# ID: svediakorp-gov426794
# author: Lage (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 361
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära ledamöter, herr kommissionär!
Fiskenäringen utvinner visserligen förnybara naturtillgångar, men de är svaga och går att förstöra.
Under århundraden, då fångstmetoderna inte vara så effektiva, hade man den uppfattningen att denna naturtillgång var outtömlig.
Denna uppfattning finns fortfarande i dag med i vissa reaktioner mot en bevarande politik.
Ändå har fiskarna blivit medvetna om att de måste vara naturens vänner och inte dess fiender då de ställs inför den allmänna opinion som är intresserad av ett bevarande av naturen och medveten om de ekonomiska riskerna med att vissa fiskearter försvinner.
Det är mot den bakgrunden som all reform av fiskeripolitiken måste ställas, antingen en allmänt hållen politik eller vid behov en som är inriktad på specifika situationer.
Den lagstiftning som har setts över i Stihlers utmärkta betänkande har som syfte att undvika en sådan katastrof som utrotning av så uppskattade fiskearter som kummel och torsk skulle innebära.
Graderingen av de föreslagna åtgärderna och hur effektiva bestämmelserna för deras genomförande är kan diskuteras, och exaktheten hos de vetenskapliga uppgifterna som underbygger dem kan diskuteras, men det som inte går att bortse ifrån är den fara som hotar torskbestånden, och i mindre omfattning kummelbestånden, och behovet av att förändra situationen och få bestånden att återhämta sig.
Många gånger då vi har diskuterat fisket har vi varit osäkra på de vetenskapliga uppgifternas trovärdighet.
Det är det som berättigar fiskeriutskottets alternativ att göra förslagen som rör kummeln flexibla.
Jag undrar om vi har slagit in på den rätta vägen.
Jag är tveksam.
Därför vädjar jag till kommissionen om att den skall verkställa ett system för vetenskaplig och tekniskt trovärdig forskning som våra alternativ kan baseras på.
Det är viktigt att kommissionen gör detta.
När det gäller torsken ingår den i den portugisiska matkulturen, vilket vi alla vet.
Men människan lever inte bara av matkultur.
Torskfisket i Terra Nova lämnade djupa spår i minnet hos fiskarna, och outplånliga spår i den portugisiska litteraturen.
Därför finns det anledning att säga: Låt oss rädda torsken!
