# ID: svediakorp-gov426721
# author: Swoboda (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 606
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Utvidgningen av Europeiska unionen är för mig en av största utmaningarna under de kommande åren.
Vi får nu inte drabbas av kalla fötter, det håller jag med kommissionären om, bara för att vi nu skall förhandla om de svåra kapitlen och var och en av medlemmarna och kandidaterna naturligtvis företräder sina egna intressen med intensitet och övertygelse.
Vi får inte förlora år 2004 ur sikte, för 2005 påbörjar den nya kommissionen sitt arbete, och då måste naturligtvis de nya kommissionärerna från de nya medlemsstaterna redan vara representerade här.
Om det kommer att bli en big bang - om man så säger - med de 10 kända länderna vet vi inte, men vi skall inte heller förvänta oss att vi under de kommande åren kan genomföra flera minirundor.
2004 måste ett modigt steg tas.
Det förblir i alla fall vårt mål.
Naturligtvis skulle vi ha det lite lättare om vi redan hade genomfört en del reformer.
Jag ser dock inte det som något stort problem, för reformen, framför allt i fråga om jordbruks- och regionalpolitiken, kan kanske rentav genomföras med större intensitet medan vi också har de stora uppgifterna i samband med utvidgningen hos oss.
Jag kan inte se att det föreligger någon motsatsställning här.
Har nu kandidatländerna uppfyllt alla förutsättningar?
Som vi ser det är det säkerligen mycket som fortfarande återstår.
I många länder är gemenskapens regelverk fortfarande mycket bristfälligt genomfört.
Att fatta beslut om saker är en sak, att genomföra dem är en annan.
I många länder finns det liksom tidigare diskriminerande bestämmelser angående ursprung och kön, men dessa går att undanröja.
Användningen av de ekonomiska medlen är ibland bristfällig.
Jag kommer emellertid ihåg att till exempel mitt land inte ens efter anslutningen avhämtade och använde alla de ekonomiska medel som det hade kunnat få från Bryssel.
Vi får inte ställa upp för stränga kriterier här.
När det gäller löftena, miljön, och i synnerhet också omstruktureringen och stängningen av kärnkraftverk, finns en del att göra, men vi har även några stora framsteg att notera.
Jag betraktar alla dessa problem som möjliga att med god vilja övervinna under de kommande månaderna.
Jag betraktar, och det skulle jag vilja säga uttryckligen, inte heller historien, som ju många gånger inte varit gemensam utan motstridig, som någon anledning att blockera utvidgningen.
När de nationalister som finns på den ena sidan inser att det var den förskräckliga nazistdiktaturen som skapade förutsättningarna för fördrivandena efter 1945, och när de andra erkänner att fördrivanden av minoriteter på det sätt som de genomfördes på grundval av samförståndet mellan segrarmakterna efter andra världskriget i dag, jag betonar i dag, inte längre motsvarar vår nuvarande förståelse för minoriteters rättigheter, då är inte heller denna fråga en fråga som står i vägen för utvidgningen.
Avslutningsvis: Utan kompromiss kommer det inte att gå.
Om EU-medlemsstaterna kräver att kandidaterna skall uppfylla alla kriterier på ett sådant sätt att de uppnår 100 procent av medlemsstaternas nivå, vilket ibland sker, eller vilket man rentav ibland kräver, att de skall överskrida medlemsstaternas nivå, då kommer utvidgningen naturligtvis att misslyckas.
Om kandidaterna kräver att de omedelbart skall komma i åtnjutande av alla stödåtgärder i full omfattning, då kommer den likaledes att misslyckas.
Vi vill hur som helst ha framgång, nämligen framgång år 2004 och inget misslyckande och ingen försening!
