# ID: svediakorp-gov427194
# author: Duisenberg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,077
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig först och främst, på samma sätt som Kauppi, betyga min aktning för den bortgångne Pierre Werner, en av grundarna till Europeiska unionen, som vi aldrig kommer att glömma.
När jag den 2 januari gav Werner en reservoarpenna för fira och tacka honom för hans bidrag till Europeiska unionen kunde han inte längre tala, men tårarna som rann nedför hans kinder sade mer än vad ord kunde uttrycka.
Flera ledamöter har återigen tagit upp frågan om större öppenhet och, i synnerhet, offentliggörandet av protokoll eller, som Huhne sade, åtminstone röstfördelningen i ECB-rådet.
Jag gav ett formellt svar redan i mitt inledande tal, men jag vill tillfoga - jag riktar mig särskilt till Huhne - att samförståndsbeslut inte nödvändigtvis innebär att det råder enhällighet i så motto att alla röstar på samma sätt om en omröstning äger rum.
Att besluta genom samförstånd innebär att de slutsatser som ECB-rådet når om ett visst beslut, i en viss riktning, eller för att besluta att inte ändra någonting, stöds av hela ECB-rådet - av vissa mer entusiastiskt än av andra - men detta kräver ingen omröstning.
Man måste alltid komma ihåg att även om ECB-rådets ledamöter kommer från alla medlemsstater företräder de inte sina medlemsstater, varken när det rör chefer för nationella centralbanker eller deras centralbank.
De är där som privatpersoner och är fullständigt oberoende.
Detta gäller också beslutsförfarandet, och vi vill till varje pris bevara fenomenet att ECB-rådets beslut är beslut som fattas av ett kollegium, och att varje enskild ledamot av detta kollegium kommer att försvara och beskriva resultatet av vissa diskussioner som om denne fullständigt stöder dessa beslut.
De kommer att stödjas av hela ECB-rådet.
Vi vill inte undergräva denna inställning i ECB-rådet.
När det gäller priser och effekterna av kostnaderna för valutabytet, som olika ledamöter har tagit upp, är det sant att allmänheten hänför många av de prisökningar som observerats till valutabytet till eurosedlar och mynt, och avrundningseffekterna i sammanhanget.
Detta är sant i synnerhet när det rör varor som vi handlar varje dag.
Man betalar t.ex. inte sin hyra varje dag, så där finns det inga problem.
Man köper inte en dator varje dag, så där finns det inga som helst problem eftersom dessa priser har sjunkit.
Man kan emellertid märka en prishöjning på cafeterior, kaféer eller restauranger, eller när man försöker att parkera bilen på det vanliga stället.
På det hela taget har Eurostat statistiskt uppskattat att av den 0,8-procentiga ökningen i inflationstakten som konstaterades under det första kvartalet i år kan mellan 0 till 0,16 procent tillskrivas valutabytet.
Det finns emellertid en skillnad mellan allmänhetens uppfattning i stort och statistiska uppgifter, nu när - som vi förväntat oss - inflationen till sist verkar vara på väg nedåt.
Vi känner till Eurostats senaste uppskattning av inflationen i juni, då man kom fram till siffran 1,7 procent, dvs. en nedgång på 0,3 procent sedan i maj.
Även om den definitiva siffran skulle vara marginellt högre än 1,7 procent är trenden nu nedåtgående.
Det är också sant att vi på ECB väntar oss att inflationen under återstoden av året och nästa år pendlar kring 2 procent; vi befinner oss alltså i en situation där vi måste vara oerhört vaksamma när det gäller riskerna att siffran kan överstiga tvåprocentsgränsen på medellång sikt.
Det finns både uppåt- och nedåtriktade risker.
De uppåtriktade riskerna definierade jag som att de har samband med penningmängdens utveckling, och möjligen med nuvarande lönetrender, om tidigare inflationssiffror får genomslag i löneavtalen.
Dessa risker dämpas - och det är jag tacksam för - genom den senaste tidens betydande appreciering av euron, så vi bedömer alltså ständigt balansen hos riskerna.
Vid ECB-rådets senaste sammanträde i början av juni, som behandlade vår penningpolitiska ståndpunkt, resulterade detta i att vi drog slutsatserna att riskerna finns, de dämpande effekterna verkar få genomslag och att vi måste vänta och se hur saker och ting utvecklas.
När det gäller Berthus fråga om investeringsbeslut i förhållande till Europa, som nu verkar vara litet mer attraktivt än tidigare på grund av växelkursen, skulle jag vilja säga att de enorma kapitalflödena från Europa till i synnerhet Förenta staterna verkar ha avstannat - både när det gäller direkt- och portföljinvesteringar.
Det finns vissa indikationer på att flödena i vissa fall har vänt, men utflödena har i hög grad avtagit, för att uttrycka sig milt.
För att fastställa om Europa är en attraktiv plats för potentiella investerare - rörande både direkt- och portföljinvesteringar - är växelkursen bara en av de faktorer man tar hänsyn till, och den är dessutom mindre viktig.
Vi måste skapa ett klimat i Europa genom vår politik, genom vår lönesättning och genom vår miljö, som gör Europa mer attraktivt att investera i än vad som uppenbarligen har varit fallet under de senaste åren.
Också av detta skäl är det nödvändigt att våra stats- och regeringschefers avsikter att kraftfullt gå vidare med strukturreformer snabbt omvandlas från ord till handling.
För att avsluta med Goebbels fråga rörande regleringen av finansmarknaderna, så stöder ECB helt och fullt handlingsplanen för finansiella tjänster och kommer att göra allt som står i dess makt för att främja planens genomförande och främja ytterligare harmonisering av förordningar som behandlar kapitalmarknadsinstrument, så att vi får en öppnare och mer jämförbar kapitalmarknad i Europa.
När det gäller tillsyn kommer ECB att göra allt som står i dess makt för att uppfylla sitt mandat enligt fördraget att främja en friktionsfri tillsyn.
Jag måste emellertid påminna er om att detta är det enda mandat som ECB får enligt fördraget, inte utövandet av själva tillsynen eller utformningen av de förordningar som är i kraft.
Vi kan främja den; vi kan hjälpa till med att göra den så friktionsfri som möjligt; vi kan fungera som en katalysator för ett gott samarbete, men i princip faller tillsynen under subsidiaritetsprincipen.
Vi kommer att göra vårt yttersta, och vi gör vårt yttersta för att uppnå just detta.
Jag hoppas att jag har svarat på de viktigaste frågorna.
(Applåder)
