# ID: svediakorp-gov427261
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 471
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Crowley började med att säga att han har ett personligt intresse i frågan.
Jag skulle vilja säga att vi alla har ett personligt intresse i frågan.
Den berör alla medborgare i euroområdet som reser utomlands och som vill ta ut kontanter från en bankomat.
Det är en tjänst som är tillgänglig för alla medborgare, och alla som reser från sitt hemland till en annan del av euroområdet kommer att vara nöjda med den.
Crowley frågar också vad bankomatanvändare kan göra om de upptäcker att uttagsavgiften utomlands inte är samma som i hemlandet.
Det finns tre sätt på vilka de kan få gottgörelse.
För det första kan de gå till banken och klaga, fråga varför man inte följer lagen.
Detta kan följas upp skriftligen, och jag är säker på att banken kommer att ta till sig kritiken.
Detta är det andra sättet på vilket man kan få gottgörelse.
Om användaren emellertid anser att bankens svar är otillfredsställande kan denne kontakta en bankombudsman.
På franska kallas detta en médiateur bancaire.
Han kan nå en sådan ombudsman på Internet via? FIN-NET?.
Användaren kan då ta del av en förteckning över alla sådana ombudsmän som behandlar denna typ av problem.
Om detta inte ger resultat kan den berörda personen kontakta myndigheterna i dennes medlemsstat, eftersom verkställandet i detta fall, precis som i andra fall, utförs av nationella myndigheter.
Jag är säker på att de nationella myndigheterna i Irland kommer att vara tillräckligt aktiva för att kunna hjälpa missnöjda kunder att få vad de vill ha.
Dessa tre sätt att få gottgörelse borde vara fullt tillräckliga.
När det gäller den sista punkten om hur kommissionen hade tänkt sig att upplysa de 370 miljoner EU-medborgarna om detta förhållande, skulle jag först och främst vilja säga att den turist som reser utomlands - åtminstone inom euroområdet - omedelbart kommer att få kännedom om saken, eftersom avgiften kommer att redovisas på kvittot med uttagsuppgifter.
Man kan då jämföra med de inhemska avgifterna och omedelbart konstatera om lagen följs eller inte.
För det andra är bankerna skyldiga att informera kunderna om - förutom om sina avgifter vid överföring av pengar eller vid kontantuttag utomlands - avgiften har ändrats.
I denna förordning regleras också öppenheten.
Eftersom det råder öppenhet kommer kunderna att veta vad de betalar för och kan jämföra detta med andra bankers avgifter.
Man hoppas på detta sätt att konkurrensen kommer att se till kunderna drabbas av lägsta möjliga avgifter.
Jag hoppas att Crowley är nöjd med detta svar.
Jag hoppas att han gläder sig över situationen, som jag är säker på att han sett fram emot i flera månader.
