# ID: svediakorp-gov427502
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,469
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman, herr kommissionär, kära tidigare kolleger, mina damer och herrar!
Världstoppmötet om livsmedelsförsörjning? Fem år senare? avhölls, som alla vet, i Rom den 10-13 juni 2002.
Syftet med mötet var att stärka det internationella stödet för en ökad insats mot svält och fattigdom med avsikten att uppnå en halvering av antalet svältande i världen före år 2015.
Detta mål bekräftades i samband med Förenta nationernas Millenniumtoppmöte i september 2000 och utgör nu en del av de internationella utvecklingsmål som världssamfundet har förbundit sig till.
Europeiska unionen fäster stor vikt vid dessa mål från Millenniumtoppmötet som en utgångspunkt för nationella och internationella strategier för bekämpande av fattigdom.
Efter världstoppmötet om livsmedelsförsörjning 1996 har antalet svältande i världen minskat, men tyvärr långt ifrån i den omfattning som är nödvändig.
Den genomsnittliga minskningen av antalet svältande är i dag bara sex miljoner, och om vårt mål skall kunna nås finns det behov av en förnyad och ökad insats för att vi skall nå upp till en nödvändig årlig minskning av antalet svältande med i genomsnitt 22 miljoner.
Toppmötet utmynnade i en förklaring med titeln? Den internationella alliansen mot svält?, som kunde antas redan på mötets första dag.
Under denna titel förpliktar sig det internationella samfundet att stärka och samordna sina insatser mot svält.
Europeiska unionen arbetade under förberedelserna speciellt med sikte på att man i förklaringen skulle stå fast vid förpliktelserna från toppmötet om livsmedelsförsörjning 1996 och inte urvattna det man redan enats om.
Europeiska unionen försökte samtidigt försäkra sig om att resultaten från den senaste tidens viktigaste internationella konferenser och toppmöten - varav kan nämnas Förenta nationernas Millenniumtoppmöte år 2000 och den internationella konferensen om finansiering av utveckling i Monterrey i mars 2002 - redovisades och att kontakter etablerades inför det kommande världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg, där frågan om bekämpning av svält och fattigdom kommer att behandlas som en integrerad del av den samlade internationella utvecklingspolitiska dagordningen.
I överensstämmelse med slutsatserna vid Europeiska rådets möte i Barcelona fäste Europeiska unionen stor vikt vid två parallella förpliktelser.
För det första utvecklingsländernas primära ansvar för sin egen utveckling och för genomförandet av handlingsplanen från toppmötet om livsmedelsförsörjning 1996.
För det andra det internationella samfundets ansvar att bistå de fattigaste länderna i denna process.
Det var också av avgörande betydelse för Europeiska unionen att försäkra sig om ett godkännande av att insatser för bekämpning av svält och fattigdom bör ske inom ramen för utvecklingsländernas egna prioriteringar och strategier för bekämpning av fattigdom.
Produktionsfrämjande åtgärder är väsentliga men inte den enda lösningen på problemen.
Den globala livsmedelsproduktionen är i dag så omfattande att den kan livnära alla.
I många utvecklingsländer är det väsentligen en fråga om att säkerställa distribution av och tillgång till livsmedel.
Svält är ett fattigdomsproblem.
En väl förankrad, fattigdomsinriktad ekonomisk tillväxt och en förbättrad ekonomisk fördelningspolitik, som gagnar de fattigaste befolkningsgrupperna, är därför avgörande för en bärkraftig lösning på svältproblemen i världen.
Insatsen för att bekämpa svält måste därför även omfatta mål som exempelvis ett gott styrelseskick, respekt för mänskliga rättigheter, markreformer och ökad fokusering på hälsa, utbildning och produktionsinriktad forskning och kommunikation.
Till detta kommer hänsynen till ett hållbart utnyttjande av naturresurserna och till betydelsen av att förebygga konflikter.
Slutligen är utvecklingsländernas tillgång till forskning och teknik en väsentlig faktor i kampen mot svält och fattigdom.
Europeiska unionen betonade alla dessa faktorer i sina riktlinjer inför förhandlingarna.
På det internationella området betonade Europeiska unionen nödvändigheten av att höja det totala stödet till det internationellt godkända målet om att 0,7 procent av bruttonationalinkomsten skall gå till utvecklingsstöd.
Man ville i detta sammanhang också få en bekräftelse på förpliktelserna i Monterrey i mars.
De fattiga ländernas tillgång till marknaderna i väst är naturligtvis en väsentlig faktor i våra ansträngningar för att främja deras utveckling.
Europeiska unionen har redan agerat genom lanseringen av? Allt utom vapen? -initiativet, vilket som bekant betyder att Europeiska unionen ger de mindre utvecklade länderna tull- och kvotfritt tillträde till den europeiska marknaden avseende alla produkter med undantag av vapen, eller nästan alla produkter med undantag av vapen.
Europeiska unionen underströk också under förhandlingarna betydelsen av säkra livsmedel för konsumenterna i alla länder.
Samtidigt underströk vi behovet av att ge tekniskt bistånd så att utvecklingsländerna kan uppfylla internationellt godkända livsmedelsstandarder.
För Europeiska unionen var det viktigt att omnämnandet av handel och utveckling inte fick en prejudicerande betydelse för WTO-förhandlingarna och uppföljningen av Doha-agendan för utveckling.
Rådet bekräftade i sina slutsatser den 30 maj 2002 om förberedelserna inför världstoppmötet om hållbar utveckling att Europeiska unionen har beslutat sig för att Doha-agendan för utveckling skall genomföras med ett positivt resultat och inom den fastställda tidsfristen.
Europeiska unionen fäster stor vikt vid att uppnå hållbara resultat på alla områden som innebär väsenligt större möjligheter för marknadstillgång även för utvecklingsländerna.
Detta skall baseras på balanserade bestämmelser och målinriktat och hållbart finansierat tekniskt bistånd, samt på program för kapacitetsuppbyggnad.
Förklaringen från toppmötet speglar i hög grad Europeiska unionens prioriteringar och dess ståndpunkt, som jag precis har redovisat.
Man fokuserar i förklaringen på en konsolidering av resultaten från världstoppmötet om livsmedelsförsörjning 1996 och från de senaste internationella konferenserna, samt på en förstärkt och förnyad politisk vilja att göra en aktiv insats för att nå de internationella utvecklingsmålen för bekämpning av svält och fattigdom.
I förklaringen lanseras ett nytt initiativ i fråga om rätten till föda.
Man enades således om att tillsätta en mellanstatlig arbetsgrupp som med stöd från FAO och medverkan från övriga relevanta FN-organ med kompetens inom området för mänskliga rättigheter skall utarbeta frivilliga riktlinjer avseende rätten till föda.
Utvecklingsländerna hoppas att dessa riktlinjer kommer att öka kravet på att garantera de fattiga länderna tillgång till föda och därmed även förstärka kampen mot svälten.
Europeiska unionen stöder initiativet och kommer att delta aktivt i arbetet för att göra rätten till föda till ett praktiskt användbart redskap.
Efter omständigheterna har vi anledning att vara nöjda med resultatet av toppmötet i stort.
Resultatet banar väg för de fortsatta diskussioner vi kommer att föra i samband med världstoppmötet i Johannesburg i augusti, där vi kommer att arbeta med den omfattande agendan för utvecklingen.
Det balanserade resultatet beror inte minst på en aktiv insats vid förhandlingarna från Europeiska unionens sida.
Jag vill utnyttja tillfället till att tacka rådets avgående ordförandeskap för deras insats.
Rådets ordförande, premiärminister Aznar, företrädde Europeiska unionen på toppmötet.
Han poängterade i sitt inlägg å Europeiska unionens vägnar unionens starka stöd till en förstärkt insats för bekämpning av svält och redogjorde utförligt för Europeiska unionens ståndpunkt i fråga om ämnena för toppmötet.
Europeiska unionen kunde med stöd av denna insats skapa ett konstruktivt förhandlingsklimat och ett effektivt samarbete med utvecklingsländerna.
Vi nådde enighet med utvecklingsländerna i en hel del frågor och detta återspeglas nu i förklaringen.
Samtidigt var Europeiska unionen i högsta grad involverad i de slutliga, avgörande förhandlingarna om de mest kontroversiella frågorna.
Sammanfattningsvis spelade Europeiska unionen därför en inte obetydlig roll när det gäller att garantera framsteg i förhandlingarna och ett bra resultat.
Jag avslutar med att betona att Europeiska unionen redan nu gör en stor insats för att medverka till att bekämpa svält och fattigdom, både via gemenskapsstöd och genom Europeiska unionens länders egna bi- och multilaterala stödprogram.
Europeiska unionen och medlemsstaterna står för över 50 procent av det totala globala utvecklingsstödet, varav en stor del används till utveckling av landsbygdsområden och till jordbrukssektorn i de fattigaste länderna.
Europeiska unionen och medlemsstaterna förpliktade sig redan på Europeiska rådets möte i Barcelona i mars i år till att höja sitt utvecklingsstöd väsentligt.
Flera av Europeiska unionens medlemsstater, däribland mitt eget hemland Danmark, ligger redan högt över det internationella målet att 0,7 procent av bruttonationalinkomsten skall gå till utvecklingsstöd.
Alla länder har förbundit sig att hålla sig till eller över målet på 0,7 procent, om de redan ligger däröver.
De medlemsstater som ännu inte nått målet har förbundit sig att öka sitt utvecklingsstöd åtminstone till det nuvarande genomsnittet inom Europeiska unionen på 0,33 procent av bruttonationalinkomsten, så att vi kan uppnå ett totalt genomsnitt inom Europeiska unionen på 0,39 procent år 2006.
Det är med utgångspunkt i denna insats och på grundval av förpliktande partnerskap med utvecklingsländerna som Europeiska unionen även under det danska ordförandeskapet, inte minst i Johannesburg, kommer att arbeta vidare för att stärka den internationella kampen mot svält och fattigdom.
