# ID: svediakorp-gov426709
# author: Lagendijk (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 566
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, kolleger!
Ibland är det tid att plocka fram ett gammalt klassiskt grepp ur skåpet.
Det vandrar ett spöke genom Europa, rädslans spöke, rädslan för utvidgningen som får allt fler politiker i sin makt.
En rädsla för att utvidgningen ändå kommer att ske för fort eller för att utvidgningen ändå kommer att kosta för mycket pengar, eller både och.
Alla slags politiker blir nervösa.
Gamla och nya argument förs fram, ofta med förevändningen att man nu äntligen vill lyssna till folkets röst.
Detta förstärker intrycket av att många politiker hittills inte riktigt har vetat vad de har hållit på med, och att de nu strax före slutexamen blir nervösa.
De blir nervösa för att de inser att de har gjort för litet för att övertyga sina väljare om att utvidgningen faktiskt är någonting positivt, såväl för invånarna i medlemsstaterna som för dem i kandidatländerna.
I denna kör av tvivlare hörs ett antal röster allt högre.
En invändning är exempelvis att reformeringen av jordbruket måste vara ordnad innan vi kan utvidga.
Det får inte råda några missförstånd: En reformering är oerhört viktigt.
Den gemensamma jordbrukspolitiken måste reformeras.
Europaparlamentet måste fortsätta att kräva detta, utan eftergifter.
Men kolleger, utan utvidgning kommer ingen reformering av jordbrukspolitiken att ske.
Att ställa denna reformering som villkor för samtycke till utvidgning innebär att man skapar inte en? win-win? -situation, utan en situation med bara förlorare.
Vem har nu nytta av detta, förutom motståndarna till reformeringar och motståndarna till utvidgningen?
Ett annat argument som dyker upp allt oftare är att EU självt först måste reformeras internt.
Även detta är nödvändigt, men inte heller här får det förekomma någon utpressning!
Det får inte vara så att kandidatländerna tas som gisslan för att vi inte har rett upp våra angelägenheter ännu.
Även här gäller att ett uppskjutande av utvidgningen betyder ett uppskjutande av de nödvändiga reformeringarna.
Utan extrema påtryckningar hade ju dessa aldrig kommit till stånd.
Så ett annat argument som under den senaste tiden har dykt upp allt oftare, nämligen att de mänskliga rättigheterna inte skulle vara som de borde i kandidatländerna.
Även detta är sant; det får det inte råda något missförstånd om.
Det är mycket som är fel beträffande exempelvis romernas och de homosexuellas rättigheter.
Det är av yttersta vikt att detta fördöms.
Min grupp har redan arbetat med detta i åratal; det är något helt annat än att sopa problem under mattan.
Men också här gäller, det är jag övertygad om, att de problem som verkligen existerar bäst skulle kunna lösas om dessa länder blir medlemmar i Europeiska unionen och inte hålls isolerade.
Kolleger!
Vi är inga byråkrater, vi är politiker.
Det handlar inte om att bocka av på en lista och att automatiskt underkänna vid fem fel.
Vi är för att göra en avvägning.
Vad har skett, vad måste ske ytterligare och vad väger tyngst?
Kolleger, fru talman!
Låt oss alla tillsammans se till att avslutningen av utvidgningen de kommande månaderna inte leder till ett enda stort europeiskt? coitus interruptus?, för det skulle vara mycket otillfredsställande.
