# ID: svediakorp-gov427038
# author: Mayol i Raynal (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-07-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 990
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman!
Vi rådfrågas om ett förslag till skattedirektiv om biobränslen.
Innan vi undersöker dess förtjänster skulle jag vilja lämna två preliminära anmärkningar.
Den första är av språklig karaktär.
Jag ber er fru talman, och mina kolleger, att ursäkta de språkliga fel som jag gör mig skyldig till.
Mitt modersmål är egentligen katalanska, och jag beklagar inför er alla att tio miljoner invånare inte kan få tala sitt eget språk.
Min andra anmärkning är av terminologisk karaktär.
Termen biobränslen förefaller diskutabel.
Jag har i utskottet för ekonomi och valutafrågor föreslagit användningen av termen? agrobränslen?.
Eftersom detta förslag inte antagits vill jag bara kort påminna om detta.
Direktivförslaget framstår som en följd av det direktivförslag som syftar till att främja användningen av biobränslen vid transporter.
Kommissionen utgår ifrån en hypotes om en fortsatt ökning av vägtransporterna.
För att de förpliktelser Europeiska unionen ingått i Kyoto skall kunna infrias måste man planera för att delvis ersätta de fossila bränslena med bränslen som inte förvärrar växthuseffekten.
Apropå detta förutspås i vitboken om transportpolitiken att koldioxidutsläppen från transporter kommer att öka med 50 procent mellan 1990 och 2010.
Enligt de undersökningar som genomförts i vitboken svarar vägtransporterna för 84 procent av dessa utsläpp.
Den ökade efterfrågan inom transportsektorn medför för övrigt ett ökat beroende av tredje länder som producerar olja eller naturgas.
I kommissionens grönbok om trygg energiförsörjning förutspås att alternativa bränslen omkring år 2020 kommer att utgöra 20 procent av den totala konsumtionen.
Vi kommer då enligt kommissionen att ha fördel av att ha främjat bio- eller agrobränslen.
Detta utgör en möjlighet att utnyttja den mark som med stöd av Blair House-avtalen är undantagen från produktion av livsmedel.
Detta, menar kommissionen, är en framtidsutsikt som skulle kunna vara intressant för de framtida medlemsstaterna, Östeuropa, Malta och Cypern.
För att man skall kunna främja biobränslen är det nödvändigt med ett stimulerande skattesystem.
Med det nuvarande priset på råolja skulle merkostnaden för produktionen av ren biodiesel ligga på mellan 0,25 och 0,30 euro per liter jämfört med fossil diesel.
Det förefaller faktiskt som om kommissionen skulle vilja anta systemet för beskattning av biobränslen efter domen i första instansrätten av den 27 september 2000.
Det handlar om ett system med undantag från gemenskapsrätten när det gäller punktskatter på mineraloljor, vars harmonisering av strukturerna utgör föremål för direktiv 92 / 81, som man önskar ändra genom föreliggande direktiv.
Medlemsstaterna har för att främja produktionen av bio- eller agrobränslen hittills kunnat planera åtgärder för nedsättning eller befrielse när det gäller punktskatter med stöd av artikel 8.2 d i direktiv 92 / 81.
I detta direktiv föreskrivs särskilt att pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter, särskilt när det gäller bränslen från förnybara energikällor, kan utgöra föremål för sådana skattebefrielser.
Mot bakgrund av dessa bestämmelser har bland annat Tyskland, Frankrike och Sverige antagit undantagssystem vilka går så långt som till fullständig skattebefrielse.
Första instansrättens domstol upphävde dock kommissionens beslut som godkände detta specifika undantagssystem för den franska staten eftersom verksamheten i fråga - det rörde sig om produktion av ETBE - hade passerat pilotprojektstadiet.
En annan möjlighet till undantag föreskrivs i direktiv 92 / 81, i artikel 8.4.
Rådet beslutar enhälligt om detta på förslag från kommissionen.
På grund av prejudikatet BP Chemicals har många medlemsstater vänt sig till kommissionen med begäran om dispens.
Mot bakgrund av artikel 93 i fördraget syftar direktivförslaget till att harmonisera systemet med punktskatter för biobränslen.
Det föreskrivs alltså att medlemsstaterna skall kunna fastställa tullar som är lägre än den nivå på 20 procent som räknas som en lägsta nivå för dessa produkter, men att dessa tullar inte får nedsättas med mer än 50 procent i förhållande till de punktskatter som drabbar fossila bränslen.
En ytterligare nedsättning kan införas av medlemsstaterna till förmån för bio- eller agrobränslen som konsumeras av en del transportföretag, som t.ex. lokala kollektivtrafikföretag.
Flera ändringsförslag syftar till att tillåta en total befrielse för biobränslen.
Det är inte särskilt troligt att medlemsstaterna, som fattar enhälliga beslut på detta område, lyckas komma fram till ett avtal på denna punkt.
Det är ur ekologisk synpunkt inte på något sätt uppenbart att de produkter som direktiven i fråga syftar till att främja, dvs. bio- eller agrobränslen som kan blandas i olja (biodiesel och bioetanol), utgör en verklig fördel.
Man kan fråga sig om övervägandena beträffande reduceringen av växthuseffekten inte mest utgör någon sorts täckmantel för oljeföretagen, de kemiska förädlingsindustrierna, bilindustrin och det industriella jordbruket.
I det ändringsförslag vi har lagt fram finns likaså en strävan efter att storleken på nedsättningarna av skattesatsen enbart skall bestämmas utifrån det ekologiska intresset av produkter och användning.
Det förefaller ur denna synvinkel mer lämpligt att främja användningen av biobränslen genom det man kallar för bundna transportmedel: taxibilar, busslinjer och diesellokomotiv.
Ett särskilt distributionsnät med motorer som är speciellt anpassade för att fungera enbart med biobränslen kommer alltså att kunna upprättas, och resultatet kommer ur energisynpunkt att vara enbart positivt.
Denna lösning har även fördelen av att främja en utveckling som går mot en decentralisering.
Man kan förstå varför dessa produkter och denna användning borde få åtnjuta en fullständig befrielse.
Samma sak borde gälla för de biobränslen som kommer från medelhavsregionernas biomassa där risken för bränder är större.
I grund och botten är vi eniga beträffande målet på 2 procent beträffande biobränslen för 2005, men motsätter oss målet på 5,75 procent för 2010.
Vi efterfrågar en ny definition av de kvantitativa målen efter en utvärdering av inverkan på miljön, där alternativ användning av biomassan tas med i beräkningen.
