# ID: svediakorp-gov427343
# author: Gröner (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill framför allt tacka Anne van Lancker så mycket; hon har verkligen ansträngt sig för att åstadkomma ett samförstånd här i kammaren.
Det är ett mycket ömtåligt område - det har redan sagts - eftersom det ju ingriper i medborgarnas intimaste sfär.
Vad handlar detta betänkande om i slutändan?
Det handlar om den rättighet som när allt kommer omkring ingen här i kammaren skulle vilja bli fråntagen.
Det handlar om rättigheten att själva bestämma över den egna kroppen.
Det kan man inte undanhålla kvinnorna, det får man inte heller undanhålla de mindre privilegierade i Europeiska unionen, det får man inte heller undanhålla de medborgare som skall komma in i Europeiska unionen.
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor har otvivelaktigt erkänt medlemsländernas primära ansvar när det gäller att säkerställa den sexuella och reproduktiva hälsan och de sexuella och reproduktiva rättigheterna.
Men Europeiska unionen har också ett stort ansvar, vilket vi ju också, som förkämpar i världen, framförde vid Världskvinnokonferensen i Beijing.
Vi försvarade säkerställandet av den sexuella hälsan och de reproduktiva rättigheterna.
Van Lancker har på ett mycket konkret sätt anslutit sig till dessa riktlinjer och har i betänkandet presenterat en mängd best practices.
Det viktigaste är och förblir en god uppfostran som syftar till eget sexuellt ansvar.
Där måste man varsamt ledas av expertisen.
Vi behöver allmänna professionella rådgivningscentraler; det måste medlemsstaterna se till.
Man måste ha könsspecifika kontakter med ungdomarna, och den ömsesidiga respekten och ansvaret för sexualiteten måste tas upp.
Man måste i medlemsstaterna se till att unga kvinnor, som blir gravida, inte utesluts från utbildningen.
Det är tyvärr fortfarande en realitet i stor utsträckning.
I vitboken? Nya insatser för Europas ungdom? finns upplysningar om det.
Vi måste här erbjuda ett politiskt nät, och därför måste Europaparlamentet och kommissionen också agera här.
Vi måste titta närmare på situationen i kandidatländerna; här finns det knappast preventivmedel till överkomliga priser, och aborter ingår ofta i familjeplaneringen.
Som det i van Lanckers betänkande mycket klart sägs: det måste vi förhindra!
Aborter kan aldrig vara en lösning, utan den ofrivilliga graviditeten i sig måste förhindras.
Bakgrunden är förmodligen att man vill behålla kvinnorna i beroendeställning, och jag är själv upprörd över detta som återigen angripits här i parlamentet: med en halvsanning, med suspekta medel gör man miljoner kvinnor osäkra om huruvida aborter skulle kunna öka risken för bröstcancer.
Halvsanningar används för att göra miljoner kvinnor osäkra och avskära dem från deras rättigheter.
Det kan vi inte längre acceptera, och därför hoppas jag att vi i morgon får en stor majoritet för van Lanckers betänkande.
(Applåder)
