# ID: svediakorp-gov426947
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, bästa kolleger!
Sedan 1998 rasar kriget i Kongo.
3,5 miljoner människor har fallit offer.
Två tredjedelar av territoriet är fortfarande ockuperat.
Nyligen väcktes den internationella opinionens bestörtning av rapporten om en masslakt med 200 döda i Kisangani.
Denna slakt ägde rum två år efter att 1 200 människor dödats i samma stad till följd av stridigheter mellan två rivaliserande militära grupper.
Det är naturligtvis civilbefolkningen som drabbas, men de ansvariga straffas aldrig.
Amnesty International konstaterar också ett samband mellan händelserna då och nu.
Den internationella opinionens intresse för kriget i Kongo är fortfarande alltför litet.
Under det belgiska ordförandeskapet intensifierades Europeiska unionens ansträngningar för att skapa en dialog.
Men trots det ställer jag mig frågor.
Varför förstärks inte FN: s mission för Kongo, MONUC?
MONUC till och med förnedras, funktionärer utvisas av RDC-Goma.
Varför har Kisangani trots säkerhetsrådets resolutioner fortfarande inte demilitariserats?
Vad gör vi egentligen för att fredsprocessen skall lyckas med tanke på att viktiga parter fortfarande inte sitter runt bordet?
Vad gör vi egentligen för att öppna Kongofloden?
Befolkningen gömmer sig i inlandet utan tillgång till mat och läkemedel.
Ingen kan nå fram till dessa människor, för det kan man antagligen bara göra på Kongofloden.
Att förbereda återuppbyggnaden av Kongo är önsketänkande under de här omständigheterna.
Så sker inte heller.
Tvärtom, demilitariseringen fortgår inte.
Bara Namibia har gjort något.
Jag förstår att Rwanda vill vara säkert, men varför beskyddar inte den internationella opinionen Rwanda, och varför tvingar man inte alla att lämna landet för de är ju ändå bara där för att plundra landet på råvaror.
De kämpar inte mot varandra, utan de berövar civilbefolkningen på det lilla de har.
