# ID: svediakorp-gov426724
# author: Hatzidakis (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 343
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag anser att utvidgningen är ett karaktäristiskt tecken på solidariteten med länderna i Östeuropa, Malta och Cypern som snart kommer att anslutas till Europeiska unionen.
I samband med Cypern vill jag alltså säga - eftersom kollegan som talade tidigare hänvisade till det - att ju snabbare Turkiet förstår hur den moderna europeiska verkligheten ser ut, desto mer väsentligt kommer landet att bidra till att inte bara de problem som rör Cypern övervinns, utan också till Turkiets eget europeiska framtidsperspektiv.
Det är inte världen som sammansvärjer sig mot Turkiet, tvärtom är det ibland landet självt som undergräver sitt europeiska framtidsperspektiv.
Nu till ett av Europeiska unionens mer speciella politikområden - strukturfonderna - genom vilka en politik uppenbarligen bedrivs som är ett tecken på den solidaritet som de rikare visar de fattigare, och som rör såväl de nuvarande medlemsstaterna som de framtida.
Med anledning av att vi talar om betänkandet från Turco - som jag skulle vilja lovorda - vill jag alltså säga att det är uppenbart att en långsam början skedde år 2000 för de nuvarande medlemsstaterna - ansvaret ligger huvudsakligen hos dem själva, även om jag inte helt vill fria Europeiska kommissionen - och att en ännu långsammare början skedde för gemenskapsinitiativen.
När det gäller det strukturpolitiska föranslutningsinstrumentet, ISPA, är början också tyvärr långsam, men å andra sidan finns en balans mellan de åtgärder som rör transporter och de åtgärder som rör miljön.
Men det som vi måste beakta är att ISPA inte bara är en fond, utan ett medel för dessa länder att bli förtrogna med Europeiska unionens filosofi.
Vare sig vi talar om strukturfonder eller jordbruk bör vi alltså när det gäller finansiering visa en viss generositet i vårt stöd till de länder som mycket snart skall bli medlemmar av Europeiska unionen, men de bör även själva göra vad de kan, inte bara för att tillgodogöra sig pengarna, utan också för att använda dem på bästa sätt.
