# ID: svediakorp-gov426792
# author: van Dam (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 809
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Inom en period på 20 år kommer torskbeståndet i Nordsjön att ha minskat med tre fjärdedelar.
Samtidigt minskade antalet torskfiskare i mitt land avsevärt.
År 1980 fanns det fortfarande 310 kuttrar som fiskade torsk under nederländsk flagg; nu har de flesta fiskarna övergått till flundra, och det finns bara en handfull kuttrar som fortfarande fiskar torsk.
Ändå visar sig denna minskning av antalet fiskare inte vara tillräcklig.
Kommissionen kommer med rätta med förslag till fleråriga återhämtningsplaner för torsk och kummel.
I kommissionens förslag till reformering av den europeiska fiskeripolitiken som kommissionär Fischler nyss presenterade saknar vi just de minskningar som är relaterade till fiskbestånden.
Förhållandet i fallet med torsk, och i mindre grad med kummel, är tydligt.
Jag håller helt och fullt med kollega Stihler när hon i motiveringen till betänkandet säger att det är en lyckad återhämtning av bestånden som måste prioriteras.
Åtgärdspaketet måste vara effektivt, men det måste också beakta den socio-ekonomiska skadan inom fiskesektorn.
Det tjänar inte någonting till att sätta sektorn under press utan att de åtgärder som vidtagits har en positiv effekt på bestånden.
Därför är det viktigt att åtgärdernas effektivitet kontrolleras.
Åtgärder bör upphävas så snart det visar sig att de inte har några positiva effekter.
Som ett dåligt exempel på en sådan meningslös åtgärd påminner jag kommissionen om den katastrofplan för torsk som man inrättade för Nordsjön vintern 2000.
Denna katastrofplan, som innebar att en del av Nordsjön stängdes för fiske, hade motsatt effekt.
Fisket kom att utöva ett oerhört mycket större tryck i de öppna områdena, medan fiskkoncentrationerna i de stängda områdena mycket snabbt blev utfiskade efter återöppnandet.
De stängda områdena stämde enligt fiskebiologer dåligt överens med torskens lekområden.
På grund av att flottorna koncentrerades till de öppna områdena blev känsliga områden utfiskade.
Fiskare och biologer drog enligt min åsikt med rätta slutsatsen att kommissionens insatser inte hade så mycket med effektivitet att göra, utan mer med att de skulle vara politiskt genomförbara.
Man bör förebygga en upprepning av detta misslyckande och bristen på sammanhang.
Det får inte vara så att de nederländska fiskarna som får fånga 10 procent av de totalt tillåtna fångstmängderna för torsk drabbas av mycket större begränsningar i sin fiskeverksamhet än brittiska fiskare, som tar 40 procent av de totalt tillåtna fångstmängderna för egen räkning.
Jag vill komma med ett par anmärkningar till de åtgärder som är aktuella i kommissionens förslag.
För det första: de tidigare nämnda stängningarna av områden är ett exempel på hur det inte skall gå till.
Real-time closures, stängningar när en hög koncentration ung fisk hittas i ett område, kan däremot vara en effektiv åtgärd.
Tekniska åtgärder kan i synnerhet vara av vikt för fiskare som har torsk som bifångst.
För det andra medför sänkningen av TAC för torsk en risk för att fisket kommer att utöva ett enormt mycket större tryck på okvoterade arter.
En förebyggande politik bör innebära att okvoterade arter så snabbt som möjligt kvoteras.
Detta är desto viktigare när även spanska och portugisiska fartyg ankommer till Nordsjön 2003.
Om kommissionen försummar TAC och kvoter för dessa arter kan vi förvänta oss återhämtningsplaner för dessa arter om 10 år.
För det tredje verkställs en minskning av påfrestningarna så snart som möjligt genom tillämpning av bestämmelserna om dagar till havs.
Det är glädjande att se att ett system som tillämpas Nederländerna och som alltid har kritiserats av kommissionen nu äntligen övertas av samma kommission.
Jag hoppas att kommissionen kommer att tillämpa denna metod på ett bredare plan.
Ett helgförbud, vilket är välbekant i transportvärlden, rekommenderas av nederländska fiskare.
För det fjärde får kommissionen inte bara överlåta utarbetandet av dessa bestämmelser om dagar till havs och den ekonomiska kompensationen till medlemsstaterna.
Det leder till snedvridna konkurrensförhållanden.
Kommissionen bör införa siffror för minskningen per medlemsstat.
Dessa siffror kan baseras på kvoterna och den konstaterade utfiskningen under de senaste åren.
Slutligen måste vi se upp så att flottor som har funnit en jämvikt mellan ansträngningarna i förhållande till kvoterna inte saneras ytterligare.
Med detta menar jag att om en flotta är i stånd att arbeta lönsamt och effektivt med en god kvotförvaltning, då skall man inte störa detta.
Därför är det bra att subventioner till nyproduktion avskaffas.
Men även vid användande av FFU-anslag måste man se till så att fiskekapaciteten inte upprätthålls på konstlad väg.
Det är viktigt att effekten av planerna utvärderas i tid.
Det är också viktigt att vi beaktar den socio-ekonomiska skadan inom sektorn.
Om återhämtningsplanen misslyckas är skadan oöverskådlig såväl för torsken som för kummeln och för fiskaren.
