträngningarna för att se till att domstolen blir en framgång.
Jag är förvissad om att de som i dag är motståndare till brottmålsdomstolen med egna ögon kommer att kunna konstatera att Romstadgan både garanterar högsta rättssäkerhetsstandard och förhindrar att domstolen används i politiska syften.
Vi måste nog acceptera att en världsomfattande anslutning till domstolen kan låta vänta på sig.
Men jag tror att vi så småningom kommer att nå fram med våra argument på samma sätt som vi, som jag tidigare nämnde, har gjort det på många andra områden.
I och med sitt veto i Förenta nationernas säkerhetsråd i måndags tog Förenta staterna ett mycket vittgående och olycksaligt steg i sitt motstånd mot domstolen.
Men av allt att döma kommer förhandlingar om en kompromisslösning att återupptas senare i dag i Förenta nationernas säkerhetsråd.
Det är viktigt att man finner en lösning som inte undergräver Europeiska unionens gemensamma ståndpunkt och domstolens stadga, och som samtidigt innebär en garanti för Förenta staternas insats i fredsbevarande operationer.
Vi kommer från ordförandeskapets sida att göra allt för att detta skall bli verklighet.
