# ID: svediakorp-gov427511
# author: Mantovani (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 411
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid världstoppmötet om livsmedel som avhölls i Rom nyligen förnyade 182 nationer sina åtaganden att sätta stopp för svälttragedin i världen, där vi fortfarande har 800 miljoner undernärda människor.
Fem år efter det första toppmötet 1996 måste vi tyvärr konstatera att målet att minska antalet med hälften före 2015 har misslyckats grovt.
Vi måste absolut överbrygga denna klyfta mellan löften och verklighet.
Behovet av att bekämpa denna tragedi underblåses också av det faktum att svälten är både en orsak till och en konsekvens av fattigdomen.
En hungrig människa är ingen fri människa.
Hon är en desperat människa som lätt kan övertalas att delta i desperata handlingar som krig, internationell brottslighet, handel med droger eller människor, olaglig invandring och terrorism.
Det är otvivelaktigt så att västvärlden behöver uppmärksamma dessa frågor mer och åtagandet att avsätta 0,7 procent av industriländernas bruttonationalprodukt är mer aktuellt än någonsin, bland annat eftersom, som John Fitzgerald Kennedy sade? ingen kan betrakta sig som rik så länge hans grannar är fattiga?.
Det är därför som vi behöver fakta och konkreta projekt.
Vi måste handla genast för att undvika att ytterligare två miljarder människor läggs till de nuvarande fyra miljarder som lever utestängda från välståndet, vilket demografiska undersökningar visar skulle bli fallet.
Att det finns ett gott styre i dessa utvecklingsländer förblir emellertid en viktig förutsättning för att det samarbete som fordras för att nå upp till de uppställda målen skall kunna utökas.
Genom tillgång till information, vilket är vad den italienske premiärministern Berlusconi lägger fram - han visar inte bristande engagemang, som Rod hävdar - och den nya modellen för datoriserad statlig administration för att bekämpa korruptionen och öka effektiviteten skulle vi säkerligen få mer insyn i hur utvecklingsbiståndet används.
Dessutom måste vi snarast, via en konferens med FAO: s medlemsstater, ta itu med frågan om hur vi skall få FAO att fungera ordentligt.
Vi måste reformera och rationalisera dess funktionssätt och administration för att förbättra insynen och effektiviteten och få mer träffsäkra insatser och resultat.
I Johannesburg kommer jag, tillsammans med delegationen från Europaparlamentet, att få tillfälle att kontrollera om Europeiska unionen verkligen kommer att klara av att ta på sig och få andra att ta på sig konkreta politiska åtaganden med exakta tidsgränser, vilkas genomförande måste grunda sig på ett verkligt partnerskap.
