# ID: svediakorp-gov426821
# author: van Dam (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 531
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det nuvarande antalet dödsoffer som vägtrafiken kräver varje år nödvändiggör åtgärder.
Åtgärder både vad beträffar fordonen och vägtrafikanternas beteende.
Alla bär i det sammanhanget ett ansvar.
Enligt min mening får gemenskapen inte frånsäga sig sitt ansvar alltför lätt.
Gemenskapen har i uppgift att skydda medborgarna från faror i samhället, också på vägarna.
Den nuvarande situationen är att gemenskapen ställer krav vid utformningen av bilar, och det tycker jag är bra.
Den befogenheten får vi inte låta gå förlorad.
Därför måste frivilliga överenskommelser med industrin hanteras med stor varsamhet.
Industrin är endast sekundär och kan aldrig överta lagstiftarens roll, helt enkelt för att industrin alltid strävar efter en kompromiss med kriterier vars vassa kanter har slipats bort.
Överenskommelsen med bilindustrin som vi debatterar här visar till viss del att det är så.
Jag förutsätter att överenskommelsen ger större säkerhet än vad som nu har slagits fast.
Åtminstone om alla parter medverkar i enlighet med överenskommelsen.
Det beror på den utgångspunkt man väljer: om man utgår från en befintlig eller önskvärd situation.
Jag väljer det senare, nödvändigheten av kraftiga förbättringar.
Ser man det så, finns det ett och annat att anmärka på när det gäller överenskommelsen.
En punkt som bör uppmärksammas är att det finns två olika testmetoder.
En som är relaterad till industrin och en som är oberoende.
Det är självklart att den första kommer att utföra färre tester än den andra, eller att den åtminstone kommer att vara mindre kritisk.
Testets utformning visar också på en tydlig skillnad.
EEVC går anmärkningsvärt mycket längre och kan slutligen garantera högre säkerhet än NCAP.
Vid sidan om det spelar tidsplanen en viktig roll.
Industrin framhåller att modelltekniska anpassningar tar lång tid.
Det återspeglas också i den frivilliga överenskommelsen som innebär att kraven kommer att gälla för samtliga nya bilar först efter en mycket lång tid.
I praktiken visar det sig emellertid att anpassningar genomförs anmärkningsvärt mycket snabbare, inte under loppet av år utan av veckor, om rätt stimulans ges.
Herr talman!
Vad den här resolutionens konkreta innehåll beträffar så kan man såvitt jag ser endast dra en slutsats.
Vi menar att kriterierna för säkerhetstesterna endast kan fastställas med hjälp av lagstiftning på gemenskapsnivå.
Det föreslagna lagstiftande instrumentet, ett ramdirektiv, stöder vi således helhjärtat.
Vad innehållet beträffar så måste de fyra EEVC-testerna utgöra kärnan, eftersom de ställer högre krav och därför ger ett bättre skydd för utsatta aktörer.
På grundval av den information vi känner till är det mycket väl möjligt för bilindustrin att uppfylla de här normerna.
Där tycks det alltså heller inte föreligga något problem.
Att innefatta alternativa testmetoder är enligt oss överflödigt.
Detta sägs vara nödvändigt för att införliva utvecklingen av testmetoderna.
EEVC-testet innefattar emellertid även den möjligheten.
Slutligen, herr talman, stöder vi kravet på ett förbud mot viltfångare både under och efter produktionen.
Kort sagt, med ett par smärre ändringar kan vi samtycka till den här resolutionen.
