# ID: svediakorp-gov426786
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 841
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill börja med att tacka Europaparlamentet och särskilt föredraganden, Berenguer Fuster, för att ni behandlat den här frågan på ett förnuftigt och effektivt sätt.
Efter den andra behandlingen i utskottet för ekonomi och valutafrågor lades 18 ändringsförslag fram i kammaren.
Det vittnar om att den gemensamma ståndpunkten är balanserad, vilket Berenguer Fuster kommenterade inför utskottet i förra veckan.
I den gemensamma ståndpunkten följs faktiskt i stor utsträckning den linje som parlamentet gick på vid första behandlingen.
I texten tas hänsyn till de viktigaste antagna ändringsförslagen, som förbättrade vårt ursprungliga förslag.
I handlingsplanen för finansiella tjänster fastställdes försäkringsförmedlare som ett prioriterat mål.
Försäkringsförmedlare förhindras faktiskt från att fullt utnyttja de friheter som ges dem i fördraget.
Detta utgör i sin tur ett hinder för att den inre marknaden skall kunna fungera korrekt.
Det direktiv som följer på den gemensamma ståndpunkten utgör en garanti för att försäkringsförmedlare kommer att kunna utöva sin verksamhet på hela den inre marknaden när de väl registrerats i sin hemmedlemsstat, som är ansvarig för att kontrollera yrkesmässiga och finansiella krav.
Detta kommer att förbättra den inre försäkringsmarknadens funktion, särskilt när det gäller återförsäljarmarknader.
Samtidigt garanteras kundskydd genom fastställande av lämpliga informationskrav i direktivet.
Rådets gemensamma ståndpunkt som nu har lagts fram inför parlamentet går fullständigt i linje med de grundläggande mål som eftersträvas i kommissionens förslag.
Kommissionen stöder den här texten.
Men det är mycket viktigt att vi försäkrar oss om att den känsliga balans som nåddes i den gemensamma ståndpunkten inte riskeras av ändringsförslag som inte är förenliga med den gemensamma ståndpunktens grundläggande mål.
Låt mig nu gå över till de ändringsförslag som har lagts fram i kammaren.
Kommissionen kan godta följande ändringsförslag: 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 15 och 16.
När det gäller ändringsförslag 17, vars mål är att klargöra direktivets omfattning, kan kommissionen godta det, även om den anser att det är nödvändigt att göra mindre ändringar av textens utformning för att undvika eventuella missförstånd.
Kommissionen kan emellertid inte godta följande ändringsförslag: 2, 9, 13, 14 och 18 av följande skäl.
För det första ändringsförslag 2, vilket Berenguer Fuster, Tannock och Schmidt just tog upp.
Syftet med detta ändringsförslag är att en lång rad av försäkringsförmedlare skall undantas från förslagets tillämpningsområde, som till exempel bilhandlare som säljer fordonsförsäkringar, resebyråer, veterinärkliniker, företagsanknutna förmedlare och viss försäkringsverksamhet som är en bisyssla.
Sådana undantag skulle påverka försäljningen av en lång rad försäkringsprodukter, vilket kan medföra stora risker.
En stor del av direktivets innehåll skulle då tas bort.
Vidare skulle de förmedlare som undantas inte kunna dra nytta av de fördelar de ges i direktivet.
Om dessa förmedlare skulle undantas från fördelarna på den inre marknaden instämmer jag fullständigt i Berenguer Fusters oro för detta ändringsförslag.
Kommissionen kan inte godta det.
I ändringsförslag 9 införs en övergångsbestämmelse vars syfte är att underlätta tillämpningen av direktivet för de förmedlare som redan utövade verksamhet före det datum då kommissionens förslag antogs, nämligen september 2000.
Kommissionen välkomnade detta förslag redan vid första behandlingen, men eftersom ändringsförslag 15 bättre uppfyller de saker man vill förändra med detta direktiv, skulle kommissionen föredra att det antogs snarare än ändringsförslag 9.
Eftersom en av de grundläggande faktorerna i förslaget och i den gemensamma ståndpunkten är att garantera en hög nivå på konsumentskyddet genom krav på att konsumenterna skall tillhandahållas lämplig information och rådgivning, skulle ändringsförslag 13 försvaga detta krav.
I detta ändringsförslag föreslås det att den rådgivning en förmedlare ger måste grundas på principen om bästa möjliga rådgivning.
Kommissionen kan inte godta detta ändringsförslag.
Det skulle medföra mycket stora svårigheter för alla försäkringsförmedlare.
Det skulle även leda till stor rättslig osäkerhet och skulle kunna leda till juridiska tvister.
Sist men inte minst, skulle det öka kostnaderna för försäkringsförmedling.
Den gemensamma ståndpunkten innehåller redan en balanserad bestämmelse om att det är obligatoriskt att tillhandahålla lämplig service på grundval av en rättvis analys av de försäkringsavtal som finns på marknaden.
Denna bestämmelse garanterar fullständigt en hög nivå av konsumentskydd.
Ändringsförslag 16, som handlar om en objektiv analys, ligger i linje med den gemensamma ståndpunkten och kan förbättra texten.
Det sista ändringsförslag jag vill diskutera är nummer 14, vilket handlar om att principen om att den information som krävs enligt direktivet skall vara skriftlig inte skall gälla för fall med omedelbart försäkringsskydd.
Detta skulle riskera målet för en hög grad av konsumentskydd.
I den gemensamma ståndpunkten tas redan hänsyn till innebörden i ändringsförslag 44, som föreslogs vid första behandlingen.
Samma resonemang gäller även för ändringsförslag 18, genom vilket försäkringsförmedlares skyldighet att specificera kundens krav minskas.
