# ID: svediakorp-gov427512
# author: Sauquillo Pérez del Arco (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mötet i Johannesburg är, som redan sagts, det tredje stora möte där den internationella strategin för att bekämpa fattigdomen preciserades.
Det första var mötet i Monterrey, om utvecklingsfinansiering, med medelmåttiga resultat.
Det andra, i Rom, om livsmedel som inte gav några effektiva resultat.
Den sista möjligheten är mötet i Johannesburg om hållbar utveckling, där man förutom att nå åtaganden om denna fråga, bör återuppta och vidta konkreta åtgärder för det som inte gjorts på de tidigare, och som kommissionären sagt ur en global synvinkel.
Det sätts således stort hopp till detta möte, och framför allt har Europeiska unionen ett oerhört ansvar.
Till misslyckandet i Rom måste tilläggas revideringen av de mål som antogs 1996, om att minska svälten i världen till hälften 2015.
Man har redan sett att det målet inte kommer att kunna uppnås eftersom det inte finns en politisk vilja att göra nödvändiga ansträngningar.
Jag hoppas att det danska ordförandeskapet, som har förståelse för frågan, skall uppnå några förbättringar.
Vi kan inte tillåta oss fler misslyckanden, särskilt inte i utvecklingsländerna, när det gäller överlevnad.
Man kan inte avsluta toppmöte efter toppmöte utan något resultat.
Därför bör vi göra de förslag som vi vill hänskjuta till kommissionen och rådet mycket konkretare och mer realistisk: en uppförandekodex för att garantera livsmedlen, och beakta det som en grundläggande mänsklig rättighet, samt en nödplan för att hejda hungersnöd och bristen på livsmedel som för närvarande 14 miljoner människor i Afrika lider av.
Det är konkreta åtgärder som rådet och kommissionen bör uppnå ett globalt åtagande kring.
Jag håller med om de övriga åtgärder som understryks i resolutionen.
Särskilt tankarna om gemenskapsbudgeten och Europeiska utvecklingsbanken, den större samordningen mellan bilaterala och multilaterala givare, vikten av mikrokrediter och skapandet av en allians mot hunger och fattigdom.
Eftersom unionen och dess medlemsstater är de huvudsakliga hjälpgivarna ger det Europeiska unionens företrädare behörighet att leda mötet till nödvändiga resultat, resultat som inte är en önskedröm från detta parlament utan ett åtagande av de europeiska statscheferna enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Sevilla.
Vi väntar ivrigt på att Europeiska unionens företrädare skall komma tillbaka från Johannesburg med konkreta åtaganden och handlingsplaner och vi kommer att begära redogörelser över dem.
Det gläder mig mycket att kommissionären kommer att lägga fram ett mycket konkret meddelande om en övergripande plan för att bekämpa fattigdomen.
Vi väntar innerligt på detta meddelande.
