# ID: svediakorp-gov427122
# author: Galeote Quecedo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 531
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag kommer inte att använda detta inlägg för att berömma ordförandeskapet.
Även om jag skulle vilja göra det, skulle det vara svårt att överträffa de beskrivande termer som till exempel rådets generalsekreterare, Solana, har använt under dessa senaste månader, eller den brittiska premiärministern, eller den nuvarande tyske förbundskanslern, alla dessa kolleger till Barón, även om det inte verkar så.
Det är däremot rimligt att säga att vi under dessa månader har gjort fler framsteg än någonsin på området för rättsliga och inre frågor.
Ännu viktigare än att man enats om en gemensam definition av brottet terrorism, att man har skapat Eurojust, eller att mandatet för den europeiska arresteringsordern och överlämnande mellan medlemsstaterna har antagits, vilket kanske beror på att man har förstått att terrorismen är ett problem och ett hot som berör alla européer och som därför kräver åtgärder på gemenskapsnivå.
De som använder mord, utpressning och hot som medel för att nå sina politiska mål utgör utan tvivel ett hot mot demokratin och mot systemet med friheter.
Detta gäller även dem som uppviglar eller samarbetar med terroristerna.
De samarbetar till exempel i finansieringen - detta är vad Batasunas kassör anklagas för, efter det att de franska rättsliga myndigheterna funnit över 200 000 euro i bakluckan på hans bil, som enligt hans förklaring överlämnats av en ledamot av denna kammare till honom.
Därför anser jag det vara lugnande, och jag anser även att vi alla bör tycka detsamma, att Europaparlamentets talmanskonferens har ingripit i detta ärende.
På tal om kränkningar av de mänskliga rättigheterna finns det få handlingar som är mer motbjudande än människohandel.
Även kampen mot olaglig invandring kräver en ansträngning på europeisk nivå.
Min grupp ville naturligtvis gå längre, men jag anser att vi måste vara nöjda med den kompromiss som nåtts, som är resultatet av enighet och som helt klart utgör ett framsteg, framför allt för dem som för en kort tid sedan osakligt krävde papper för alla.
Jag vill avsluta mitt inlägg genom att upprepa några ord som sades här i plenum i januari 1996, med anledning av det föregående ordförandeskapet för Europeiska unionen.
Talesmannen för min grupp, Abel Matutes, sade då att det inte är den regering som tillfälligt utövar makten som har ensamrätt för ordförandeskapet, utan att ett ordförandeskap är hela landets och alla dess medborgares ansvar.
Därför har Europeiska folkpartiets grupp - sade Matutes då - erbjudit sitt lojala samarbete för att nå de mål man satt upp.
Vi har uppnått detta mål och därför, herr rådsordförande, vill jag tala om för er att vi axlar detta ordförandeskaps framgångar och bakslag som våra egna.
Det finns dem som denna morgon har förlorat tillfället att åtminstone visa ett minimum av institutionell lojalitet.
De kommer dock att fortsätta att ta med sig strikt nationella diskussioner till Bryssel eller Strasbourg.
Dessa personer kommer för det första förlora debatterna i sina hemländer och därefter återigen förlora dem här, i Bryssel eller Strasbourg.
