# ID: svediakorp-gov427198
# author: Trakatellis (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 830
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Vi diskuterar i dag förslaget till en förordning som gäller för det första spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer, för det andra spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och för det tredje en ändring av direktiv 2001 / 18 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.
Vår främsta strävan är att åstadkomma en harmonisering av reglerna inom Europeiska unionen för att den inre marknaden skall fungera mera effektivt och för att konsumenten skall få bättre information.
Tyvärr innehåller dock varken kommissionens förslag eller ändringsförslagen från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor några garantier för att dessa mål skall kunna uppnås.
Tvärtom öppnar de dörren för fusk och bedrägeri, vilseledande av konsumenten, snedvridning av priser och konkurrens och en sämre behandling av producenter och företag inom Europeiska unionen.
Det aktuella förslaget har ett samband med Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, men detta protokoll innehåller inte någon bestämmelse om spårbarhet av produkter som är framställda av genetiskt modifierade organismer.
Detta leder till bristande rättssäkerhet, och det är en svaghet, kanske t.o.m. ett hinder, när det gäller antagandet av regler inom gemenskapen, inte bara för gemenskapens egna produkter utan framför allt för de importerade produkterna.
Och detta beror på att det inte finns någon juridisk skyldighet att lämna ut alla uppgifter i varje led i produktionen.
Därigenom öppnar man dörren för allt slags bedrägeri och vilseledande bland producenter och leverantörer från tredje länder.
Resultatet blir en snedvridning av konkurrensen.
Samtidigt som producenterna i Europeiska unionen kommer att vara skyldiga att följa förordningen, kommer nämligen producenter och leverantörer från tredje länder att kunna påstå att produkterna framställs av naturliga råvaror, dock utan att någon kan kontrollera och konstatera att det verkligen är så.
Om Europeiska unionen ensidigt uppfyller kraven på spårbarhet och märkning av importerade produkter och vidtar kontrollåtgärder utan tillräcklig vetenskaplig grund, finns det en risk för handelstvister med tredje länder och att frågan kan hänskjutas till Världshandelsorganisationens organ.
I stället för att förespråka en framtidsteknik som biotekniken, som är allmänt erkänd och mycket löftesrik för mänskligheten under 2000-talet, går man till frontalangrepp mot denna teknik.
Jag ställer mig frågande och undrar därför vilka det är som utarbetar sådana förslag.
All verksamhet på livsmedelsområdet har hittills byggt på analys med vetenskapliga metoder, t.ex. kontroll av fusk med livsmedel, av BSE, av dioxiner etc.
För att den aktuella förordningen skall bli helt effektiv måste den kombineras med vetenskapliga metoder för att upptäcka de skillnader som finns mellan produkter som framställs av genmodifierade organismer och produkter som framställs på konventionellt sätt.
De metoder vi har i dag är för övrigt utomordentligt känsliga när det gäller att spåra genmodifierat DNA eller genmodifierat protein.
Med stöd av denna analysteknik kan jag som föredragande urskilja följande kategorier: den första kategorin omfattar de produkter som innehåller genmodifierat DNA eller protein; i fråga om dessa produkter kan vi alltså tillämpa spårbarhet och märkning.
Den andra kategorin omfattar emellertid produkter som framställs av genmodifierade organismer men som inte innehåller vare sig DNA eller protein eller något annat som skiljer dem från de konventionella produkterna.
Men när vi behandlar absolut identiska produkter olika i fråga om märkning, då gör vi dem också olika och de får ett annat mottagande på marknaden och naturligtvis snedvrider de priserna och vilseleder konsumenten, som eventuellt kommer att betala mera.
Detta slags hantering leder alltså till en snedvridning hos konsumenten och öppnar dörren för bedrägeri, för man kan inte kontrollera märkningen och man kan inte göra någon vetenskaplig kontroll av sanningshalten i det som står på etiketten.
Jag anser det alltså uppenbart att kommissionens förslag, i synnerhet med den utformning det fått vid behandlingen i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, är mycket motsägelsefullt, och om vi accepterar principerna i förslaget kommer vi att avlägsna oss från varje tänkbar vetenskaplig grund och logik och börja märka livsmedlen i överensstämmelse med våra politiska och ideologiska uppfattningar.
Om djuren t.ex. äter GMO-produkter i tio dagar, eller i 20 dagar, skall vi alltså märka köttet, mjölken, smöret och osten, och detta är då en logisk följd av kommissionens förslag.
Följaktligen, herr talman, tror jag att Europeiska kommissionen har framlagt detta förslag för oss efter påtryckningar om att upphäva moratoriet.
Förslaget är helt omöjligt att genomföra.
Det ger ingen rättssäkerhet, för det kan inte accepteras av något rättsskipande organ, som t.ex. domstolarna.
Mitt förslag är således det enda som är praktiskt genomförbart när det gäller produkter framställda av genmodifierade organismer, och det innebär att man skall fastställa och spåra upp genmodifierat DNA och protein och således genom vetenskaplig kontroll garantera att förordningen tillämpas i praktiken.
