# ID: svediakorp-gov427051
# author: Matikainen-Kallström (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill på det varmaste tacka kollegan Ayuso González för hans insats i beredningen av betänkandet.
Direktivet är viktigt med tanke på industrin inom branschen, och det ger riktlinjer för utvecklingen under kommande år.
Den allra viktigaste frågan som också behandlats i många ändringsförslag är i vilken utsträckning de procentandelar som skall fastställas skall vara bindande eller målinriktade.
Strävandena och målsättningarna bör upprättas så att de på lång sikt leder till användning av biobränslen med låga utsläpp.
Trafiken utgör en stor källa till koldioxidutsläpp, och när det gäller traditionella råoljebaserade bränslen är vi mycket beroende av import.
Beroendet av importolja kommer att öka i framtiden, och vi måste med alla medel sträva efter att bli av med det.
Jag stöder dock inte i det här skedet att man fastställer bindande procentuella målsättningar.
Frivillighet är ofta den bästa lösningen.
För snabbt införda tvång medför alltid sina risker.
Många medlemsstater är glest bebyggda, och i glesbygden är egen bil ofta det enda möjliga sättet att ta sig fram.
Vi kan inte pressa dem som bor i glesbygden att använda biobränslen om detta innebär avsevärt ökade bränslekostnader.
Om vi vill ställa upp målsättningar för att främja användandet av biobränslen bör vi även vara beredda att medge vissa skattelättnader för dessa.
Man kan bevilja biobränslena skattelättnader i syfte att garantera deras konkurrenskraft, såsom kommissionen har föreslagit i sitt separata förslag till direktiv.
Jämfört med de traditionella bränslena är ju biobränslena inte konkurrenskraftiga utan särskilda skattelättnader.
Jag tror dock inte att ministerrådet, i synnerhet finansministrarna, gläder sig speciellt mycket åt denna idé.
I denna fråga beträffande skattelättnader vill jag iaktta måttlighet.
Frågan huruvida man skall öka biobränslenas andel på marknaden bör avgöras vid ett senare tillfälle.
Låt oss först se hur marknaden och konsumenterna reagerar på de nya produkterna och vilka övriga effekter de nya biobränslena och biokomponenterna har.
I granskningen får man inte förbise den positiva inverkan som biobränslena utan tvekan har på sysselsättningen i EU-länderna.
Detta direktiv får inte heller utgöra ett dyrt jordbruksstöd för vissa medlemsstater.
Man måste noggrant undersöka hur tillgången på råvaror utvecklas i olika medlemsstater.
Den årliga höjningen av den procentuella andelen som kommissionen har föreslagit bör i detta skede uteslutas ur direktivet.
