# ID: svediakorp-gov427219
# author: Oomen-Ruijten (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det här är inte den första diskussionen om livsmedel och GMO som jag får engagera mig i intensivt.
Jag vill ännu en gång påminna om debatten kring non-food-förordningen som var aktuell för bortåt fem år sedan.
Vad min grupp, och även jag, förkunnade som ståndpunkt var för det första: det går bra med GMO i livsmedel om konsumenten önskar det, men då måste vi välja ett säkert och öppet system, där enbart tillåtna GMO får användas och som således också är säkra.
För det andra: det måste finnas valfrihet för konsumenten.
Det vill säga att konsumenten måste informeras optimalt, vara optimalt informerad, för att göra det egna valet.
Herr talman!
Dessa två utgångspunkter var vid tiden för non-food-förordningen orsaken till att vi uttryckligen var emot may contain-etiketten.
Denna may contain-etikett ger nämligen ingen information; ingen blir klokare av den.
Vi introducerade, eller rättare sagt jag introducerade på min grupps vägnar, i samband med denna non-food-förordning via ändringsförslag att märkning även krävs när genetiskt modifierad DNA kan påvisas i livsmedlet.
Jag minns protesterna från livsmedelsindustrin vid det tillfället, och jag minns också mycket väl stödet från många organisationer, också den nederländska konsumentorganisationen, i den situationen.
Herr talman!
Konsumenten har ingen valfrihet genom förslaget som vi diskuterar i dag, men inte heller i den nuvarande praktiken, även om man påstår något annat.
Varför?
Helt enkelt därför att det i den så kallade trash hold således får finnas ett minimum på 1 procent modifierad DNA i livsmedlen utan att man behöver någon märkning.
För tydlighetens skull bekräftar Europeiska kommissionen nu denna så kallade icke-märkning under 1 procent.
Det innebär alltså att det finns livsmedel på marknaden som inte är märkta och som ändå innehåller nästan 1 procent modifierad DNA.
Det förslag från Europeiska kommissionen som nu ligger framför oss gör konsumentens valfrihet ännu mer dimmig.
Jag skall förklara detta.
Principen om analytisk påvisbarhet i slutprodukten har övergivits.
Vi har alltid velat ha den principen, med 1-procentsgränsen, under vilken det inte krävs någon märkning.
Vad som nu är nytt är att alla tillsatser i slutprodukten som på papperet härstammar från eller bereds med hjälp av GMO nu ändå måste märkas.
Det kan i praktiken leda till att när man tillsätter socker eller möjligen vitamin C eller en tillsats till en flaska juice, där det på papperet är fastställt att den efter de många beredningsstadierna kan komma från GMO-majs, måste denna flaska juice märkas som genetiskt modifierad.
Detta är bisarrt, herr talman!
DNA som på papperet är tusenfaldigt modifierat måste märkas, medan flaskan utan vitamin C inte behöver märkas, trots att den ändå kan innehålla 1 procent modifierad DNA.
Herr talman, kolleger!
På det här sättet kommer tiotusentals produkter där det inte går att påvisa GMO att märkas.
Jag nämner här osten på pizzan, mjölken i chokladkakan.
Herr talman!
Att införa denna papperstiger är enligt min åsikt att missleda konsumenterna.
Det är nu den enda orsaken till att jag är emot detta förslag.
Vad jag tillsammans med mina kolleger kommer att fortsätta att arbeta för med kraft är en uppriktig, en objektiv och påvisbar information för kunderna, där man verkligen får möjlighet att välja.
