# ID: svediakorp-gov426692
# author: Poli Bortone (UEN) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 312
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
När vi hävdar att principen om solidaritet och ekonomisk och social sammanhållning är grunden för gemenskapens institutioners politik för att nå målet om en europeisk kontinent som vilar på en gemensam värdegrund, vill vi också slå fast vår grupps stora omsorg om den kommande utvidgningen, pelaren med den ekonomiska och sociala sammanhållningen och de allt större ansträngningarna för att skapa en sammanhållning.
Vi tyckte därför att förslaget att införa strukturfonderna gradvis, som parlamentet tidigare har stött, och att införa sammanhållningsfonden i de nya medlemsstaterna med en andel på hela en tredjedel av tilldelningen för strukturella insatser var bra.
Detta kommer att bidra till att avsevärt förbättra absorptionsförmågan hos dessa länder, som hittills egentligen saknar riktig administrativ kapacitet.
Vi har här vid andra tillfällen krävt att kommissionen i ökande utsträckning skulle arbeta med att noggrant övervaka hur resurserna används, vilket blir än mer brådskande och nödvändigt om man tar hänsyn till att ett så omfattande utnyttjande av sammanhållningsfonden, för att förbättra genomförandet av strukturella insatser i kandidatländerna, skall betraktas som en ny strategi i egentlig mening, och som sådan måste ha ett slutdatum.
Följaktligen kan man instämma i föredragande Böges tankegång att vi noggrant bör följa hur förbättringen av genomförandet av strukturfonderna utvecklas, och om utfallet är positivt sedan gradvis minska sammanhållningsfondens andel.
Man hoppas att problemen med att genomföra till exempel instrumenten Ispa, Sapard och Phare, trots att fonderna har tredubblats sedan 2000, skall kunna övervinnas eller åtminstone minska bland annat genom att institutionerna förstärks.
Avslutningsvis uppskattar vi generellt sett kommissionens agerande, och delar Böges oro inför och tveksamhet till de finansiella utsikterna, som inte nödvändigtvis skall villkoras till perioden 2007-2013, om man använder möjligheten att förlänga det interinstitutionella avtalet och de aktuella ekonomiska planerna något.
