# ID: svediakorp-gov427394
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,511
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr statsminister, ärade ledamöter!
Dagens sammanträde är det sista i plenum före sommaruppehållet.
Europeiska rådets möte i Sevilla har avhållits och det mycket viktiga halvåret under danskt ordförandeskap har just inletts.
Därför tycker jag att detta är ett bra tillfälle för att göra en sammanfattning av läget.
Vår verksamhet under årets andra del kommer att kännetecknas av tre viktiga processer som hänger intimt samman: för det första utvidgningen, som ni hörde Danmarks statsminister säga.
Som jag sade i parlamentet i går har en stor del av de frågor som fortfarande var öppna löst sig och kommissionen kommer i höst att tala om för Europeiska rådet vilka länder vi anser vara redo för medlemskap.
Samtidigt bör vi stödja de andra kandidatländernas framsteg: vår strategi är att föra processen framåt på ett organiskt sätt, utan att resa nya murar på den kontinent vi försöker ena.
I dagens läge och om det inte inträffar olyckor på vägen är det troligt att kommissionen kommer att anse att alla de tio länderna i den första vågen är redo för medlemskap.
Kriteriet är dock inte förändrat: inget land bedöms i generella termer utan varje land bedöms efter sina förtjänster.
Vi skall arbeta beslutsamt så att vi kan avsluta medlemskapsförhandlingarna i Köpenhamn.
Innan dess måste dock de nuvarande medlemsstaterna komma överens om budgeten och utbetalningarna till jordbruksföretagen, även om dessa frågor inte har något nära samband.
Vad detta anbelangar skulle jag vilja påminna om min övertygelse att kommissionens förslag är den enda möjliga grunden att stå på om man vill komma fram till en sådan överenskommelse mellan dagens femton medlemsstater och morgondagens tjugofem.
Därför uppmanar jag alla parter att bemöda sig om att nå fram till en överenskommelse som öppnar dörren till återförening av hela kontinenten.
Under tiden skall vi uppdatera tidtabellen och strategin inför anslutningen för Bulgarien och Rumänien.
När det gäller Turkiet uppmuntrar och stöder rådet i Sevilla - som det står i slutsatserna - till fullo de ansträngningar detta land har gjort för att följa de prioriteringar inför ett medlemskap som har fastställts inom partnerskapet.
Den rapport om Turkiets framsteg och reformer som kommissionen kommer att ge ut i oktober kommer att bli central med tanke på de beslut som skall fattas i Köpenhamn.
Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i december kommer alltså det datum 2004 då de nya medlemsstaterna formellt kommer att upptas i gemenskapen att slås fast, och medlemskapsfördraget kommer att undertecknas i mars 2003.
Naturligtvis beror hela processen på om Nicefördraget ratificeras efter folkomröstningen i Irland i höst.
Jag måste alltså understryka hur viktigt ett positivt resultat är för Europas framtid.
Utvidgningen slutar inte i och med att medlemskapsfördraget undertecknas, utan tvärtom är detta bara början.
Från och med 2004 måste unionen visa att den kan utföra sina funktioner till fullo och leva upp till de europeiska medborgarnas förväntningar, de medborgare som då kommer att vara över 450 miljoner.
Den senaste Eurobarometern är tydlig: 67 procent av de intervjuade är för euron, vilket är sex procentenheter mer är vid förra mätningen.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och utvidgningen har stor uppslutning och majoriteten av medborgarna är för att Europeiska unionen skall ha en konstitution.
Ärade ledamöter!
Eurobarometern säger oss också att medborgarna kräver maximal effektivitet av våra institutioner.
Det är just det som är den andra frågan jag vill ta upp med er i dag: de institutionella reformerna.
När Nicefördraget har blivit ratificerat kommer det att medföra de institutionella reformer som behövs för utvidgningen.
Parallellt med detta måste vi dock fatta vissa grundläggande beslut om Europeiska unionens politiska natur och institutionella struktur i framtiden.
Europa behöver nämligen vara mer närvarande på tre viktiga områden: en starkare utrikespolitik och en tydligare roll på den internationella scenen, ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna om säkerhet och rättvisa och i kampen mot den organiserade brottsligheten och den olagliga invandringen samt en bättre samordning av den ekonomiska politiken och finanspolitiken.
Debatten om Europas framtid som nu pågår i konventet handlar om alla dessa frågor.
Dock står utvidgningen nu för dörren och vi kan inte sitta och rulla tummarna och vänta på att ett nytt fördrag skall ratificeras.
Hur skall vi dela upp uppgifterna mellan kommissionärerna när unionen består av 25 länder eller fler, det vill säga från och med den tidpunkten, inte från och med i dag?
Hur skall rådet kunna garantera ett konsekvent och effektivt ledarskap?
Det danska ordförandeskapet har fått uppdraget att föra vidare reformeringen av rådets förfaranden som beslutades i Sevilla och kommissionen lovar att samarbeta fullt ut från första början.
Också kommissionen har vidtagit åtgärder i denna riktning.
Som jag sade i går har jag lagt fram liknande idéer om hur vårt arbete skall omorganiseras och i dag vill jag upprepa att reformerna med oförändrade fördrag måste drivas vidare i samma takt inom alla institutionerna.
När vi sedan är 25 medlemsstater får vi dra de logiska slutsatserna.
Vi måste ha ett enda mål för ögonen: att sätta rätt män och kvinnor på rätt plats och endast tänka på att systemet skall ligga i allmänhetens intresse och ge optimal utdelning.
Det mål vi strävar efter är ju fortfarande ett mer solitt och demokratiskt styrelsesätt i unionen.
Den tredje och sista frågan som jag tänkte ta upp i dag är Johannesburg och världstoppmötet om hållbar utveckling.
Begreppet hållbarhet är någonting återkommande i våra resonemang.
Vi talar ofta om hållbarhet och om långsiktiga mål för vår miljöpolitik och för vår ekonomiska och sociala politik och jag hoppas att toppmötet i Johannesburg skall markera ett klart steg framåt.
Bland annat vet jag att många av er kommer att delta vid detta toppmöte och det är bra att det är så, eftersom unionen har en ledande roll inom handel, utvecklingsbistånd, humanitär hjälp och diplomatiska förbindelser.
Vi får dock inte vila på våra lagrar och nöja oss med de resultat som hittills har uppnåtts.
Vi måste fortsätta på den väg vi slog in på i Monterrey och Doha, där unionen hade en grundläggande roll, och vi måste ta itu med den svåra uppgiften att övertyga våra partners att göra sin del.
Vi måste åta oss att konkret stödja södra halvklotets utveckling i enlighet med de prioriteringar som FN: s generalsekreterare Kofi Annan har ställt upp: vatten, hygien, hälsovård, energi, jordbruk och biologisk mångfald.
Dessutom får vi inte glömma de sociala och politiska frågorna: demokratins utveckling, det goda styret, den politiska dialogen, de sociala och ekonomiska reformerna.
Alla insatser har egentligen samma huvudmål: att minska fattigdomen, att trygga freden, att förbättra levnadsvillkoren för vad som tyvärr är största delen av jordens befolkning.
Inkomstklyftorna mellan nord och syd håller på att vidgas, framför allt när det gäller Afrika.
Vi måste vända trenden och undvika att bygga upp nya murar och hinder mellan oss på global nivå.
Därför måste vi göra mycket mer än hittills, fullfölja våra åtaganden, arbeta mer samstämmigt och komplettera varandras insatser.
Vid det senaste G8-mötet i Kanada antogs en handlingsplan för Afrika till stöd för det nya partnerskapet för Afrikas utveckling, det vill säga NEPAD.
Vi får inte begränsa oss till att delta i detta initiativ, utan måste se till att vårt bidrag är värdigt vår roll som privilegierad partner till Afrika och vårt historiska ansvar mot denna kontinent.
Herr statsminister!
Det danska ordförandeskapet kan räkna med kommissionens och den nyligen bildade byråns för livsmedelssäkerhet aktiva stöd för att bibehålla de mycket höga normer för säkra livsmedel för unionens medborgare som ni talade om i ert anförande.
På de tre områden som jag har tagit upp i dag - utvidgningen, de institutionella reformerna och den hållbara utvecklingen - måste Europeiska unionen bli en modell för demokratisk effektivitet.
Vi får inte glömma att vi är det enda genomförda exemplet på demokratisk och övernationell förvaltning av globaliseringen.
De andra talar om det, vi försöker genomföra det.
Av detta skäl väntar sig världen ett mycket stort bidrag från vår sida till debatten om hållbarhet och det måste vara ett bidrag som kommer från alla: från er, ärade ledamöter, från er, ordförande Rasmussen och hela det équipe som just har tagit över ordförandeskapet för rådet och från oss, kommissionen.
Herr statsminister!
Jag är glad att vi har inlett detta samarbete på ett lojalt, kraftfullt, aktivt men också vänskapligt sätt, och det tackar jag er för.
Jag tackar också er ledamöter, och eftersom detta är den sista sammanträdesperioden före ledigheten önskar jag också er alla en trevlig semester.
(Applåder)
