# ID: svediakorp-gov427110
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,454
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr rådsordförande, ärade parlamentsledamöter!
För det europeiska projektet är 2002 ett avgörande år, ett år när processer och utmaningar av största betydelse sammanfaller: utvidgningen och diskussionen om unionens politiska och institutionella natur i dag och i morgon.
Under de senaste månaderna har uppmärksamheten dessutom riktats mot en annan utmaning, invandringen, som kräver att vi på nytt diskuterar den balans vi måste förverkliga i de europeiska samhällena och i relationerna mellan nord och syd i världen.
Vi känner väl till dessa utmaningar, och vi måste ge det spanska ordförandeskapet en eloge som under det senaste halvåret har haft till uppgift att leda unionen i dess arbete med alla dessa problem, problem som unionen har kunnat tackla med energi och klokskap.
Jag vill därför ta tillfället i akt och tacka president Aznar, hans ministrar och alla hans medarbetare för det arbete som har utförts.
Jag vill också tillägga att samarbetet mellan ordförandeskapet och kommissionen har nått en mycket hög nivå, en nivå som gör att jag vågar påstå att vi tillsammans med Spanien har inrättat en metod som jag hoppas skall kunna utnyttjas igen av alla de kommande ordförandeskapen.
En av de framgångar som unionen uppnått under halvåret som gått är respekten för tidtabellen för utvidgningen.
I Sevilla har vi också gjort andra framsteg: vi har kommit fram till gemensamma ståndpunkter när det gäller kapitlen jordbruket och strukturfonderna, och vi har lyft fram de sista hinder som skall klaras av.
Till hösten, inför Europeiska rådet i Bryssel i oktober, måste vi komma fram till en överenskommelse inom unionen när det gäller vissa budgetfrågor, framför allt när det gäller direktbetalningar till jordbruksföretagen.
I höst kommer också de irländska medborgarna att genomföra en andra folkomröstning för ratificering av Nicefördraget.
Jag har stort förtroende för att diskussionen denna gång skall handla om de grundläggande frågorna i fördraget och inte om andra problem som felaktigt läggs unionen till last och att resultatet av omröstningen därför skall bli positivt.
I det sammanhanget betraktar jag den deklaration som rådet gjorde i Sevilla om respekten för Irlands militära neutralitet som mycket konstruktiv.
Jag börjar med andra ord se fram emot Europeiska rådet i Köpenhamn med stor optimism.
Steg för steg tar vi oss över de tänkbara hindren för ett slutgiltigt beslut om utvidgningen.
Det stora engagemang som visats av kandidatländerna under dessa år förtjänar att krönas med framgång.
Jag tröttnar aldrig på att upprepa att utvidgningen och de reformer som är knutna till den är och förblir vår främsta politiska uppgift och att denna kommission inte kommer att spara någon möda för att uppnå målet, vars strategiska betydelse sträcker sig långt utanför den europeiska kontinenten.
På agendan för det europeiska råd som just avslutats hade punkten? asyl och invandring? en framträdande plats.
I Sevilla dominerade det sunda förnuftet, försiktigheten och måttfullheten.
Illegal invandring och människosmuggling är oacceptabla fenomen, och unionen har gjort klart att den kommer att göra allt som står i dess makt för att bekämpa dem.
Det handlar inte bara om abstrakta deklarationer.
Från Sevilla kommer uppgifter om precisa tidsplaner, som till exempel följande: avslutande av pågående föranslutningsavtal och inledande av förhandlingar med de övriga länder som angetts av rådet; förverkligandet av gemensamma åtgärder vid de yttre gränserna under 2002; inrättandet av ett gemensamt system för visering senast i mars 2003.
Betydelsen av dessa datum bör absolut inte underskattas.
Erfarenheten visar att endast klart bestämda datum gör det möjligt för oss att gå fram konsekvent.
Jag kan garantera att vi kommer att arbeta för och vara uppmärksamma på att dessa åtaganden verkligen respekteras till punkt och pricka.
Invandringsproblematiken kräver dessutom i sin helhet en integrerad strategi som tar full hänsyn till dess olika politiska, sociala och mänskliga konsekvenser.
Gränskontrollen är knuten till asylpolitiken, säkerheten till den rättvisa behandlingen av samtliga medborgare och till den inre säkerheten; effektiviteten för de olika besluten och åtgärderna inom ramen för unionen beror dessutom på förbindelserna med tredje land och det utvecklingssamarbete vi förmår organisera.
I en återfunnen Tammerforsanda har rådet inte bortsett från någon av dessa aspekter och har därigenom gett prov på ett stort mått av balans.
Detta är en lugnande signal för alla medborgare, för dem som fruktar för framtiden för de legala invandrarna, som tror på öppna och toleranta samhällen och för dem som fruktar de illegala invandrarna och de personer som utnyttjar dem och som därför kräver ökad säkerhet, en säkerhet som sannerligen inte enbart är beroende av hur invandringsfrågan hanteras, utan också av en hel serie frågeställningar som måste behandlas organiskt och där unionen verkligen måste spela en avgörande roll.
Detta, ärade parlamentsledamöter, är en av de lärdomar vi måste dra av Sevilla, där det tydligare än någonsin framkom hur omöjligt det är att lösa dessa problem enbart på nationell nivå och hur nödvändigt det är att utarbeta modiga och långsiktiga politiska program och beslut på europeisk nivå.
Ärade parlamentsledamöter!
Den nära förestående utvidgningen gör att det nu blåser reformvänliga vindar i hela unionen.
Verksamheten har två huvudinriktningar: å ena sidan konventet, som är på väg att avsluta första fasen av sitt arbete, och å andra sidan alla unionens viktigaste institutioner.
Konventet, som leds av ordföranden Giscard d ' Estaing, har uppdraget att söka långsiktiga lösningar för framtidens Europa med 25 medlemsstater eller ännu fler.
Konventet har också till uppgift att fundera på vilken typ av union vi vill ha på vår kontinent.
Men som jag sade så pågår andra processer inom unionen och vid dess portar, vilket president Aznar påpekade i sitt tal, processer som gör det nödvändigt att revidera våra institutioners funktion redan i dag, med beslutsamhet, snabbt, konkret, utan att vänta på att fördraget skall ändras och utan att vi stör konventet i dess arbete.
Konventet är heligt; vi har ingen som helst möjlighet att lägga oss i dess arbete.
Effekterna från utvidgningen när det gäller hur våra institutioner fungerar, till exempel, skall omedelbart utvärderas så att vi kan genomföra de åtgärder som krävs senast i början på 2004.
För det andra får vi inte glömma att gemenskapssystemet är baserat på en känslig balans mellan våra olika institutioner, en balans som vilar på vikter och motvikter och på att deras funktioner är inbördes beroende av varandra.
Alla förändringar som görs i någon av institutionerna får strukturella effekter för alla de andra.
Därför är samordningen och de gemensamma rationaliseringsinsater som pågår inom samtliga institutioner av grundläggande betydelse.
Jag är glad över att kunna konstatera att detta redan, i vissa avseenden, håller på att ske på ett närmast spontant sätt: ert Corbettbetänkande, Solanas rapport och våra förslag om ändring av kommissionens sätt att fungera går alla i samma riktning.
Framför allt har de nya regler som godkändes i Sevilla för Europeiska rådet och de övriga ministerråden och mina idéer om hur kommissionens kollegium skall reformeras mycket gemensamt.
Båda initiativen strävar efter att göra så den inre verksamheten i de olika institutionerna blir flexiblare och enklare genom att ange en serie grundläggande uppgifter och anförtro dem till samordningsfunktioner med väl preciserade ansvarsområden.
Det gäller därför, ärade parlamentsledamöter, i denna historiska fas, att genast hitta innovativa lösningar med de instrument vi redan har, dvs. med de instrument vi förfogar över enligt gällande fördrag.
Men, som sagt, vi måste agera samordnat, och detta är också andemeningen i vårt paket av förslag när det gäller hur vi skall bli bättre lagstiftare, dvs. förordningen om bättre lagar.
Det gläder mig därför att Europeiska rådet i Sevilla beslutade att inrätta en teknisk högnivågrupp för det interinstitutionella samarbetet och att man uppmanade de tre institutionerna att före årets slut ingå ett interinstitutionellt avtal för att förbättra kvaliteten på och införandet av våra lagar.
Detta är den uppgift som väntar oss inom den närmaste framtiden och som, det är jag övertygad om, vi kommer att ta oss an seriöst, engagerat och i den samarbetsanda som numera är utmärkande för alla våra förbindelser.
Det är just i denna samarbetsanda som jag tackar er, ledamöter av parlamentet, och president Aznar och hans medarbetare, som under detta halvår gjorde det möjligt att arbeta konkret och resultatinriktat.
(Applåder)
