# ID: svediakorp-gov426735
# author: Gahler (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som vice ordförande för delegationen för förbindelserna med Litauen skulle jag vilja koncentrera mig på detta land och i det sammanhanget på kärnkraftverket Ignalina.
Jag välkomnar uttryckligen att det i början av veckan blev möjligt att vi nu även via ett officiellt regeringsuttalande från detta land av premiärminister Brazauskas hört att landet kommer att lägga ned även den andra reaktorn vid detta kärnkraftverk definitivt 2009.
Det blev möjligt eftersom Europeiska unionen har ingått åtaganden inom ramen för 2004 till 2006, totalt ungefär 245 miljoner euro, men jag säger också: Även efter 2006 kommer vi att behöva ge landet stöd i samband med den totala avvecklingen av detta kärnkraftverk.
Om unionen kommer att stå för alla dessa 2,4 miljarder euro som Litauen vill ha fördelade där under en 20-årsperiod tvivlar jag naturligtvis på, eftersom varje land som driver ett kärnkraftverk på normalt sätt måste vidta åtgärder för tiden därefter.
Jag anser dock att det är en intressant aspekt i sammanhanget att vi i samband med Ignalina för första gången kräver något, med rätta, av ett kandidatland som inte kan återfinnas i gemenskapens regelverk, för vi har - tyvärr - ännu inget gemenskapsregelverk för säkerheten vid kärnkraftsanläggningar.
Det anser jag egentligen vara en politisk skandal, och jag hoppas att vi inför framtiden kommer att uppnå en gemensam standard på det området.
Jag hör nu att till och med vissa kretsar i rådet, de vanliga misstänkta, redan har något emot att man också så uttryckligt skriver in i anslutningsfördraget med Litauen att de måste stänga det och av vilka orsaker de måste stänga det, eftersom man är rädd för att ett regelverk skulle kunna uppstå indirekt genom detta.
Jag hoppas att kommissionär Loyola De Palacio med sitt tillkännagivande genomdriver att även gemensamma standarder för säkerheten vid kärnkraftsanläggningar utarbetas i ett åtgärdspaket för första gången inom ramen för Euratom.
Det kan egentligen bara vara den högsta möjliga tekniska standarden om vi vill fortsätta att bruka kärnkraft, men för mig är det en anledning att verkligen påpeka något: Kräver vi inte något orimligt av kandidatländerna som vi inte ens kräver av oss själva?
I det aktuella fallet är det korrekt att vi kräver det, men då måste vi också själva inom unionen dra egna konsekvenser i fråga om säkerhetsstandarden vid kärnkraftsanläggningar.
