# ID: svediakorp-gov427184
# author: Duisenberg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,075
# sentences: 84
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
För sex månader sedan bevittnade vi en milstolpe i den europeiska historien, dvs. införandet av? euron, vår valuta?, i sin synliga form.
De europeiska medborgarna kan nu se - och dra nytta av - den verkliga, gripbara euron, och det snabba ersättandet av de gamla nationella valutorna i början av året vittnar om det framgångsrika införandet av eurosedlar och mynt.
År 2001 innehöll särskilda utmaningar för Europeiska centralbankens penningpolitik.
De allt sämre ekonomiska utsikterna åtföljdes av ett kortsiktigt, uppåtriktat tryck på priserna från olika håll, vilket komplicerade penningpolitikens utformning.
Denna uppgift blev ännu svårare genom den väldiga osäkerhet som uppstod efter terroristangreppen i Förenta staterna den 11 september.
Som vanligt måste ECB: s penningpolitiska gensvar på en sådan situation väga in faktorer utöver den kortsiktiga utvecklingen genom att man koncentrerar sig på risker för prisstabiliteten på medellång sikt.
Från detta perspektiv kan vi se att inflationstrycket på medellång sikt faktiskt gav vika.
ECB tog hänsyn till detta genom att sänka räntenivåerna fyra gånger under 2001 med totalt 1,5 procentenheter.
Till följd av detta nådde ECB: s lägsta erbjudna ränta på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna - den viktigaste av bankens ränteinstrument - 3,25 procent i november 2001.
ECB: s viktigaste räntor har varit oförändrade sedan november, och de kort- och medelfristiga räntenivåerna har, i ett historiskt perspektiv, varit mycket låga.
Den genomsnittliga årliga inflationstakten under 2001, enligt det harmoniserade indexet för konsumentpriser, var 2,5 procent.
Inflationen under 2001 påverkades av de försenade effekterna av de höjda importpriserna under 2000, och den nya påverkan av sjukdomar hos kreatur på priserna på obehandlade livsmedel.
Vi är inte nöjda med ett sådant resultat, därför att det är inte förenligt med prisstabilitet.
Man måste emellertid förstå att de faktorer som bidrog till utformningen av detta resultat inte kunde kontrolleras av ECB.
Det är faktiskt så att penningpolitiken endast har en fördröjd effekt på inflationen, och kan inte kontrollera den på kort sikt.
Vi är nöjda med att vår politik i fjol uppfattades på ett mycket bra sätt av våra observatörer och av marknaderna.
Faktum är att obligationsräntorna, såväl som andra olika indikationer på de ekonomiska aktörernas inflationsförväntningar, pekade på ett fortsatt förtroende under 2001 för att ECB skulle kunna upprätthålla prisstabiliteten på medellång sikt.
Det fanns - och finns fortfarande - vissa farhågor om valutabytets möjliga påverkan på inflationen i euroområdet, vilket också upprepats i resolutionsförslaget om ECB: s årsrapport, som utarbetats av ert utskott för ekonomi och valutafrågor.
Det är faktiskt så att konsumentprisernas ökning på årsbasis från 2,0 procent i december 2001 till 2,7 procent i januari 2002 i euroområdet tyvärr av många förknippas med valutabytet.
I verkligheten bidrog andra faktorer till denna ökning, som t.ex. ökningen av grönsakspriserna, som hade att göra med väderförhållandena - i synnerhet i södra Europa - och högre tobakspriser i flera länder i euroområdet.
Man måste dock också beakta att, särskilt i vissa områden där konkurrensen är lägre, vissa uppåtriktade prisjusteringar kan ha ägt rum i samband med valutabytet.
Prissänkningar ägde emellertid också rum i euroområdet i samband med valutabytet, och de statistiska uppgifterna har hittills bekräftat att effekterna på den övergripande prisnivån har begränsats.
När det gäller det rådande ekonomiska läget har de ekonomiska förhållandena gradvis förändrats under de senaste månaderna.
Effekterna av terroristangreppen på det ekonomiska förtroendet har mattats av gradvis, och den ekonomiska aktiviteten har stabiliserats.
Samtidigt som det fortfarande råder osäkerhet om styrkan hos den pågående återhämtningen är det troligaste scenariot att den ekonomiska aktiviteten gradvis tar fart och når nivåer i linje med den förväntade tillväxten senare i år.
När det gäller utvecklingen på det monetära området såg vi en hög efterfrågan på likvida och säkra tillgångar i höstas, vilket främst hade att göra med osäkerhet på finansmarknaderna till följd av terroristangreppen.
Vi såg en viss återhållsamhet i början av 2002, men färska uppgifter tyder på en ny ökning av efterfrågan på likvida tillgångar.
Nedgången i tillväxten av lån till den privata sektorn har dessutom avstannat, och efterfrågan på krediter har ökat under den senaste tiden.
Man måste noga övervaka denna utveckling, då den kan indikera uppåtgående risker för prisstabiliteten, särskilt under en period då ekonomisk återhämtning äger rum.
Totalt sett är utsikterna för prisstabilitet nu mindre godartade än vad de var i november 2001 när vi senast anpassade ECB: s viktigaste ränteinstrument.
Inflationen har hittills minskat i mindre takt och långsammare än vad vi förväntade oss vid årsskiftet.
Detta har återigen delvis berott på de tillfälliga faktorer som jag nämnde tidigare, och på den förnyade höjningen av oljepriserna under första kvartalet 2002.
Vid den rådande kritiska tidpunkten, även om apprecieringen av eurons växelkurs kommer att bidra till att dämpa inflationstrycket, kommer vi att fortsätta att noga övervaka all relevant utveckling mot bakgrund av att de risker som avvikelserna från prisstabiliteten skapar - som följde av den exceptionella anhopningen av uppåtriktade inflationschocker under de senaste två åren - kan ge upphov till inflationsförväntningar på lång sikt, och därigenom påverka beteendet när det rör löne- och prissättningen.
För att kunna bevara prisstabiliteten är det mycket viktigt att man visar måttlighet i samband med lönesättningen även i framtiden.
I detta avseende oroas vi av den senaste tidens trender när det rör lönesättningen på olika håll.
Betydelsen av en löneutveckling som är förenlig med vår definition av prisstabilitet kan inte överdrivas.
Måttlighet i sammanhanget är en viktig faktor för att kunna skapa gynnsamma förhållanden för skapande av nya arbetstillfällen och för att kunna hjälpa till med att skapa förhållanden för en hållbar ökning av den möjliga tillväxttakten för ekonomin i euroområdet.
Beräkningar av den möjliga tillväxten i euroområdet ligger omkring 2-2,5 procent, och det finns ett stort utrymme för att öka den möjliga tillväxten i euroområdet.
ECB kommer att lämna sitt bidrag genom att koncentrera sig på att upprätthålla prisstabiliteten på medellång sikt.
Men övriga politiska aktörer måste också ta sitt ansvar.
I de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik för 2002, som just har godkänts i Sevilla, betonar man helt riktigt behovet av ytterligare strukturreformer i euroområdet.
Jag har förstått att denna åsikt också uttrycks i resolutionsförslaget.
Den framtida välfärden för medborgarna i euroområdet kommer också i hög grad att vara beroende av en försiktig finanspolitik.
Solidaritetspakten inom Ekonomiska och monetära unionen kräver att alla deltagare tillämpar ett medellångt perspektiv i enlighet med bestämmelserna inom ramen för Stabilitets- och tillväxtpakten.
Detta innebär att budgetarna i alla länder skall ligga nära jämvikt eller visa överskott över konjunkturcykeln i sin helhet för att man därmed skall ge tillräckligt utrymme för de automatiska stabilisatorernas friktionsfria funktion.
Vi har sett en del oroande utveckling inom finanspolitiken under de senaste månaderna i vissa länder.
Vi upprepar därför betydelsen av att de länder som ännu inte nått en balanserad budget i enlighet med sina åtaganden hinner ikapp de övriga länderna i euroområdet senast 2003-2004.
Låt mig nu ta upp en del andra frågor som nämnts i resolutionsförslaget om ECB: s årsrapport.
Vi välkomnar det klara stödet i resolutionsförslaget till ECB: s penningpolitiska strategi.
I resolutionsförslaget drar man slutsatsen att kortsiktiga rörelser i monetära aggregat inte bör överdrivas, och att man inte bör tillämpa någon mekanisk reaktion på avvikelser i M3: s tillväxt i jämförelse med referensvärdet.
Detta är helt förenligt med ECB: s penningpolitiska strategi och praxis.
Vår strategis första pelare, som ger analysen av penningmängdens utveckling en framträdande roll, grundas på empiriska bevis på ett nära och stabilt förhållande mellan pengar och priser i euroområdet på medellång sikt.
Det finns inga bevis på att denna koppling har försvagats över tiden.
ECB är fullt medveten om att förändringar i penningmängden kan bero på förändringar av portföljsammansättningar på kort sikt som inte direkt har att göra med framtida konsumtionsbeslut.
Det man behöver göra är att fastställa och förstå de underliggande orsakerna till förändringar i penningmängden för att kunna bedöma riskerna för prisstabiliteten på medellång sikt.
I detta avseende har penningmängdsanalysen varit ett användbart instrument för ECB: s penningpolitik även under det gångna året.
Detta leder mig till en annan sak som nämns i resolutionsförslaget, dvs. vikten av att en centralbank tar hänsyn till priset på tillgångar när man bedömer riskerna för prisstabiliteten, samtidigt som man inte sänker moralen på finansmarknaderna genom olämpliga reaktioner på överdrivna förändringar i priserna på tillgångar.
ECB delar fullständigt denna åsikt.
Den följer noga förändringarna i priserna på tillgångar som indikatorer för penningpolitiken, men den riktar inte in sig på dem eller reagerar automatiskt på dem.
När det gäller det föreslagna stödet till ECB-rådets makroekonomiska prognoser, tillåt mig då att återigen klargöra rollen för dessa prognoser i samband med ECB: s penningpolitiska beslut.
Dessa prognoser spelar en viktig roll för oss, men de spelar på intet sätt en helt avgörande roll.
De utgör en viktig insatsdel för ECB-tjänstemän och tjänstemän vid nationella centralbanker för att de på ett konsekvent sätt skall kunna sammanfatta och bedöma effekterna av en stor mängd information för framtida inflation.
Vi är emellertid fullständigt medvetna om hur svårt det är att göra prognoser.
Vi inser i synnerhet att det i en enda prognos är omöjligt att sammanfatta all relevant information för bedömning av hur prisstabiliteten skall upprätthållas.
Med tanke på hur svårt det är att göra prognoser om en lång tidsperiod och osäkerheten rörande den lämpliga ekonomiska modellen förespråkar vi inte användningen av en enda prognos för att analysera riskerna för prisstabiliteten.
Vi granskar därför aktivt många andra indikatorer och analyser i samband med vår strategi med två pelare, och vi försöker inte dölja svårigheten att fatta penningpolitiska beslut bakom utarbetandet av en enda prognos från ECB-rådet.
Prognoserna återspeglar bedömningar av sakkunniga inom Eurosystemet, och vi föredrar att hålla dessa åtskilda från ECB-rådets bedömning av den övergripande utvärderingen av riskerna för prisstabiliteten.
Vårt beslut att tydligt hålla isär utarbetandet av prognoserna från ECB-rådets analys är fullständigt genomsynligt, eftersom det ärligt återspeglar beslutsprocessen inom ECB.
När det gäller kommunikation har vi alltid tillämpat ett förhållningssätt som säkrar en hög grad av öppenhet och tydliga budskap.
Våra månatliga presskonferenser är viktiga i detta avseende.
Lägligheten och mängden information när det rör vårt pressmeddelande har inget motstycke.
Samtidigt har vi inte ändrat vår åsikt när det rör offentliggörandet av protokoll.
Vi fruktar att, med tanke på att många länder är inblandade, som ECB-rådet måste ta hänsyn till, offentliggjorda protokoll - eller ett förfarande där man offentliggör motstridiga åsikter i ECB-rådet (t.o.m. då inga namn nämns) - kan leda till otillbörliga påtryckningar på chefer vid nationella centralbanker att avvika från ett synsätt som tillämpas inom euroområdet.
Detta kan inte ligga i euroområdets intresse, vilket inte heller gäller önskan om att ECB-rådet skulle sluta att tala med en röst.
I resolutionsförslaget föreslås också att röstfördelningen i ECB-rådet bör offentliggöras på ett anonymt sätt.
Som jag sade i mitt senaste anförande hyser jag vissa tvivel om att detta skulle ge marknaderna mer klarhet eller mer öppenhet än vad som är fallet just nu.
I vilket fall som helst anser jag att det är nödvändigt att vi i vårt meddelande fortsätter att lägga betoningen på de ekonomiska sakskälen bakom penningpolitiska beslut i stället för på ett mönster av avvikande åsikter i ECB-rådet.
Sammanfattningsvis vill jag återigen kort ta upp valutabytet.
Med en gemensam valuta har våra medborgare nu en gemensam symbol för den europeiska identiteten som de kan använda i sina dagliga liv.
Det är förvisso så att euron har skapat de grunder som kan stimulera ytterligare integration - inom det politiska och ekonomiska området.
I detta avseende kan? euron, vår valuta? ge en ny och solidare grund på vilken vi kan skapa en? allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken?.
(Applåder)
