# ID: svediakorp-gov426941
# author: Martens (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är inte för att mitt land inte kvalificerade sig till världsmästerskapet, men med mina kolleger i andra grupper och i vår grupp anser jag att vi i euforin runt världsmästerskapet i fotboll i Korea och Japan måste stanna upp och se till de eviga förlorarna: barnen på sex, tio, tolv år som sitter och syr fotbollar i Indien, Pakistan och andra länder.
Förra månaden presenterades tre rapporter under en presskonferens som Global March Against Child Labour arrangerade i New Delhi.
De lade fram bevis för att barnarbete i produktionen av sportartiklar är något som fortfarande förekommer.
En rapport från den nederländska riksarbetsgruppen för Indien visar till exempel att antalet barn som arbetar heltid inom den indiska sportartikelproduktionen knappast har minskat alls under de senaste fyra åren.
Detta trots det inspektionssystem som FIFA har infört.
I andra rapporter kritiseras situationen i Pakistan och Kina.
År 1996 visade FIFA naturligtvis sin goda vilja genom att ingå ett avtal med den internationella fackrörelsen om en uppförandekod för att göra slut på barnarbete och dåliga arbetsförhållanden.
Fram till dags dato har den här koden emellertid inte tillämpats, och de tidigare nämnda rapporterna visar att vi fortfarande har mycket långt kvar till den fastställda målsättningen.
Av den anledningen vill jag med eftertryck rikta en uppmaning till FIFA att påskynda genomförandet av den här koden.
Vi vet alla att barnarbete är en invecklad angelägenhet.
Våra handlingar får inte begränsa sig till att retoriskt kräva att FIFA och tillverkarna tar sitt ansvar.
Sportartikelproduktionen är absolut inte den enda och inte ens den viktigaste branschen som barn arbetar i.
För att angripa problemet vid rötterna behövs ett samarbete mellan industrin, samhällets mittfält, berörda regeringar och internationella organisationer.
Alternativ måste finnas, vad gäller arbete, vad gäller uppfostran, vad gäller inkomster, vad gäller undervisning.
De berörda länderna måste uppmärksammas på plikten att övervaka de befintliga bestämmelserna på ett tillfredsställande sätt.
Jag vill understryka att den här resolutionen inte får betraktas som ett anfall mot en specifik form av barnmissbruk, riktat mot en specifik näringsgren och en produkt.
Världsmästerskapet är emellertid en illustration av de skarpa kontrasterna i vår värld.
Mellan friska barn med rödblommiga kinder som spelar fotboll på gatorna i de rikare länderna och barnen på den indiska subkontinenten som sitter i ateljéer och syr ihop läderfotbollar hela dagarna.
Världsmästerskapet 2002 är en anknytningspunkt för att visa alla - tillverkare, myndigheter, internationella organisationer och publiken - på deras egen ansvarighet.
Därför stöder jag helhjärtat det här brådskande förfarandet.
