# ID: svediakorp-gov426754
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 536
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Strukturfonderna har kommenterats åtskilliga gånger.
Eftersom jag så att säga har deltagit i denna debatt med också min kollega Barniers öron, skulle jag kort vilja säga något om inläggen om strukturfonderna.
Utflödet av medel är för tillfället otillfredsställande, men det är inte helt korrekt att tala om att det här föreligger stora förseningar, utan det är nämligen så att medlemsstaterna så att säga väntar med genomförandet till den senast möjliga tidpunkt som lagstiftaren fastställt som tillåten för genomförande av programmet.
Parlamentet var delaktigt i de motsvarande bestämmelserna.
Tillåt mig inom ramen för debatten om den finansiella ramen för utvidgningen att som budgetkommissionär återigen betona att kommissionen i samband med sina förslag har låtit sig ledas av principen att det måste finnas en god intresseutjämning mellan de nuvarande medlemsstaterna och de nya medlemsstaterna.
Jag anser att vi också har lyckats med denna intresseutjämning.
Efter presentationen av förslagen klagade de nya medlemsstaterna över att de behandlades olika.
Men vi har å ena sidan en infasning av direktstödet, och å andra sidan innebär kommissionens förslag också att de finansiella åtaganden som ingåtts gentemot de nya medlemsstaterna redan år 2006 skall vara lika höga per capita som i de nuvarande medlemsstaterna, vilket således innebär att likabehandling kommer att föreligga redan då.
Innebär kommissionens förslag att det kommer att krävas för mycket av de nuvarande medlemsstaterna i ekonomiskt avseende?
Här skulle jag vilja hänvisa till att vi har hållit oss strikt till gränserna i Agenda 2000.
Och utöver detta har vi från kommissionens sida föreslagit, och rådet har tagit upp detta, att de nya medlemsstaterna redan från början skall bidra till EG-budgeten, vilket innebär att nettokostnaderna för de nuvarande medlemsstaterna rentav blir lägre än vad som beslutats i Agenda 2000 som den maximal bördan på grund av utvidgningen.
Jag anser att det är viktigt att vi håller fast vid detta.
Låt mig betona ytterligare en sak: I den aktuella rapporteringen och debatten skapas ibland ett intryck av att det bara är de nuvarande nettobetalarna som skall betala utvidgningskostnaderna.
Det är fel.
Alla de nuvarande medlemsstaterna skall betala för utvidgningen i samma omfattning relativt sett, det vill säga med undantag för den särskilda bestämmelsen för Storbritannien.
Men här krävs en likadan solidarisk insats.
Det innebär i absoluta siffror, med tanke på att BNP varierar mellan medlemsstaterna och att dessa är olika stora, att de fem största medlemsstaterna i själv verket kommer att stå för 80 procent av kostnaderna: Tyskland, Storbritannien, Italien, Frankrike och Spanien.
Men det är en gemensam, solidarisk insats, och naturligtvis är den finansiella aspekten särskilt viktig i den offentliga debatten och även i parlamentets, rådets och kommissionens debatt.
Men man får därutöver inte glömma bort att det i denna debatt inte handlar om frågan om man skall bygga en bit motorväg eller inte, utan det handlar här om frågan om enandet av Europa.
Det handlar om frågan om en stabilisering av demokratin, rättsstater och fred i Europa.
Det är oskattbara värden.
(Applåder)
