# ID: svediakorp-gov427222
# author: Fiebiger (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 210
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Spårbarheten hos livsmedel är ett måste, från fältet fram till butiksdisken.
Parallellt med detta måste det finnas en frivillig väg för producenterna att åstadkomma en öppen kvalitetssäkring, som garanterar miljontals konsumenter hög säkerhet.
Tyvärr är förfarandena i medlemsstaterna fortfarande alltför olika och alltför oöverskådliga.
Utan sträng kontroll kommer det inte att gå, och varje missbruk i fråga om märkning måste förhindras.
Konsumenterna kräver naturliga livsmedel och motsätter sig användning av all sorts teknik vid livsmedelsproduktionen.
Märkningen och spårbarheten garanterar inte automatiskt någon säkerhet.
Den största faran ligger i förfarandet för att tillåta genetiskt modifierade organismer i gemenskapens livsmedelskedjor om dessa står i motsatsställning till de allmänna produktstandarderna i WTO: s regelverk.
Kommissionens projektplanering när det gäller reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken förtätas dagligen.
De avsedda förändringarna är en provokation mot medlemsstaternas medbeslutanderätt och mot staternas intresseorganisationer.
Dessutom omorganiseras jordbruket till ett slags sysselsättningsorganisation, där förvaltnings- och kontrollsystem får mer betydelse än den goda fackmässiga praxisen.
Det nya villkoret om degression i samband med storlekar hör hemma under rubriken politiska felbeslut och är därför oacceptabelt.
Föreliggande betänkande visar långt in i framtiden.
Det borde kunna sägas även om en reform.
