# ID: svediakorp-gov427333
# author: Lisi (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 842
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Fru talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
De dramatiska olyckor som har drabbat den kemiska industrin på senare tid, men framför allt de människor som lever i deras närhet och miljön, kan inte undvika att tilldra sig Europeiska unionens uppmärksamhet.
Baia Mare, Aznalcollár, men framför allt Toulouse och Enschede har blivit synonymt med mänskliga och miljömässiga tragedier som vi inte kan undvika att reagera kraftfullt på.
Det är i detta känsliga läge som kommissionen lagt fram sitt förslag för parlamentet och rådet om en ändring av direktiv 96 / 82 av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, bättre känt som? Seveso II?.
Detta förslag är resultatet av ett grundligt vetenskapligt arbete.
Vi måste med andra ord erkänna kommissionens vilja att ta itu med bristerna i direktiv 96 / 82 i en konstruktiv anda, vilket i dag ger oss en möjlighet att skicka en tydlig signal såväl till den kemiska industrin som till allmänheten.
Vi skall göra allt för att se till att tillräckliga kontrollåtgärder införs och respekteras.
I min egenskap av föredragande har jag försökt främja en metodisk strategi som utgår från såväl de föreslagna ändringarnas vetenskapliga grund som bedömningen av den effekt dessa får på det europeiska ekonomiska systemet.
Att införa eller skärpa försiktighetsnormer är sannerligen inte enkelt; vi måste därför absolut finna en rättvis balans mellan nödvändigheten av att utarbeta hållbara ändringar för den kemiska industrin och nödvändigheten av att ge allmänheten en klar signal om ökad säkerhet.
Metoden för att hitta de nödvändiga förändringarna är enkel: det gäller att utgå från de olyckor som inträffat tidigare och se till att de inte inträffar fler gånger.
I verkligheten ändrar förslaget två grundläggande typer av kriterier: gränsvärdena för förekomsten av ämnena på anläggningarna och införande eller omklassificering av nya farliga verksamheter eller ämnen för att förstärka kontrollen och de förebyggande åtgärderna.
Allt detta kommer naturligtvis att skapa en betydande ökning av antalet anläggningar som berörs av det nya direktivet, men man får inte glömma att det handlar om allmänhetens säkerhet och försvaret av miljön från ämnen som kan orsaka permanenta skador.
Jag tänker därför utnyttja denna metod för att helt kort presentera de viktigaste ändringarna som föreslagits av kommissionen och ändringsförslagen från vårt parlament.
Olyckorna i Baia Mare i Rumänien och Aznalcollár i Spanien har fått kommissionen att inom direktivets ram även ta med gruv- och avfallshantering.
Utskottet för miljö har, på förslag av föredraganden, preciserat villkoren för dessa tillägg och förklarat att alla anläggningar där man iordningställer preparat av eller bearbetar farliga ämnen, oberoende av typen av bearbetning, omfattas av direktivet? Seveso II?.
Vi har å andra sidan preciserat att det enbart gäller aktiva anläggningar eller gruvor och inte vanliga avfallsdeponier.
För det andra har den dramatiska olyckan i Enschede lett till att kommissionen har omdefinierat bestämmelserna om explosiva ämnen.
Trots de olika förslag som lagts fram av kollegerna har kommissionens förslag bedömts som det lämpligaste för att uppnå de angivna målen.
Olyckan i Toulouse, slutligen, som inträffade i ett klimat av stigande osäkerhet, lever fortfarande starkt i vårt gemensamma minne.
Av tekniska och tidsmässiga skäl har ammoniumnitrat, det ämne som orsakade explosionen, inte behandlats av kommissionen.
Med såväl utskottets som parlamentets och rådets totala stöd har man nu sett till att denna lucka täpps igen.
Frågan om ammoniumnitrat är mycket komplicerad, och det har krävts flera möten för att bestämma vilken indelning och vilka gränsvärden som skulle vara lämpliga för de olika typerna av ammoniumnitrat för att minimera riskerna för en olycka.
Det gäller att förstå om vi på europeisk nivå skall gå på den strängaste linjen när det gäller gränsvärden eller tillåta att varje medlemsstat som anser det nödvändigt får anta mera långtgående åtgärder på grundval av artikel 176 i fördraget, vilket de för övrigt redan har rätt till.
Personligen vill jag föreslå kammaren ett ändringsförslag som innehåller ett högre gränsvärde för den fjärde klassen av produkter som innehåller ammoniumnitrat för att garantera att jordbruksföretag undantas från direktivets tillämpningsområde utan några möjligheter till misstag.
Det finns dessutom en sista möjlighet, som jag här bara vill nämna helt kort och som vi har angett i vårt betänkande: att be kommissionen att inom rimlig tid lägga fram ett förslag som anger de kriterier och metoder som bör användas för den fysiska planeringen - ett annat allvarligt problem som framkommit - dvs. var dessa anläggningar skall vara placerade.
Som allra sista punkt vill jag påminna om att kommissionen har försökt förstärka informationen till allmänheten, en aspekt som vi anser vara särskilt intressant och framför allt något som är en skyldighet gentemot våra medborgare.
Avslutningsvis vill jag tacka alla kolleger som har deltagit och samarbetat, samt utskottets sekretariat.
