# ID: svediakorp-gov426815
# author: Oomen-Ruijten (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först vill jag tacka föredraganden och även Europeiska kommissionen.
Europeiska kommissionen har vågat lägga fram självreglerande åtgärder för att ålägga industrin och myndigheter åtaganden för större säkerhet för fotgängare.
Detta är något som är nödvändigt.
Jag kommer från en kultur där självreglering förekommer i mycket hög grad.
Jag är en mycket stor förespråkare av detta, eftersom självreglering för det mesta kan sörja för en teknisk utveckling som även industrin instämmer i.
Dessutom kan det gå mycket snabbt.
Lagstiftningsförfarandet är alltid mycket långsammare.
Det finns alltid ett villkor, nämligen att de frivilliga överenskommelserna övervakas på ett bra sätt.
Om ni frågar om min personliga åsikt - och fru Petersen sade nyss samma sak - så hade jag nöjt mig med goda självreglerande åtgärder, utan att det varit nödvändigt med någon lagstiftning.
Den saken är det emellertid parlamentet som beslutar om, och jag kommer att förlika mig med det beslutet.
Då får det bli tal om ett magert direktiv, ett direktiv som gör det möjligt att använda den senaste tekniska utvecklingen på nya sätt.
Att jag är en så stor förespråkare av självreglering beror på att jag anser att vissa av Europeiska kommissionens förfaranden drar ut för långt på tiden.
Som sista punkt har jag i yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor tagit med att något måste göras åt whiplash-skador.
Det har förvisso ingenting med det här ärendet att göra, utan med ett annat säkerhetsproblem som berövar många människor deras goda hälsa.
Dessutom orsakar det mycket höga kostnader i vårt samhälle.
Det är inte för inte som jag har tagit med detta som en sista punkt.
Jag vet ju alltför lite egentligen sker på det här området.
Jag har även ställt skriftliga frågor och får då som svar: Ja, vi skall göra någonting åt det.
Vi har redan studerat det inom ramen för det fjärde ramprogrammet.
Varför skall det ta så lång tid att behandla alla frågor som hänger samman med att förekomma olyckor och att förekomma extra kostnader på det här området?
Det fjärde ramprogrammet, vi har redan börjat med ett sjätte ramprogram om forskning och utveckling.
Då måste det ju ändå komma någonting annat.
Herr talman!
Jag uppmanar kommissionären att så snart som möjligt börja förhandla med industrin för att snabbt göra något åt fotgängarskyddet, möjligtvis med hjälp av självreglering, men det är inte allt.
Jag uppmanar honom också att ta itu med detta andra problem.
