# ID: svediakorp-gov427335
# author: Ferreira (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, herr föredragande!
Vi minns alla tydligt de industrikatastrofer som nyligen ägt rum och försänkt Europa i sorg.
Dessa olyckor har ägt rum trots gällande lagstiftning.
Vi måste därför ställa ännu högre krav och i så stor utsträckning som möjligt förebygga olyckorna genom att i första hand agera inom tre områden.
Till att börja när det gäller själva produkterna, vidare när det gäller anläggningarna, deras uppbyggnad och geografiska situation och slutligen när det gäller människorna, både samtliga anställda och de invånare som lever eller arbetar i närheten av industrianläggningar.
När det gäller produkterna, och det har redan sagts, har kommissionen sett över förteckningarna och gränserna för att ta hänsyn till både de olika olyckorna som ägt rum och utvecklingen av vetenskapliga uppgifter.
Det har emellertid förefallit oss nödvändigt att också ändra gränserna för ammoniumnitrat med tanke på olyckan som ägde rum i Toulouse.
När det gäller anläggningarna föreskriver lagstiftningen redan riskanalyser.
Man måste emellertid ge behöriga myndigheter möjligheten att kräva att sådana analyser som genomförs av företaget vid tveksamhet kan expertgranskas av en tredje person.
För personalens räkning förefaller satsningar på utbildning nödvändiga, eftersom det är ett sätt att bättre förebygga olyckor.
Utbildningen skall också vända sig till personal hos underleverantörer som arbetar vid anläggningen, eftersom dessa blir allt fler.
Att mobilisera inom företagen är nödvändigt, men även utanför, för om en olycka sker är det i andra hand befolkningen som lever i närheten av anläggningarna som drabbas.
Det är alltså nödvändigt att ansluta dem till genomförandet av externa katastrofplaner genom att göra det möjligt för företrädare för befolkningen att ingå i samrådande kommittéer och även genom att informera all berörd befolkning om riskerna och om vad de skall göra om problem uppstår.
Att göra medborgarna till aktörer som är fullt delaktiga i sin säkerhet är en av våra målsättningar.
Det räcker inte med möjligheten att få tillgång till handlingar.
Därför måste informationskampanjer avsedda för den berörda befolkningen regelbundet genomföras.
I skyddsåtgärderna för de boende i området måste man beakta den svåra samexistensen mellan farliga anläggningar och bostadsområden.
Ändringar i den riktningen har antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Gruppen De gröna och min grupp har lagt fram två ändringsförslag där vi ber det verkställande utskottet att utveckla en metod för att fastställa säkerhetsavstånd när det gäller framtida anläggningar och bostadsområden, men också beakta andra kriterier i den nuvarande utvecklingen.
Dessa förslag förefaller oss nödvändiga, men för att de verkligen skall fungera måste de åtföljas av ett rättsligt ansvar för behöriga myndigheter när det gäller stadsplanering.
Vår grupp har därför lämnat ett ändringsförslag i den riktningen.
Alltför många stora olyckor har ägt rum sedan det första direktivet antogs 1976.
Det är i dag på tiden att lagstiftningen tillämpas.
Det är vi skyldiga alla offer för detta slag av olyckor.
