# ID: svediakorp-gov427213
# author: Grossetête (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Debatten om genetiskt modifierade organismer har ofta skapat mer förvirring än klarhet.
Det märker man återigen här i kammaren i kväll.
Vi måste avstå från varje spektakulärt och medieinriktat initiativ, och i stället främja ett pragmatiskt och vetenskapligt synsätt i frågan, så att alla känslomässiga påtryckningar eller beaktanden kan läggas åt sidan.
Den alltför stora ogrundade kritiken mot de genetiskt modifierade organismerna återspeglar inte detta vetenskapliga synsätt.
Vi får inte glömma bort att man tack vare genetiken kunnat göra viktiga framsteg, exempelvis på läkemedelsområdet.
Vi kan inte tillåta att en sådan broms hindrar forskningen.
Vi måste i gengäld se till att livsmedel och djurfoder inte innebär någon som helst risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön, och att användningen av genetiskt modifierade organismer inte innebär risker.
Vi måste skydda konsumenterna mot varje möjlig fara, tala öppet om fördelar och nackdelar med genetiskt modifierade organismer genom att för konsumenterna beskriva de risker vi utsätter oss för när vi vill vända denna teknik ryggen.
Säkerheten är emellertid fortfarande den viktigaste ingrediensen i livsmedlen.
Experiment med genetiskt modifierade organismer måste därför göras enligt principen om vetenskapligt godkännande? etapp för etapp?, enligt homogena och centraliserade kriterier, tillsammans med all öppenhet som krävs både när det gäller villkoren för dessa experiment och de erhållna resultaten.
Att i dag förfoga över femton olika system för tillstånd bidrar till ökad förvirring där det snarare skulle behövas harmonisering.
Jag skulle därför vilja delge er den oro som skapas av vissa förslag i betänkandena.
Jag erinrar om att vår trovärdighet beror på de texter vi röstar igenom och de realistiska åtgärder det leder till.
Vi vet att livsmedel kan förorenas och att genetiskt modifierade organismer kan finnas där av misstag.
Men man måste också kunna upptäcka det på ett säkert sätt.
Vetenskapen förespråkar en gräns på 1 procent och ifrågasätter starkt om det är genomförbart att sänka gränsen till 0,5 procent, och det förefaller faktiskt orealistiskt och oklokt för närvarande.
Den gräns som väljs för att nämna förekomsten av genetiskt modifierade organismer måste vara realistisk, och det leder oss till frågan om märkning.
Att säga till konsumenten att man kan garantera livsmedel utan några som helst genetiskt modifierade organismer skulle vara detsamma som att ljuga.
Införandet av denna politik kräver naturligtvis att det vetenskapliga godkännandet, kontrollerna och de tillämpliga sanktionerna förstärks.
Jag önskar att Europeiska unionen på bästa sätt skall kunna informera konsumenterna för att ge dem verklig valfrihet och trovärdig information om genetiskt modifierade organismer, bland annat genom en klar och tydlig märkning, utan tvetydighet men också utan överdrifter, dvs. en märkning som bygger på ett system som kräver komplett och tillförlitlig information om förekomsten av genetiskt modifierade organismer och produkter som framställs av dessa, och som bygger på möjligheten att upptäcka och analysera DNA och modifierade proteiner.
Att i dag vilja utvidga detta krav till att märka livsmedel som tillverkats av djur som matats med genetiskt modifierade organismer orsakar problem och kan göra informationen oklar.
För att de två betänkanden man föreslår oss skall vara effektiva måste de vara homogena.
Men jag oroar mig för bristen på konsekvens som skulle kunna uppstå om dessa två texter röstas igenom.
Hur skall vi göra om båda betänkandena avviker från en gemensam riktlinje?
Hur skall vi förklara denna brist på överensstämmelse för den allmänna opinionen?
Hur skall vi tillämpa dessa åtgärder som i slutändan inte kan tillämpas?
