# ID: svediakorp-gov427503
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,236
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) För kommissionen och Europeiska unionen har toppmötet en möjlighet att förnya dialogen med utvecklingsländerna beträffande genomförandet av handlingsplanen från Rom, och att bekräfta vår politiska vilja att bekämpa hungersnöd och undernäring.
Toppmötet resulterade i antagandet av en förklaring med många goda inslag, som jag hoppas kommer att stödja och bidra till att främja samordnade åtgärder för att uppnå målsättningen från toppmötet 1996.
I denna anda beslutade toppmötet att inrätta en mellanstatlig arbetsgrupp där alla aktörer skulle delta för att, inom en tvåårsperiod, utarbeta en uppsättning med frivilliga riktlinjer om rätten till tillräckliga livsmedel.
Syftet med riktlinjerna är att stödja FAO-medlemsstaternas ansträngningar för att uppnå det gradvisa genomförandet av rätten till tillräckliga livsmedel i sammanhanget med den nationella livsmedelssäkerheten.
Tiden får utvisa vad följderna av detta beslut kommer att bli.
Vi är sannerligen villiga att utgöra en del av denna ansträngning, och se till att den går i rätt riktning.
Antagandet av en sådan förklaring som stöds av alla FAO-medlemmar har förvisso gett kampen mot hungersnöden en starkare profil på den internationella dagordningen.
Kommissionen välkomnar detta positiva resultat, och gläder sig över att se att förklaringen återspeglar EU: s åsikter i många frågor.
Enligt vår åsikt förbiser man i förklaringen dock en central strategisk punkt, som kontinuerligt har fått EU: s stöd: vikten av andra faktorer än jordbruksproduktion och jordbruksproduktivitet i hanteringen av den bristande tillgången på livsmedel.
Det är nödvändigt att de frågor som jag skall nämna här behandlas samtidigt, och inom ramen för de nationella strategierna för fattigdomsbekämpning.
Dessa grundläggande faktorer är: livsmedelstillgänglighet, produktion, strategiska reserver och handel med livsmedel; tillgång till livsmedel - till exempel ekonomisk tillväxt, sysselsättning, inkomster, för att göra denna tillgång realistisk; hantering av krissituationer, som till exempel säkerhetsnät; och näringsmässiga problem, som på lång sikt utgör den centrala faktorn bland alla dessa.
Vid toppmötet misslyckades man särskilt med att tydligt peka ut och klargöra de viktigaste dominerande orsakerna till hungersnöd, vilket är dåligt styre och människoframkallade katastrofer.
Enligt vissa beräkningar är ungefär 80 procent av de människor som lider av hungersnöd offer för konflikter - alltså människoframkallade problem.
Det finns olika versioner av detta.
Zimbabwe är ett sådant fall.
Problemen i Zimbabwe är i stor utsträckning människoframkallade.
Det finns också en mycket påtaglig torka i södra Afrika.
Vi kommer naturligtvis att ge humanitärt bistånd, men man borde komma ihåg att många av dessa problem är människoframkallade.
FAO: s offentliga uttalanden och vädjanden under förberedelseprocessen och vid själva toppmötet har lagt för stor betoning på ytterligare ODA-resurser och på den roll som jordbruket och landsbygdsutvecklingen har.
Frågan om ODA (offentligt utvecklingsbistånd) har redan tagits upp med någorlunda framgång vid Monterreykonferensen, och EU förblir trogen sitt åtagande för både samförståndet från Monterrey och de tydliga åtagandena om ökat offentligt utvecklingsbistånd som man beslutade om i Barcelona och lade fram i Monterrey, och som den danske ministern just har gått igenom i större detalj.
I Rom hade det varit lämpligare att återigen betona ett av de centrala temana från senare toppmöten och konferenser: det avgörande behovet av att utvecklingsländerna går igenom sin nationella utveckling och sektorsvisa politik för att kunna ta vederbörlig hänsyn till behoven och kraven hos de fattiga människorna på landsbygden och med den bristande tillgången på livsmedel.
Detta borde leda till utarbetandet av nationella strategier för fattigdomsbekämpning, inklusive livsmedelssäkerhetsfrågor, som på lämpligt sätt skulle vara inriktade på jordbruk och landsbygdsutveckling.
Det skulle sedan vara givarsamhällets uppgift att på ett samordnat sätt stödja genomförandet av nationella politiska linjer och strategier.
Europaparlamentet bidrog till den internationella debatten genom att den 16 maj 2002 anta resolutionen om toppmötet.
Kommissionen håller med om denna huvudinriktningen i denna resolution, som innehåller många viktiga faktorer, som exempelvis stöd för samförståndet från Monterrey och betoningen på behovet av ett ökat politiskt sammanhang i utvecklingsländerna.
Kommissionen välkomnar särskilt parlamentets påminnelse om att livsmedelsbiståndet måste reserveras för nödfall, och enbart beviljas i form av donationer, och att livsmedlen när helst det är möjligt skall köpas lokalt eller inom regionen.
Kommissionen stöder dock inte alla punkter i denna resolution, och särskilt inte kravet på att kommissionen själv och EU: s medlemsstater skall bidra till FAO: s förvaltningsfond som inrättades förra året.
Jag beklagar att samma krav på bidrag till denna fond finns med i några av de förslag som lagts fram vid denna sammanträdesperiod för parlamentet.
Kommissionens åsikt förblir densamma som vid förra debatten.
EG: s politik är att direkt stödja nationella och regionala utvecklingsprocesser och utvecklingsprogram inom ramen för dess regionala partnerskapsavtal.
Jag är också fullt och fast övertygad om att mångfaldigandet av finansieringsinstrument, som till exempel separata förvaltningsfonder etc., inte kommer att leda till att ytterligare finansiella flöden alstras, utan endast kommer att bidra till mångfaldigandet av fonder.
Kommissionen håller också med om Europeiska unionens mångåriga politik att FAO borde inrikta sina resurser på de områden där den har bäst möjligheter och störst mervärde, och det är på dess normativa arbete.
Inriktningen för de åtgärder som är möjliga i enlighet med förvaltningsfonden tycks falla utanför detta område.
Jag skulle därför inte vilja att kommissionen uppmuntrade detta.
Dessutom är FAO: s inställning till livsmedelssäkerhet till mycket stor del produktionsinriktad, och gynnar inte det bredare begreppet med livsmedelssäkerhet.
Vi samarbetar dock finansiellt med FAO i fråga om specifika projekt och program, och kommer att fortsätta att göra det, när helst vi kan se en kompetens, ett mervärde och en yrkesmässig överlägsenhet som passar in på prioriteringarna och målsättningarna för gemenskapens utvecklingspolitik.
Kommissionen överväger därför inte att bidra till FAO: s särskilda program för livsmedelssäkerhet och till förvaltningsfonden som en prioriterad fråga i dess utvecklingssamarbete.
Jag skulle här vilja lägga till att parlamentets resolution av den 16 maj 2002, i enlighet med artikel 37.2 i arbetsordningen, antogs till följd av debatten om kommissionens uttalande, utan att kommissionen rådfrågades på förhand.
Så jag har i mitt anförande här i dag hänvisat rätt så specifikt till de nya förslagen.
Om man tar hänsyn till den huvudsakliga uppgiften för landsbygdsutvecklingen och jordbruket när det gäller att bekämpa fattigdomen, den bristande tillgången på livsmedel och miljöförstörelsen, kommer kommissionen att före årets slut lägga fram ett meddelande till rådet och parlamentet om? Att bekämpa fattigdomen på landsbygden - En EG-politik och EG-strategi för landsbygdsutveckling och en hållbar förvaltning av naturresurserna i utvecklingsländerna?.
Avslutningsvis skulle jag vilja påminna om att detta världstoppmöte om livsmedel är ett steg i en lång process, som startade i Doha och Monterrey, och som kommer att avslutas om mindre än två månader i Johannesburg.
Det är min övertygelse att alla de viktiga konferenser som har ägt rum sedan Doha inte själva är ett svar på det tomrum i fråga om globalt styre som vi står inför.
Endast samtliga dessa olika konferenser ger ett meningsfullt svar på den hållbara utvecklingens utmaningar, och det är denna helhet som definierar vad vi gärna kallar den globala överenskommelsen.
