# ID: svediakorp-gov426785
# author: Karas (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 312
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag skulle som komplement till mitt tal den 13 november 2001 vilja gå in på följande områden: Först skulle jag vilja tacka föredraganden och PPE-DE-gruppens skuggföredragande för det utmärkta arbetet.
Jag tror att såväl kommissionens förslag som även parlamentets betänkande är ytterligare ett bidrag för att stärka den inre marknaden för finansiella tjänster, för att underlätta den gränsöverskridande verksamheten och för ytterligare harmonisering på detta område, vilket är beroende av medborgarnas förtroende och viktigt för öppenheten.
Vissa ändringsförslag har redan diskuterats.
Jag skulle från min sida vilja gå in på ändringsförslag 6 som sörjer för mer öppenhet eftersom vi vill sörja för att även landet, respektive de länder där förmedlaren är verksam inom ramen för etableringsfriheten eller den fria rörligheten för tjänster, förtecknas i registret vid sidan av de föreslagna metoderna.
Å andra sidan vill vi sörja för fler kontrollmöjligheter genom att vi i ändringsförslag 10 även ger konsumentskyddsorganisationerna möjlighet att överklaga.
I ändringsförslag 12 handlar det sedan om att reglera den fråga som alltid diskuteras, vilken part som skall betala för informationen, på ett sådant sätt att information om kundens rättigheter skall betalas av tillhandahållaren och den detaljerade informationen skall betalas av kunden.
I fråga om ändringsförslag 2 skulle jag vilja säga att man inte får missförstå det.
Det är inte riktat mot harmoniseringen.
I många länder har vi emellertid olika bestämmelser som är mer skärpta.
Som exempel kan nämnas att många av de krav på kreditinstitutområdet som står här i direktivet redan är tillgängliga.
Därför skall dessa olika bestämmelser, där det redan finns högre krav, genom ändringsförslag 2 beaktas på så sätt att man kan förhålla sig till dem på olika sätt men inte får motarbeta grundtendensen i direktivet.
