# ID: svediakorp-gov427100
# author: Turchi (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Låt mig först av allt tacka föredraganden, vår kollega Färm, för hans arbete.
Vi känner alla till de svårigheter som är förknippade med budgetförfarandet och det tryck som den som år ut och år in skall ta ansvar för det är utsatt för.
Men om ni tillåter att jag gissar, så verkar situationen i år mer komplicerad och svårare än någonsin.
Teoretiskt sett befinner vi oss två år ifrån unionens utvidgning, men i verkligheten har tåget redan börjat rulla, och budgeten för 2003 borde ställa den nödvändiga finansieringen till förfogande för att ta itu med de nödvändiga förändringarna, framför allt på administrativ nivå.
Det är nästan självklart att säga att vi inte är redo, att vår budget inte verkar kunna bemöta den nuvarande situationen, en finansieringsprognos som den vi har tagit del av, utan att vi utsätter oss för stora risker om vi skulle råka ut för oförutsedda utgifter.
Det är därför jag anser att vi parlamentariker borde ha modet att under medlingsförfarandet hävda ett politiskt svar på den låsning vi har hamnat i, utan bokföringstekniska åtgärder eller halva löften, något som skulle vara ovärdigt för den roll vi befinner oss i.
Det är tungt att behöva upprepa sig, men med risk att verka extremt tråkig skulle jag vilja än en gång upprepa min position som utgår från en enda grundförutsättning: vi parlamentariker och vår institution är precis lika viktiga, i vår egenskap av en gren av budgetmyndigheten, som rådet, vilket betyder att det verkligen inte är självklart att vi måste böja oss för de beslut som fattas av kommissionen utan vidare spisning.
Det finns verkligen inget som säger att vår roll enbart är att begränsa de skador som orsakas av en trångsynt politik som själv hävdar att den är den starkare.
Vi är politiskt och moraliskt ansvariga inför miljontals europeiska väljare när det gäller att förvalta unionens finanser, och vi kan verkligen inte säga till våra väljare:? Vi vet detta, vi har sagt det, men rådet har inte lyssnat på oss.?
Det är därför jag understryker att även nu, och framför allt med de problem som vi står inför när det gäller rubrik nr 5 och äldre problem som det med åtagandena som återstår att reglera, måste vi tvinga rådet att hitta en politisk lösning med alla de konsekvenser det kan medföra.
Det är bättre att göra ett försök nu än att ångra sig i morgon.
