# ID: svediakorp-gov427279
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) I sakfrågan tillstår jag att det sätt på vilket ni lägger fram problemet, herr van den Berg, är korrekt.
Vi måste, såsom jag redan sagt, förena de stora principerna inom immaterialrätten liksom möjligheten för de länder som inte har någon läkemedelsindustri att via import få tillgång till generika.
Undantaget förefaller oss inte vara någon bra idé eftersom det bara handlar om en tillfällig lösning som, på sätt och vis, nöjer sig med att sätta ett plåster över problemet i avvaktan på bättre tider.
Jag tror inte att det är rätt sätt att gentemot den allmänna opinionen förena dessa två krav som vi bör uppfylla.
Vi är mer positiva till artikel 31 än till artikel 30.
När det gäller artikel 31 är problemet med att veta om ett land, som begär att få importera generika, befinner sig i en katastrofsituation inte en fråga som automatiskt måste underställas WTO.
Tillsammans kan vi på ett tvingande sätt fastställa vad begreppet nationell katastrofsituation består i, på samma sätt som vi gjorde när det gällde artikel 6 i Doha.
Jag vill erinra om att i de fall som omfattas av artikel 31 skall de länder som vill importera läkemedel vända sig antingen till ett i-land som har möjlighet att producera och är innehavare av en obligatorisk licens, eller till ett annat utvecklingsland.
Om man väljer den senare lösningen kommer det utvecklingsland som får i uppdrag att tillhandahålla generika definitivt att ha intresse av det.
Jag tror därför att ur den synvinkeln finns det ingen risk att systemet skall bli alltför slutet, vilket ni tycks oroa er för.
Jag tror tvärtom att det är just genom att utnyttja artikel 30 som vi samlar ihop krav som gör det svårare att få tillgång till läkemedel.
