# ID: svediakorp-gov427069
# author: Vander Taelen (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 628
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, ärade kolleger!
Det är med en viss sinnesrörelse jag talar till er här i dag, även om jag naturligtvis hade hoppats på en bättre uppslutning här i auditoriet.
Det är mycket riktigt sista gången som jag talar i kammaren, eftersom jag från om med den 1 september kommer att vara verksam som chef för den stiftelse som ägnar sig åt att tilldela ekonomiska medel för att göra den flamländska filmen bättre.
Och det är till syvende och sist det som har varit meningen med det arbete jag har uträttat här de senaste tre åren.
Det är också vad Europeiska kommissionen försöker göra, nämligen det som jag kommer att försöka göra i Flandern och även på europeisk nivå.
Kommissionens meddelande, som mitt betänkande baseras på, var självfallet ett mycket positivt steg.
Det är ett steg i rätt riktning.
Meddelandets stora förtjänst - och det påpekas också i mitt betänkande - är att saker och ting äntligen blir tydligare, framför allt på det rättsliga området, och att ett försök gjordes att bringa klarhet i vad som är möjligt och vad som inte är möjligt på området för det statliga stödet till den audiovisuella sektorn.
Det är något som vi bara kan applådera.
Men betraktar man meddelandet ur en annan synvinkel så måste man ändå beklaga att Europeiska kommissionen fortfarande tycks gå böjd under brist på ambitioner i fråga om den audiovisuella politiken.
Man fäster stor vikt vid att konkurrensbestämmelserna efterlevs.
Som om det skulle existera någon konkurrens inom den audiovisuella sektorn i Europa!
Det är ytterst märkligt att Europa ägnar så stor uppmärksamhet åt att övervaka situationen i de olika medlemsstaterna, samtidigt som samma medlemsstater konfronteras med en förkrossande konkurrent som emellertid inte är medlem av Europeiska unionen, lyckligtvis.
Jag talar om Förenta staterna vars filmproduktion drar till sig 80 till 85 procent av biobesökarna i de flesta europeiska länderna.
Det är naturligtvis en skrämmande siffra.
Ställd inför en sådan katastrofal situation måste man hoppas på att Europeiska kommissionen äntligen lyckas ta ett reellt initiativ på en nivå som är i enlighet med vad Europeiska unionen borde betyda.
Det finns nämligen ingen skriven lag som säger den europeiska filmindustrin måste ligga steget efter den amerikanska.
Men det är uppenbart - och Europaparlamentet har påpekat det i tidigare betänkanden - att medlemsstaterna kämpar med olika handikapp.
Och det börjar bli hög tid för Europeiska kommissionen att visa att den inte bara inser detta, vilket naturligtvis är fallet, utan att den också vill skjuta till medel.
Det är fortfarande så beklämmande, mina damer och herrar, - och exemplet har tagits upp så många gånger att det börjar mattas av - det är fortfarande så målande att Europa spenderar tio gånger mer pengar på stödåtgärder för tobaksindustrin än på medieprogrammet.
I Europa är det bättre att vara olivodlare än filmmakare.
På det området har Europa en mycket tydlig, uttalad politik.
Men när det handlar om en av de mest ambitiösa sektorerna med de bästa utsikterna, även i fråga om arbetstillfällen, så förlorar Europa fortfarande på walk over.
Nej, jag överdriver, Europa är närvarande men i en mycket, mycket blygsam utsträckning.
Därför, och det blir min sista uppmaning här i Europaparlamentet, skulle jag vilja uppmana Europaparlamentet att fortsätta göra det hett om öronen för Europeiska kommissionen och medlemsstaterna så att vi kanske en dag kan tala om en verklig europeisk politik som kan ge de europeiska medborgarna vad de europeiska medborgarna har rätt till, nämligen en egen kvalitativ audiovisuell industri.
