# ID: svediakorp-gov427207
# author: Sterckx (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det får mig lite grand att tänka på ett grekiskt drama: det slutar alltid illa vad man än väljer.
Och jag tror att vi också i detta fall står inför ett sådant drama.
Målet är tydligt, det är vi överens om.
Konsumenten måste ha ett val: endera med eller utan GMO, och etiketten måste alltså upplysa konsumenten på ett tydligt och pålitligt sätt.
Och detta måste vi till viss del bedöma på grundval av pappersbevis.
Vi måste bygga upp ett system som vi kan lita på, och det är inte nödvändigtvis enbart vetenskapliga tester.
Vår grupp vill inte ha någon etikett på de metoder som livsmedel tillverkas med, alltså processhjälpmedel.
Vi diskuterar fortfarande produkter från djur som någon gång har matats med GMO.
Men om vi räknar med dessa två måste vi sätta en etikett på ungefär allt, och då är min fråga: hjälper vi konsumenten genom detta?
Kommer denne då att få lättare att hitta i djungeln?
Vi pläderar därför för upprättande av ett system med icke-GMO, som nu förresten redan används som argument av ett antal distributionskedjor.
Det största problemet vid pappersbevis borde vara bedrägeri.
Jag tror att om vi inte upprättar ett bra och pålitligt system - med tanke på att vi framför allt har att göra med länder utanför unionen - så kan vi förvänta oss den första skandalen.
Vad tröskelvärdet beträffar: för oavsiktlig förekomst kommer min grupp att stödja 0,5 procent eller lägre.
Eurostats siffror visar tydligt att en majoritet av konsumenterna vill ha en bra märkning.
Men måste vi då följa kommissionens system?
Ger det de nödvändiga garantierna för att kontrollera pappersbeviset i en total handel i ett antal produkter?
Är vi då säkra på att vi har en verkligt bra märkning?
Andra frågan: om vi inför maximal märkning, således även för enzymer, således även för animaliska produkter, kommer vi då inte att börja märka nästan alla produkter, och har konsumenten någon nytta av det?
Enligt min åsikt är den bästa lösningen att kombinera en icke-GMO-etikett med en etikett med GMO på för produkter som också innehåller GMO.
Det systemet är inte heller vattentätt, det är inte heller perfekt, men jag tror att det minsta antalet offer kommer att falla i min version av det grekiska dramat.
