# ID: svediakorp-gov427090
# author: Buitenweg (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 583
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär och ärade kolleger!
Ändringen av budgeten för 2002 innehåller också ett antal administrativa utgifter, och det är det jag skall tala om nu.
Det är påfallande att revisionsrättens förslag är för en egenförsäkring mot terrorism.
Därigenom följer revisionsrätten parlamentet.
Även vi har förklarat att vi inte vill gå med på försäkringsbolagens absurda höjning av premierna.
Efter den 11 september 2001 vill bolagen egentligen inte längre täcka riskerna för attentat.
Jag hoppas naturligtvis att vår vägran manar försäkringsbolagen till att ändå inleda förhandlingar med oss.
För om egenförsäkring blir en fråga på medellång eller lång sikt - det sker alltså utvidgning nu till flera institutioner -, skulle vi tillsammans ändå behöva se över ordentligt hur vi skall kunna täcka och finna en bra lösning för de risker som är förbundna med detta för EU-budgeten.
Herr talman!
Min kollega Podestà talade alldeles nyss om det enorma överskottet från unionens budget från förra året: 15 miljarder euro förblev oanvända.
Nu är jag ingen förespråkare för att slösa bort eller att nödvändigtvis spendera pengar, men vi måste se till att vi också verkligen verkställer det vi lovat våra medborgare och medborgare i andra länder.
Att det blir medel över är inte en engångsföreteelse.
Det kommer nämligen att bli fallet även nästa år.
Som bekant förekom de största överskotten inom strukturfonderna.
Det är logiskt; det är stora program som måste få upp farten ordentligt.
Därför borde den finansiella referensramen inte vara en rak linje, utan ett gradvis stigande perspektiv.
Vansinnigt nog kommer vissa medlemsstater att resonera som så att det är fördelaktigt att ha en sådan ologisk ram som vi har nu, eftersom de då kan förvänta sig mer medel tillbaka i slutet av året, och det är mycket fördelaktigt för nettobetalarna.
Jag tror att man också resonerar på det sättet i fråga om kommissionens statstjänstemän.
Europeiska unionen får allt fler uppgifter, ett större landområde, allt mer arbete.
Men att anställa fler tjänstemän skulle också leda till att arbetet också verkligen uträttades, att medel också användes, och jag tror inte att detta är avsikten i en del medlemsstater.
Jag tror att i synnerhet nettobetalarna anser att det är prima att lova saker, att ha för få människor i tjänst för att också genomföra det, att ge kommissionen skulden för detta och att få tillbaka ett par miljarder av det i slutet av året.
Herr talman!
Slutligen ett sista ord om Färm-betänkandet.
Jag vill gratulera min kollega hjärtligt till hans arbete, och också redan nu uppmuntra honom inför allt arbete som han fortfarande har framför sig.
Det är naturligtvis fortfarande en allmän resolution, och det slutgiltiga valet ligger ännu framför oss.
Jag kan meddela att min grupp kommer att pröva den slutliga budgeten i förhållande till åtminstone tre frågor.
För det första en bedömning av jordbrukspolitikens halvtidsöversyn.
Färm vågar nu med rätta ta ordet? reformer? i sin mun.
För det andra utvidgningen, och för det tredje kategori fyra, externa utgifter.
Båda punkterna behandlar frågan om vi håller våra löften.
Om det skulle vara upp till min grupp gör vi det.
Vi kräver inte att få sitta på första bänk gratis, bara den slutliga föreställningen är mödan värd.
