# ID: svediakorp-gov427507
# author: Miranda (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Toppmöte efter toppmöte i världen kommer att försvinna i förhoppningen om bättre tider för mänskligheten.
Som i Monterrey, har även nu detta världstoppmöte för livsmedel varit långt ifrån att nå fram till de goda föresatser som deras tidsplan i början ingav förhoppningar om.
Men detta WHO-möte gjorde det dock möjligt att låta bekräfta det som vi ofta har kunnat konstatera: Målen att bekämpa hunger och undernäring som fastställdes 1996 är långt ifrån att uppnås och kanske ännu längre.
Så är det, trots att rätten till hälsosam och tillräcklig mat är en fundamental rättighet för alla människor.
Detta händer eftersom det saknas ett målprogram, eftersom det saknas medel, eftersom det saknas riktlinjer och adekvata åtgärder (nämligen de som syftar till befolkningsgruppers tillgång till jord och vatten och företrädesvis grundat på ett hållbart utvecklingsbegrepp då rätten till livsmedelssuveränitet och stöd till familje- och kollektivjordbruk bör utgöra väsentliga delar), för det saknas en riktig politik för fördelning av rikedom och för att det framför allt saknas en politisk vilja, vilket blev uppenbart med det reducerade antalet stats- och regeringschefer från utvecklingsländerna som var närvarande i Rom.
Men det det sker också i brist på några störande faktorer som hindrar en omkastning av de nuvarande dramatiska förhållandena, som t.ex. en total prioritering av de kommersiella aspekterna och den ultraliberala politiken, den hjälp som de rika länderna ger till sin export av varor inom primärsektorn, mycket uppenbara i de senaste nordamerikanska besluten på detta område, eller det obalanserade gynnandet av biotekniken.
Nu återstår det att hoppas på, även om det inte finns några egentliga skäl för att fortsätta ha förhoppningar, att man i Johannesburg inleder en ny mer lovande etapp.
Och än en gång kan vi konstatera hur viktigt det är att Europeiska unionen spelar en viktig roll för att försvara de fattigaste ländernas rättigheter att skydda sina vattenresurser och utveckla sin landsbygdsekonomi, för att försäkra sig om deras respektive livsmedelssuveränitet inom ramen för en önskvärd hållbar utveckling.
