# ID: svediakorp-gov427049
# author: Langen (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 538
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Främjandet av biobränslen för transport är meningsfullt.
Därom råder, tror jag, enighet, inte bara med tanke på användningen av alternativa råämnen utan även med tanke på koldioxidmålet.
Man får bara inte övervärdera detta koldioxidmål.
Jag skulle vilja varna för att se saken bara utifrån koldioxidproblematiken, eftersom biobränslena är avsevärt dyrare och de möjliga besparingarna med koldioxid är jämförelsevis dyra och små.
Jag ser också en fråga om alternativ för jordbruket, inte bara en förbättring när det gäller oberoende i fråga om energiförsörjning utan även en möjlighet att i tider av växande problem med överskott erbjuda våra jordbrukare alternativ som stärker den egna energibasen.
Därför har ju utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi med stor majoritet antagit det mycket goda betänkandet av vår kollega Ayuso.
Vi har också lämnat in några ändringsförslag, fru kommissionär.
Det vore naturligtvis bra om kommissionen antog dem.
För det första gäller det frågan om obligatoriet med uppblandning.
Vi är av den uppfattningen att det inte är uppblandning som är lösningen på problemet, utan att man når det uppställda målet ur ett helhetsperspektiv, vare sig det sker genom att man använder ett enda drivmedel, som det till exempel redan är möjligt att göra med min diesel, eller det sker genom alternativ.
Det är den ena punkten.
Målen ja, men inte i form av påtvingad uppblandning.
För det andra, följande fråga: hur ligger det till med bedömningen?
Rothe har redan berört frågan: det som än en gång poängterades av Ayuso och Rothe i ändringsförslag 68 och 69 har tagits upp i många enskilda ändringsförslag av utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi.
Innan vi överskrider de 2 procenten vill vi till år 2006 ha ett betänkande om följderna.
Vi vill alltså ha ett klart ekobokslut, vi vill ha en klar balansräkning över alternativens koldioxid.
Innan det blir obligatoriskt att höja till det uppsatta målet på 5,75 procent, som enligt nuvarande modell ändå närmar sig gränsen för vad som är möjligt inom gränserna för Europeiska unionens territorium, vill vi ha en balansräkning och i anslutning till detta vartannat år en rapport från kommissionen.
Om vi med detta paket kan nå en överenskommelse, då är det ett bra förslag, då går det framåt.
Om kommissionen kan gå med på detta kommer det att finnas en bred majoritet.
Det är mycket svårare när det gäller skattebefrielse.
Enligt min erfarenhet, som jag har samlat på mig här sedan 1994, framhärdar medlemsstaterna när det gäller skattefrågor i sin egoism, och en överenskommelse om enhetlig energibeskattning är fortfarande mycket långt borta.
Sedan 1992 finns det ett direktiv om detta.
Sex medlemsstater har tillämpat det.
I mitt hemland fattade man i fredags i tyska förbundsrådet beslut om fullständig skattebefrielse, alltså ett mycket långtgående beslut.
Men i andra medlemsstater står detta inte på dagordningen.
Därför hyser jag föga hopp om att rådets andra direktiv, om vilket parlamentet endast kan samråda, skall antas inom överskådlig tid.
