# ID: svediakorp-gov427370
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 908
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag är glad att jag har beretts möjlighet att tala, på Europeiska kommissionens vägnar, vid avslutningen av plenardebatten om detta betänkande.
Van Lanckers betänkande tar upp ett antal viktiga frågor som är bland de känsligaste och mest signifikanta hälsofrågor och etiska frågor som våra samhällen står inför i dag.
Låt mig från början uttrycka min erkänsla för föredragandens arbete med att hålla sig inom Europeiska unionens rättsordning.
Precis som föredraganden mycket riktigt säger faller det utanför Europeiska unionens kompetens att ge sig i kast med frågor som gäller tillhandahållande av sjukvård.
Det framgår klart och tydligt av fördraget.
Fördraget börjar i artikel 152.5 med? När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård?.
Därför vill jag betona, vilket även görs i betänkandet, att det faller inom medlemsstaternas ansvarsområde att ge hälsovård.
Detta gäller också politiken i fråga om att tillhandahålla sexuell och reproduktiv hälsovård.
I detta avseende noterar jag, som Van Lancker har sagt, att den stora majoriteten av rekommendationer i betänkandet riktar sig till medlemsstater och kandidatländer.
Det kommer att vara upp till dem att avgöra hur de skall svara i linje med sina egna konstitutions- och lagstiftningsramar.
Låt mig ta tillfället i akt att betona att kommissionen inte har några ambitioner att engagera sig i system för att ge hälso- eller sjukvård.
För närvarande har vi inte makt att göra det.
Jag kan inte se att denna situation kommer att förändras i framtiden.
Subsidiariteten är den underliggande principen för att ge hälsovård, och det bör respekteras.
Jag skall vara tydlig.
Kommissionen vill inte lägga fram några förslag inom områden som gäller att ge hälsovård.
Det är medlemsstaternas ansvar.
Samtidigt som en fullständig och ärlig debatt om hälsofrågor är nödvändig måste vi också respektera distinktionen mellan medlemsstaternas och gemenskapens kompetens när vi överväger generella rekommendationer på känsliga områden.
Det är tydligt att det finns viktiga kulturella, etniska, etiska och religiösa skillnader mellan våra invånare i sådana frågor.
Genom att belysa vikten av sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa måste man vara lyhörd mot avvikande attityder i frågor som abort i våra medlemsstater.
Frågor som avser sexuell och reproduktiv hälsa är kärnämnen i den sociala och allmänna hälsodebatten i Europa i dag.
Dessa frågor berör våra medborgares liv på ett sätt som andra frågor aldrig skulle kunna.
Av den anledningen är detta frågor som lämpligen bör avgöras så nära dem det berör som möjligt.
Men i samband med utvecklandet av en allmän hälsovårdspolitik finns det ett antal frågor som kräver noggrant övervägande och analys.
Och betänkanden, så som det som diskuteras i kväll, ger insikt i de komplexa frågor som påverkar dagens politiskt ansvariga.
I alla aspekter av sexuell och reproduktiv hälsa är det så att ju mer informerade och utbildade individerna är, desto större är chansen att de kommer att undvika fallgropar genom att ta ansvar för sin hälsa och sitt välbefinnande.
I ofta mycket svåra livssituationer måste naturligtvis individer gå ifrån informationsintag till att utveckla en holistisk förståelse för hur dessa frågor påverkar deras liv.
I den här debatten finns det naturligtvis avsevärd uppmärksamhet riktad mot kvinnors ansvar och rättigheter avseende deras hälsa och välbefinnande.
Jag tror dock att mer uppmärksamhet måste riktas mot mäns ansvar på det här området.
Alltför ofta förbiser vi vikten av att förbättra mäns utbildning för att förändra beteenden, attityder och engagemang.
Jag hoppas att våra medlemsstater kommer att lägga större vikt vid utbildning och information för män på detta viktiga område.
Kommissionens rapport från 1997 om kvinnors hälsotillstånd i Europeiska unionen ger också viktiga analyser.
Den uppmärksammade det faktum att frågor om sexuell och reproduktiv hälsa är mycket viktiga för kvinnor i fertil ålder.
Arbete med indikatorer för allmänhetens hälsa pågår inom Europeiska kommissionen.
Experter utvecklar indikatorer som kommer att ge en grund för insamling och analys av hälsoinformation i Europa.
De kommer att innefatta en lång rad indikatorer som tar upp olika aspekter på sexuell och reproduktiv hälsa.
Kommissionen är beredd att sammanställa och utföra statistiska, epidemiologiska undersökningar som grundar sig på insamlade data.
Jag måste dock betona att kvaliteten på ett sådant arbete kommer att bero på kvaliteten och kompatibiliteten i fråga om de data som medlemsstaterna tillhandahåller.
Inom det nya allmänna hälsoprogrammet kommer den tredje linjen att ta itu med avgörande faktorer för hälsan genom sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande åtgärder.
Detta gäller även sexuell och reproduktiv hälsa.
Precis som i det allmänna hälsoprogrammet kan kandidatländerna delta.
Lokala hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande strategier är dock medlemsländernas ansvar.
Detta skulle innefatta skolhälsovårdsutbildning och PR-projekt som kan bygga på vetenskapliga data som genereras av denna analys.
Beträffande USA: s regerings? Mexico City-politik? som betänkandet hänvisar till, anser sig Europeiska kommissionen inte ha någon anledning att kommentera eller reagera.
Detta är en fråga som USA: s regering måste besluta i.
Jag har därför begränsat mina kommentarer i dag till de områden som faller inom kommissionens kompetens.
Jag vill sammanfatta med att betona vikten och känsligheten i frågorna som väckts och utforskats under dagens diskussion som ett resultat av Van Lanckers arbete.
