# ID: svediakorp-gov427150
# author: Aznar López (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,060
# sentences: 86
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill kort kommentera några av de ståndpunkter som de politiska grupperna och några av era ledamöter har gett uttryck för.
För det första vill jag säga att ordförandeskapens uppgift, som ni alla vet, huvudsakligen är att driva på åtgärder och reformer, att ta initiativ och framför allt, att skapa och söka överenskommelser som gör det möjligt att nå framsteg, vilket är en europeisk tradition och även syftet med debatterna i Europeiska rådet.
När det gäller de frågor som har tagits upp i fråga om området med frihet, säkerhet och rättvisa och de frågor som jag lagt fram här i dag om invandringspolitiken, vill jag påminna om att vad som har utarbetats i Sevilla är den övergripande planen, den övergripande strategi som antogs vid Europeiska rådet i Tammerfors.
Jag uppskattar alla påminnelser om detta, men vill samtidigt påminna om att den dåvarande österrikiske förbundskanslern Viktor Klima år 1998 under det österrikiska ordförandeskapet gav några premiärministrar i uppdrag att utveckla och lägga fram förslag och utkast för det arbete som skulle genomföras.
Det var jag som för Spaniens räkning hade nöjet att få uppgiften att utveckla alla dessa frågor som berör unionens tredje pelare.
På grundval av det arbete som genomfördes och som godkändes vid det informella Europeiska rådet i Pörtschach fastställdes riktlinjerna för rådet i Tammerfors.
Vid detta råd fastställdes för första gången en allmän ram för den tredje pelaren, vilken naturligtvis innehåller föreskrifter och utvecklas i förhållande till de nya omständigheter som uppstår och i förhållande till själva dynamiken i den process som fastställdes i Tammerfors.
Detta gjordes i Sevilla, vilket markerades i det spanska ordförandeskapets program ända från början.
När det gäller en så komplicerad fråga som invandringen vill jag säga att vi har fyra grunder att stå på.
För det första, lagligheten.
Det måste finnas en laglig grund för invandringen till våra länder.
Detta är lika nödvändigt som invandringen, det är absolut nödvändigt för att invandrarna skall integreras i våra samhällen, det är absolut nödvändigt för att organisera migrationsströmmarna, vilka endast kan vila på laglig grund, och det är mycket tillrådligt för att uppehålla samlevnaden i samhällena i våra länder.
Att tro att man kan föra en invandringspolitik utan att skilja mellan lagligt och olagligt och lyssna på skriken om? papper för alla? är att göra raka motsatsen enligt min åsikt; det är att gå mot konflikt, icke-integrering och demagogier.
Av samma anledning som detta är sant ur laglig synvinkel har vi även en oeftergivlig skyldighet att bekämpa den olagliga invandringen.
Vi kan inte på allvar säga i våra samhällen att det inte spelar någon roll om en invandrare är där lagligt eller olagligt, eftersom den som till slut lider mest skada är den som lagligt har följt vissa förfaranden för att få fristad och arbete i ett land.
Det finns maffior som ägnar sig åt människohandel och olaglig invandring, något som är en mycket lönande affär för dessa maffior och som även har samband med andra brott, som till exempel narkotikahandel.
Av dessa anledningar är det faktum att handlingsplanen mot olaglig invandring har inletts en av de viktigaste faktorerna i Sevilla och naturligtvis ett av de nya initiativ som har inletts under det spanska ordförandeskapet.
Ärade ledamöter!
Att tro att vi inte behöver ägna särskild uppmärksamhet åt kontroll av de yttre gränserna och att successivt förbättra denna kontroll till dess att vi inom gemenskapens område finner den metod som vi anser vara bäst för att garantera effektivitet, vilket är ännu viktigare med tanke på utvidgningen, anser jag ärligt talat vara en brist på sunt förnuft.
Vi har grundläggande skyldigheter att värna om, vi måste kontrollera och övervaka våra yttre gränser, och vi har en grundläggande skyldighet att vara mycket mer effektiva när det gäller visum till gemenskapen, expertgrupper eller säkerhetsstyrkor, arbetsgrupper eller specialstyrkor.
Vi kommer - som sagt - att få ännu fler skyldigheter i och med utvidgningen.
Slutligen har vi en viktig nyhet på invandringsområdet, nämligen att detta skall inbegripas i Europeiska unionens samarbetspolitik.
Det är första gången detta sker, men alla överenskommelser som Europeiska unionen undertecknar med ett land skall från och med nu innehålla en klausul om invandring, precis som det finns klausuler om kampen mot terrorism och försvar av de mänskliga rättigheterna.
Alla avtal som Europeiska unionen ingår från och med nu kommer att innehålla en klausul om kampen mot och åtagandena om olaglig invandring.
Det handlar inte om ännu en mer eller mindre skandalös debatt om sanktioner.
Det handlar om att fundera och om att säga följande: vad händer när ett land systematiskt vägrar att följa återtagandeavtalen för olagliga invandrare?
Vad händer när samarbetet med ett land om tekniska resurser inte används för att bekämpa den olagliga invandringen, utan för att främja den?
Kan vi på allvar säga att Europeiska unionen i sådana fall skall låtsas som ingenting?
Skall unionen fortsätta ge tekniska eller finansiella resurser till de länder som använder dem för att främja olaglig invandring och inte för att motverka den?
Ärade ledamöter!
Jag anser ärligt talat att en sådan ståndpunkt varken är sammanhängande, korrekt eller seriös.
Just därför anser jag det vara mycket lämpligt att unionen förbehåller sig rätten att i sådana fall agera därefter om det blir nödvändigt.
Man vinner följaktligen ingenting på att inte ta itu med dessa problem.
Man vinner naturligtvis ingenting på, och detta har vi nyligen fått bevis på, att ta itu med problemen med ett demagogiskt tänkande.
Jag anser att man inte heller vinner någonting på att föra opersonliga debatter om huruvida Europa skall vara en fästning eller inte.
Europa måste vara möjligt, och Europas kapacitet för att ta emot invandrare måste grundas på lagen, och det är på den grundvalen som vi måste föra en positiv invandringspolitik till allas fördel.
För det andra, när det gäller terrorismen, har Europa gjort framsteg i mycket viktiga aspekter i flera år, särskilt efter den 11 september 2001.
Jag vill säga er, ärade ledamöter, att när det gäller den här frågan kan man varken ha förståelse för terroristaktioner eller stödja sådana, och vi får absolut inte resignera inför terrorismen.
Terrorismen och terroristerna är inte bara dem som ingår i ett verkställande operativt mördarkommando.
Det är även dem som stöder, gömmer undan, skyddar eller finansierar de terrorister som ingår i terroristorganisationen ...
(Applåder)
... och de är lika ansvariga som de personer som utför aktionerna i terroristorganisationen.
Jag hoppas att ingen europeisk institution eller någon institution i någon av Europeiska unionens medlemsstater skyddar eller understöder dem som gömmer undan, finansierar eller stöder terroristerna.
Det enda slutliga ödet för terrorismen är nämligen att vi besegrar den moraliskt, politiskt och operativt.
Winston Churchill sade att ödet inte är något som obönhörligen händer oss, utom om vi inte gör något för att undvika det.
För min del vill jag säga att vad vi måste undvika varje dag är att behöva uthärda att det finns terrorister som stöder sig på institutionerna för att fortsätta begå brott eller för att fortsätta finansiera eller understödja brott i hela Europeiska unionen.
När det gäller ekonomin vill jag säga att den grundläggande faktorn och det främsta målet, som ni vet ärade ledamöter, är full sysselsättning,.
Detta är vårt mål, att nå full sysselsättning.
Praktiskt taget alla medlemsstater i unionen genomför för närvarande arbetsmarknadsreformer eller sociala reformer för att närma sig full sysselsättning.
Det är just de länder som har större problem med arbetslöshet som bör arbeta mer träget för att genomföra reformer.
Full sysselsättning i Europa har två linjer: den ena är stabilitetspakten, en grund för hållbar och stabil tillväxt i Europa, och den andra är reformpolitiken för att skapa ett mer konkurrenskraftigt, öppet och produktivt område.
Vi kan inte försvaga stabilitetspakten och låta bli att genomföra reformer, utan vi måste bevara stabilitetspakten och genomföra reformer.
I och med detta främjar vi tillväxten, vi ökar konkurrensen och framför allt, vi uppnår vårt mål, nämligen att så många personer som möjligt har arbete i Europa.
Om vi försvagar stabilitetspakten och inte driver på reformer kan vi inte genomföra politiken för full sysselsättning i Europa på ett tydligt sätt.
(Applåder)
Min tredje kommentar berör utvidgningen.
Först och främst ett förtydligande: jag hoppas och önskar att Nicetidsplanen hålls.
Tidsplanen från Nice avslutas i slutet av år 2002.
Följaktligen befinner vi oss mitt i denna tidsplan.
För det andra: de gemensamma ståndpunkterna om regionalpolitik, institutionspolitik, den finansiella ramen och jordbrukspolitiken har antagits.
Följaktligen har ordförandeskapets mandat för att fastställa de gemensamma politikområdena genomförts.
Inom den gemensamma politiken saknas en definition av den finansiella aspekten i den gemensamma ståndpunkten om jordbruket, vilken kommer att avslutas i november.
Detta har kunnat genomföras eftersom vi nådde en överenskommelse och enighet, vilket var svårt, vid Europeiska rådet i Sevilla, och den enda faran var att vi inte skulle komma fram till en överenskommelse och därmed riskera utvidgningen.
Följaktligen kommer vi att kunna fatta beslut i november och i december kommer vi att ha uppfyllt Nicetidsplanen.
Vad det handlar om är tillämpningen av gemenskapens reglerverk och att inte ifrågasätta andra politikområden: med andra ord, att blanda ihop budgetplanen och Agenda 2000 - som är i kraft till år 2006.
Att blanda ihop budgetplanen med utvidgningen är ett misstag enligt min åsikt.
Att blanda ihop reformer av politikområden med utvidgningen är ytterligare ett misstag.
Att vilja blanda ihop dessa tre saker är att vilja motverka genomförandet av utvidgningen, och det har naturligtvis varken varit ordförandeskapets eller den spanska regeringens avsikt att driva på detta.
(Applåder)
När det gäller de yttre frågorna kan jag säga er att den gemensamma ståndpunkten om Johannesburg har fastställts under dessa månader.
När det gäller denna gemensamma ståndpunkt är det mycket viktigt att man är medveten om att varken Dohaöverenskommelsen eller Monterreyöverenskommelsen bör rivas upp, vilka det tog oss så lång tid att nå.
Vad angår reformen av rådet kan jag säga att de beslut som har fattats inte innebär att fördragen måste ändras.
Reformen av fördragen var inte en fråga som Europeiska rådet kunde ta upp, och följaktligen uppstår det funderingar över denna fråga.
När det gäller de reformer som inte medför ändringar i fördragen anser jag att vi nått rimliga framsteg.
När det gäller polemiken, dynamiken eller debatten om ordförandeskapen är frågan öppen, och man kan försvara många ståndpunkter.
Om man säger att man inte är för ett roterande ordförandeskap i tre, fyra eller fem år måste man tala om vad man vill ha, eftersom ordförandeskapet för rådet måste genomföras på något sätt: sex månader, ett eller två år, men de europeiska ordförandeskapen måste organiseras på något sätt.
Det gäller inte om det man föreslår är att ordförandeskapen och Europeiska rådet avskaffas, vilket jag personligen inte ställer mig positiv till.
Ärade ledamöter!
Vi har lagt fram redogörelser för kammaren vid tre tillfällen.
Jag hoppas och önskar att även de medlemsstater som i framtiden innehar ordförandeskapet för de europeiska råden kommer att uppfylla uppdraget att inställa sig inför kammaren för att redogöra för de europeiska råden.
Vi har nu mycket viktiga utmaningar, - institutionella utmaningar, utvidgningen, säkerhet, försvar, ekonomiska utmaningar - i våra länder och i Europeiska unionen.
Vi kommer att fortsätta att bidra till att unionen utvecklas och för att vi verkligen skall kunna uppfylla våra mål och ambitioner.
Av den anledningen är vi efter sex månaders arbete relativt nöjda, vilket är den bästa grunden för att ta itu med framtiden.
(Applåder)
