# ID: svediakorp-gov426718
# author: Figueiredo (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 239
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det som händer med förhandlingarna i fråga om jordbruksfrågan är ett tydligt exempel på envisheten med att fortsätta med ett utvidgningsarbete som grundar sig på en gemensam ekonomisk ram som inte garanterar principen om ekonomisk och social sammanhållning, eftersom den ekonomiska ramen i Agenda 2000 bara var avsedd för sex kandidatländer, och nu handlar det om tio länder med en inkomst per capita på nästan 40 procent av medeltalet för Europeiska unionen.
Detta förhållande är särskilt kännbart i fallet med jordbruket på grund av de så välkända svagheterna i denna så viktiga sektor med sysselsättningen och ekonomin i flera kandidatländer.
Detta får en viktig socioekonomisk betydelse och innebär extrakostnader, som kräver en översyn av de ekonomiska perspektiven för att undvika att de mest drabbade eller minst utvecklade skall få stå för kostnaderna.
Därför är det inte acceptabelt att det sker en uppdelning av stater i första- och andraklasstater för stödet och tillgången till andelar som är långt under deras kapacitet och behov.
Följden av detta skulle bli en försämrad sysselsättning och ökad fattigdom, vilket inte går att godta.
Utvecklingen av landsbygden och tillvaratagandet av en kvalitativ jordbruksproduktion kräver en översyn av jordbrukspolitiken, och inte en åternationalisering av dess kostnader, vilket skulle drabba jordbrukarna inte bara i dessa länder utan också i andra länder, som till exempel Portugal, som har ett svagare jordbruk.
