# ID: svediakorp-gov426729
# author: Schierhuber (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 343
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina ärade damer och herrar kommissionärer, kära kolleger!
År 2002 är för mig ett av de mest avgörande och historiskt mest betydelsefulla i Europeiska unionens utveckling.
Vi vill från Europaparlamentets sida helt och fullt bidra till en fredlig utvidgning.
Förhandlingarna om enskilda kapitel går mycket väl framåt på många områden, och rådets ordförandeskap anstränger sig verkligen för att de formella förhandlingarna med kandidatländerna skall kunna avslutas i slutet av året.
Jordbrukskapitlet är en av de största förhandlingsfrågorna, och vid sidan av regionalpolitiken och budgetfrågorna säkerligen ett av de vanskligaste områdena.
En av de viktigaste frågorna är för mig fortfarande den häftigt kritiserade frågan om infasningen av de länder som vill ansluta sig.
Jag stöder dock helt och fullt kommissionens förslag när det gäller infasningen.
Något som också måste uppmärksammas särskilt är att gemenskapens regelverk verkligen genomförs i praktiken.
Det är till exempel bara de produkter som uppfyller samma krav som gäller i de 15 nuvarande EU-medlemsstaterna som får finnas på den inre marknaden.
Och i det sammanhanget måste kvoteringssystemet även i fortsättningen upprätthållas som det viktigaste styrinstrumentet.
Jag skulle också vilja betona hur beklagligt det är att det går så långsamt att inrätta betalningsombud för Sapard.
Hittills är det bara i sju kandidatländer som sådana har inrättats, och sedan Sapard genomfördes budgetåret 2000 har tyvärr bara en liten del av medlen överförts.
Vi måste i ökad omfattning uppmuntra de nya medlemsstaterna att skapa de administrativa förutsättningar som krävs för att åstadkomma en adekvat ekonomisk förvaltning inom den decentraliserade administrationen utan att stödets målinriktning går förlorad i sammanhanget.
Det är å andra sidan glädjande att kommissionen är medveten om den svåra situationen i gränsregionerna och genomför undersökningar av det socioekonomiska läget i dessa gränsregioner.
Personligen välkomnar jag verkligen detta, och skulle avslutningsvis vilja säga att ett gemensamt Europa bara kan bli av inom ramen för ett intensivt samarbete, och att den europeiska jordbrukspolitiska modellen måste vara tryggad även i framtiden.
